Skor

Vi har börjat med skotema på Poledancen. Första veckan sneakers, följt av gummistövlar, högklackar och idag är det världens bästa tema: tofflor. Jag blev så löjligt glad och kunde inte bestämma mig...flippflopps (uppklädda), flippflopps (snygga med klack), mina härliga scholl heaven, vanliga som jag har på kortare turer...men bestämde mig tillslut för monstertofflorna! Hur mycket kommer jag inte äga med dessa?

Idag är jag lila

Idag bär jag lila för att visa att jag stödjer hbt-personer och visa för dem att det blir bättre.

Vi ungdomar

Jag har precis suttit på fikat och lyssnat på tanterna prata om hur de festade förr i tiden. De har berättat om hur de festade vilt och hittade på diverse tokigheter. Sedan började de prata om hur "vi ungdomar" inte kan släppa loss på samma sätt. Vi festar tydligen inte alls på samma sätt. Jag försökte säga att de kanske släpper loss på andra sätt men de trodde att det nog beror på att vi har mindre erfarenhet och känner oss otrygga.

Övning

Igår vad dagen d. Dagen då jag genomförde övningen. Vad jag körde på? En övning som heter Hitta heterot. Det gick faktiskt ganska bra och jag är nöjd med både min och deras insats. Däremot tycker jag det är roligt att vuxna människor blir jättefnissiga av att prata om sånt. Men bättre fnissiga än sura.

100 armhävningar

Träningsutmaningar är alltid roliga. Det senaste är att jag tänkte köra programmet till one hundred push ups. Det går lite tid, krävs ingen utrustning, mycket bra träning och det är gratis. Hoppa på ni också vet jag! Så kan vi peppa varandra!

Men nu ska jag baka äppelpaj.

Hösten är snart vinter

Igår var det mörkt när jag cyklade hem från jobbet och det var mörkt imorse när jag cyklade till jobbet. Nu är det den mörka årstiden. Tack och lov har höstångesten lagt sig. Jag längtar till och med efter lyxiga citrusfrukter och glögg. Däremot blir jag lite nedslagen när jag tänker på mörkret. Förra året hade jag en lång resa med sol och värme att se fram emot som lättade upp det. Det har jag inte i år. Jag har försökt fått pojkvän att boka en resa men det experimentet går dåligt (som de flesta av mina experiment med honom).

Vill ni ha bild, eller är det bra ändå?

Jag har ju fått ilägg gjutna sedan mitt knä började vrånga sig. Iläggen är perfekta i ett par skor men i det andra paret jag springer i funkar de inte alls. Jag får skavsår. Nedanstående blåsa kallade jag blåsan from hell. Men det var fel. Blåsan from hell har jag nu. Härmed ger jag upp de skorna.

Föreställ er att blåsan har spruckit och huden har skorvat ihop sig ner mot hälen. Detta lämnar övre delen av blåsan som ett öppet sår. Vill ni se?

Tänker du på mig

Två år efteråt. Jag är inte längre ett öppet sår. Mer som ett stramande ärr som känns obehaligt att trycka på. Ändå kan jag inte låta bli att undra...tänker du någonsin på mig? Nämner du mig i konversationer? Eller är jag utsuddad, förträngd, bortglömd?

Men varför spelar det egentligen nån roll?

Jobb och sånt

Jag skulle egentligen ha varit på intervju i veckan men valde att avboka eftersom jag dels inte är säker på att jag vill ha jobbet (fegis, då kan man i alla fall gå på intervjun, men jag var lat) och dels för att jag blir erbjuden att vara kvar här. Jag ser faktiskt himla stor utvecklingspotential här och jag vill gärna mogna in i min yrkesroll. Jag är ändå rätt ny och med mitt jätteprojekt har jag varit upptagen mest hela tiden. När det tar slut kan jag jobba med massa annat. Hur som helst är det skönt att se att jag har möjligheter.

För övrigt har jag blivit kallad ängel idag, enbart för att jag var tidigt på jobbet och kunde skicka en fil till en kollega. blivit kallad Power point-expert, för att jag kunde lägga till en ny bild och hjälpt en kollega med att skapa en maillista. Jag ser inte mig själv som en expert men ja, ibland undrar man ;)

Bra övning

Ni som kan så mycket...
Jag skulle behöva en öving som jag kan genomföra med en grupp på mitt jobb. Vi blir typ 25 stycken och kan hålla på i ca 20 minuter. Är det någon som har nåt tips eller förslag? Det får gärna vara sådant som får dem att tänka till kring fördomar men alla förslag mottages tacksamt!

Produktiv

Jag bakar bröd och muffins. Pojkvän gjorde ett jättelass av makaronilåda. Rätt produktivt så här på en söndag.

Vi har fått upp garderoberna nu också. Vi köpte spegeldörrar och igår kväll fick jag se när Osiris upptäckte dem. Han gick fram och tillbaka framför dem och kikade sedan efter sidan på garderoben. Han försökte hitta katten han nyss såg gå där. Sötaste grå!

I början när han kom till oss brukade han ju skrika åt helfigursspegeln i sovrummet. Han är en fin själ, om inte den skarpaste kniven...

Fredagsglad

Dags för en lugn helg hemma. Vi behöver bland annat få upp garderoberna vi köpte i fredags. Jag har dock passat på att bjuda in vännerna på middag. Jag tänker trerätters, jag tänker höstmys och skratt. Känns helhärligt!

Innan dess ska jag dock hinna med ett träningspass. Jag vill prova några saker som vi fick göra på dansen igår. Vi fick köra en övning som jag sett MMA-folk göra och jag är taggad på att göra det med pojkvän. Han ville med ut och springa idag så det ska nog gå att övertala honom. Så kan jag stå lite på händer och prova bakåtkullerbyttor efteråt.

Poledance = Kärlek

Det är så himla roligt med Poledance. I vanliga fall har jag ju kört på onsdagar men nu är det först imorgon när jag avancerar upp en nivå. Och det känns så länge till dess. Jag kan liksom inte hålla mig. Jag vill dansa nu! Jag vill prova att hänga uppochned. Jag vill sträcka på mig och få till vackra linjer. Spänna musklerna för att klara av svåra trick.

Det är lite roligt att börja med något helt nytt och dyka rakt in i det. Försöka bli bra på det. Nu är jag sugen på att börja med även annan dans för att bli bättre. Det vore ju roligt att prova balett. Jag känner plötsligt att jag vill stretcha för att bli smidigare, jag som aldrig tidigare har brytt mig om att jag är osmidig.

Från fantastiska Pole Art

Bara ett problem, som vanligt, hur ska jag hinna träna allt? Hur ska det gå med min mara egentligen?

På konferens kan man få se många saker...

Vacker utsikt från en liten ö man springer omkring på.

Ett litet hus vid stranden som man kan basta i, om man tänkte på att ta med sig badkläder.

Och slutligen, världens coolaste kran?

Bästa helgen

Är det så att när jag har haft en bra helg kommer söndagsångesten med större kraft än tidigare? Jag har i alla fall haft en superbra helg med IKEA-besök (nu är det värsta avklarat!) systermys, Mad men-marathon, Pole-uppvisning och som avslutning världens mumsigaste söndagsmiddag. Obehaget över att jobba på måndag gick nästan att ta på och klumpa ihop till en liten boll. Det kändes som en omöjlighet bara att tänka på att behöva ta cykeln till jobbet. Till råga på allt väntade mig en helt ny arbetsuppgift, rätt tråkig som jag inte kan. Åh vad jobbigt att börja en vecka med det.

Lyckan idag när jag insåg att det var nästa vecka arbetsuppgiften måste påbörjas var påtagligt. Gud vad skönt! Nu kan jag börja med den under veckan i stället.

Sverigedemokraterna

Alltså det här med Sverigedemokraterna...de vill ju inte att invandrare ska integreras utan assimileras i vår svenska kultur. Vad är vår svenska kultur ställer jag mig då frågan? Är det från och med 1950? Vad händer med den starka influensen från USA? Hur ska de agvöra vad som är en svensk kultur i ett land som ingår i en globaliserad värld och alltid har tagit grymt mycket influenser från andra kulturer och språk. Vad ska man assimileras in i?

En dag på jobbet

Här beställer man en trycksak från "den fina grafiska byrån", får ett förslag som man petar i, får ett nytt förslag, som man petar ännu mer i och får slutligen ett förslag som får en att vilja gråta och spontankräkas samtidigt. Vad gör man då, när man inte är en grafiker eller har flashiga grafiska program? Man slänger ihop en skiss i Powerpoint.

Ridå.

Kattis känner Kattis bäst

Har jag stenkoll på min kropp eller vad. Känner den där bekanta värken i magen som går in i ryggen. Plockar upp menskoppen och går in på toa. Jajemän, mensen har kommit, men inte en droppe i trosorna. Rular jag eller vad!

Snyggaste strumporna

Avdelningen grattis Kattis

Ungefär 100 år efter alla andra upptäcker jag ballerinaskor. Köpte ett par jättesöta i Belin (med liten kilklack) som jag nu är förälskad i. Mina fötter ser så söta och nätta ut i dem och jag kommer på mig själv med att belåtet kika ner på dem. Eftersom det är kilklack kommer jag upp lite (superviktigt!) men de är ändå superbekväma att gå i.

Kolla vilka söta. Nya manchesterbyxorna har jag också på mig. Men dem kan ni inte uppskatta hör för ni måste kunna se min snygga röv för att göra det.

Intervju

Igår kväll kom jag på att jag skulle på anställningsintervjun idag.
-Dammit! tänkte jag som struntade i att tvätta håret eftersom det skulle passa bättre att tvätta det idag.
-Ja men i en hästsvans syns det inte att håret är flottigt och dessutom är det propert.

Sen plockade jag undan tvätten och la fram kläderna. Nya manchesterbyxorna (älsk!) och en t-shirt som jag på detta sätt slapp lägga in i lådan.
-Dammit, det där ser ju inte tokbra ut. kom jag på när intervjun hoppade tillbaka in i huvudet. Japp det var bara att plocka ut en lite mer uppklädd utstyrsel.

-Åh jag måste tänka ut en strategi också. Vad ska jag säga? bara att försöke fundera lite på det.
Jag har definitivt en mer avslappnad inställning till intervjuer nu mot för nåt år sedan.

Nu har själva intervjun varit och det kändes som det gick bra. Rekryteraren verkade tycka att jag skulle träffa kunden och själv tyckte jag att det var jättekul att få prata om mig. Men jag vet fortfarande inte hur jag ställer mig till jobbet. Jag fick ju inte veta så mycket idag. Mest prata om mig.

Måste tänka lite på exkollegans kloka frågor.

Det är värre än efter OS. Mycket värre.

Jag är så deppad. Dels över att Alliansen har mer mandat än de rödgröna men framförallt för att SD nu är med i riksdagen. Jag vill inte att ett rasistiskt, homofobt och utestängande parti ska påverka politiken.
Och alliansen, rent personligen tjänar jag i denna stund på deras politik. Jag får sänkt skatt, jag är inte arbetslös eller sjuk. Men guess what? Jag betalar gärna mer skatt, för jag tror att sjukdom och arbetslöshet kan hända vem som helst. Jag vill att vi ska hjälpa varandra. Jag vill att starka ska hjälpa svaga, för vet du, nästa gång kanske det är du som får hjälp.
Dessutom tjänar ingen på deras obefintliga miljöpolitik. Nej idag är det dystra tongångar.

Vad tror ni?

Häromdagen fick jag höra ”att det inte kan vara bra” att dricka så mycket vatten som jag gör. Självklart kan man dricka för mycket vatten så man spär ut salter i kroppen, men kan tom dö av för mycket vatten. Hur mycket dricker jag då? Kanske ca 2 liter utöver det jag få i mig i kosten och jag tränar ganska mycket. Känns inte som ett jätteproblem va? Jag vet däremot att om jag dricker mycket mindre än det lätt får ont i huvudet, blir grinig och sur.
Jag funderar lite på var den inställningen kommer ifrån. När jag har pratat om människor som genomför en Ironman, springer coast to coast i USA kan det hända att folk säger att det är onaturligt, eller inte är bra. Men vad är för mycket? Vad är onaturligt? Vem bestämmer det? Och varför vill människor gärna säga det?
Jag säger inte att alla ska springa genom hela Sverige, men jag blir imponerad när jag hör om människor som har gjort det. Varför blir vissa imponerad när andra avfärdar det som onaturligt och sjukt. Själv tänker jag på att det här är skapande av mentala spärrar. (Ex. På högstadiet tyckte jag det var svinlångt att springa 5 km och en mil?! Herregud, så långt åker man ju bil! Nu har jag upptäckt att en mil faktiskt inte är så farligt.) Men varför har vi det behovet? Varför måste vi begränsa oss själva?

Fiiint.

Ibland är det så här vackert. Så såg det ut igår när jag cyklade hem från jobbet. I morse var det dock regn. Men jag verkar inte tycka att det är så jobbigt längre. Det verkar vara så att klyschan Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder stämmer. Hemligheten när man cyklar: Keps under hjälmen. Då slipper man slask i ansiktet.

I helgen

I helgen ska jag ta tag i mitt hem igen! Då ska jag se till att vi gör ett ryck och målar lite grejer, slipar färdigt stolen, köper golvlister och kanske kanste till och med att jag släpar oss till IKEA.

Hörrni, jag behöver ju råd om hur jag ska göra med jobbet/chefen. Nån mer än sis måste väl ha en åsikt?!

Vad tycker ni?

Ni vet mitt jätteprojekt, eller jag antar att ni har hunnit glömma bort det, men jag jobbar i alla fall med det än. I vilket fall som helst har jag jobbat en del med upphandlingar i det projektet och faktiskt lärt mig ganska mycket. Vår kontakt i stödorganisationen som hjälper oss föreslog att jag skulle börja jobba som upphandlare. Jag skrattade stort och sa att jag kanske skulle ta hens jobb. Hen sa då att de skulle annonsera ut tjänster snart. Jag skrattade igen och tänkte att hen skämtade.
Så efter semestern får jag ett mail igen med en fråga om jag sökte jobbet. Men va? Jag? Jag kan ju inget om sånt där? Eftersom jag är på en tillfällig tjänst (som med extremt stor sannolikhet blir fast) slängde jag i alla fall in en ansökan. Jag la inte ner så mycket tid på den och var ganska öppen med att jag inte på något sätt anser mig vara fullärd inom ämnet (haha blotta tanken är ju komisk) men försökte så klart sälja in mig.
Förra veckan fick jag ett uppföljningsmail där jag skulle svara på lite frågor eftersom jag hade gått vidare i rekryteringen. Nyss ringde dessutom rekryteringsfirman och ville ha mig på intervju.
Herregud. Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till jobbet. Jag vet inte riktigt vad det innebär. Vill jag byta detta jobb mot det? Det är ju coolt och säkert utvecklande, men jag älskar ju mitt jobb. Och chefen? Ska jag säga att jag ska på intervju (så de håller fast i mig) eller ska jag avvakta och säga efteråt när jag känt lite mer (så de inte blir osäkra på mig). Chefen vet redan att jag blivit rekommenderad att söka jobbet. Men det är kul! Det finns ju egentligen Inget som talar för mig :D

Jag hoppas han inte har det

Mina föräldrars mat- och motionsvanor får mig alltid att sucka och sänka huvudet. Båda två skulle behöva börja träna och gå ner i vikt. Mamma har lätt för att lägga på sig (japp, precis som jag) och är väldigt glad i mat och götta och tränar inget utom promenader. Pappa har problem med knät (japp det berömda släktknät som jag också verkar ha fått men är fast besluten att bekämpa!) och kan därför inte träna sånt han tycker är kul som korphockey och korpfotboll. Till råga på allt har han sedan jag flyttade hemifrån blivit en riktig sockergris. Nu verkar det som han eventuellt har fått diabetes!

Tänk om jag fick bestämma över dem. Jag skulle lägga om deras matvanor och sätta dem på träning. Pappa skulle få gymma och mamma simma. Jag är dessutom helt övertygad om att de både skulle må bättre och tycka att det är kul!

Jag vill ju att de ska leva länge och må bra!

Åh det var inte bra Kattis

Att precis ha fisit på sitt kontor när VDn en liten stund senare sticker in huvudet. Jag hoppas h*en var så långt bort att h*en inte märket nåt :O

Åh vad bra jag är!

Jag är över 30 år. Jag har alltid sett mig själv som ganska stel. Jag är inte speciellt gymnastisk. Jag har inte stått på händer sen ja, kanske högstadiet? Jag har inte stått i brygga sen jag var typ 10? Igår skulle vi både stå på händer och i brygga. När instruktören skulle visa bara ställde hon sig på händer. Jag spärrade upp ögonen och backade lite. Det såg så enkelt ut när hon gjorde det. Men jag? Hur fan ska det gå!
Jag gick fram mot vägen och siktade och tänkte nu gör jag det…och kunde inte.
Siktade igen, men precis när jag skulle sätta i händerna ångrade jag mig. Jag betedde mig som en vägrande häst. Jag försökte igen, satte faktiskt i händerna...och kände mig som ett muppo när benen åkte direkt tillbaka till golvet utan ha nuddat väggen. Jävlar, det ska gå!
Tack och lov var en tjej jättesnäll och hjälpte mig. Jag satte i händerna, gick upp och så tog hon mina ben och la dem mot väggen. En gång till och sen fattade jag. Jag är fortfarande inte stensäker på att komma upp, men skapligt. Det bästa? Senare under kvällen vann jag tävlingen om vem som kunde stå på händer längst!

Det fick mig att tänka på det där med hinder, mentala spärrar man bygger för sig själv. Det här var en för mig. Jag trodde att jag inte kunde. Men i stället för att låta det bli ett oöverstigligt hinder försökte jag, verkligen försökte i stället för att bara låta bli, och upptäckte att det faktiskt gick. Då blir hindret plötsligt en vägbula.
Senare såg jag några tjejer som likt mig inte kom upp. Jag hoppas att de fortsätter och försöker, för det går! Allt går! Man måste bara våga köra!

I bara farten upptäckte jag att jag kom upp i brygga också. Helt sinnessjukt.

Hård morgon

Igår trodde jag det var lördag när jag vaknade. I natt drömde jag att jag åkte till Australien. Då är det hårt att vakna och inse att jag måste kliva upp och jobba. Som tur är kan jag trösta mig med dubbelpass i Pole dancing idag. 4 timmar. Jei!