Vi ser om Six feet under just nu. Vilken sjukt bra serie det är! Helt underbara karaktärer, humor och ändå djup när man avhandlar svåra saker (utan jobbiga moralkakor). Jag försöker se serien som ett sätt att bearbeta min dödsångest. (Tänkar man på den ofta men lite i taget kanske det inte blir lika jobbigt?) Dessutom får dessa dysfunktionella människor mig att känna mig som ett under av normalitet. Fast just nu roar jag mig med att tänka ut sjuka konversationer som jag kan använda mig av. Jag har en jättebra som jag tänkte använda på lördag. Fast jag tror jag tar den i ett annat sammanhang än det jag först spånade med pojkvän.
I övrigt rapporterar jag att tack vare långlöpen är jag riktigt fit. Går jag bara ner lite mer kan vi säga:
- Hello magrutor. och det vore väl kul?
241116 – Nöjeslivet
1 day ago
6 comments:
På lördag!? Hmm...du ska väl inte köra en "horapa" på stackars Andreas va!?
Nejdå. Jag har nåt annat på g ;)
Handlar din dödsångest om döden eller om att du är rädd för att bli gammal och sjuk och inte klara av att göra allt du gjort som ung?
Den handlar om döden. Att den är så slutgiltig och drabbar oss alla. Att man aldrig vet när den kommer.
Samtidigt måste man förlita sig på att man klarar mycket mer än man tror. Även sorg. Och att ens anhöriga också gör det.
Ja. Det är ju så. Livet går vidare.
Post a Comment