och jag lyckes...inte.

Idag var första gången (på en arbetsdag, annars sover jag lääänge) sedan jag började jobba här i november som jag hade sovmorgon. Detta innebar att jag skulle kliva upp 6.35. Woho! Tågen har nämligen börjat med sommartidtabell så jag blir tvingad att ta ett senare tåg. Så klart vaknar jag klockan 5. Suckar och vältrar mig runt och försöker somna om. Jag halvsover sedan fram tills klockan ringer, drömmandes om vampyrer (läser Låt den rätte komma in), soltorkade tomarer och nojar över att sova över tåget. Det var ju jättedumt! Jag utnyttjade inte alls min sovmorgon.