Välkommen till Abborrbacken!

Lidingöloppet. Jag fick stryk med 8 sekunder av syster. Fan. Men jag är nöjd och glad ändå. Det var nämligen skitkul. Dessutom vill jag ha bonuspoäng för:
1. Första km gick på 6.18 för att massa jävla tanter promt skulle gå. Jag var så gott uppe i skogen och sprang för att försöka ta mig förbi.
2. När vi kom till Abborrbacken (det står en skylt där det står välkommen till abborrbacken, så sjukt bra) applåderade jag och skrek högt:
-Abborrbacken, fan vad kul. Kom igen nu. och applåderade lite för mig själv, lagomt psykotiskt.
En tjej bakom tände till hon med och skrek tillbaka. Ja nu är det bara att bita ihop.
3. När jag sprang igenom en tunnel med cheerleaders (hur coolt som helst) jublade jag och sträckte upp armarna varpå de blev skitglada och jublade de med. i love pompoms!
4. Att blev intervjuad efter målgång och så klart lyckades svära. Och så såg jag oberörd ut enligt intervjuaren.

Detta leder mig osökt in på vad som behöver åtgärdas inför nästa säsong. Jag är nöjd med den här trots att jag fått stryk i båda mina lopp. Jag har trots allt ändå varit med i dubbelt så många och därmed tagit ett bra steg emot att bli en riktig löpnörd. Nu måste jag bara:
- Hitta kontinuitet med löpningen. Svårt när jag vill träna så många olika saker. Men minst en gång i veckan i alla fall.
- Bli mer explosiv och få en bättre spurt. Intervaller baby! Borde funka med boxen.
- Och viktigast av allt. Jag måste lära mig att ta ut mig mer! Måstemåstemåste. Det var på det jag losade båda loppen. När allt känns jobbigt måste jag lära mig att jag har massa kvar att ge. Dumma lata kropp som ställer in sig på att spara krafter då. Tips på hur någon?