Nu när Lidingöloppet är sprunget kan jag träna på som vanligt utan att vara paranoid att bli sjuk. Jättebra! Jag fick kryp i benen förra veckan när det bara blev ett ynkligt intervallpass (och loppet så klart). En sak jag har tänkt på är de sneda blickarna jag drabbas av om jag pratar om min träning. Så här går det till:
-Åh igår när jag var på spinningen så bla bla bla.
-Tränade du igår också? Har inte du hållig igång nästan varje dag nu?
Eller
-Jag är trött för jag somnade så sent igår.
-Vadådå?
-När jag skulle sova såg jag bara simtagen framför mig.
-Jaha simmade du igår igen?
Varför är det så? Jag har inga barn som tar tid. Jag städar mindre ofta än många. Jag väljer att lägga mycket av min tid på träning. Är det provocerande? Ibland känns det som jag måste tänka noga på hur jag berättar så att inte fokus ska hamna på att jag tränat snarare än vad jag egentligen vill berätta. Jag kan inte hjälpa att tänka att detta beror på att jag är kvinna. Hade det varit samma sak om jag varit kille? Om jag pratat om gymmet? Min tanke är nej. Men det kommer jag så klart aldrig få någon klarhet i.
240501 – Livets små cirklar
22 hours ago
4 comments:
Finns många varianter på vad som skulle kunna vara orsaken till detta. Antingen så är det provocerander för att andra människor får dåligt samvete över att dom inte tränar mycket/överhuvudtaget själva.
En del kanske bara är nyfikna.
En vidare fundering i om det har att göra med att du är kvinna eller inte, får mig att fundera på om en kille hade snackat lika mycket om träningen som du gör? Jag pratar hela tiden om sånt som intresserar mig, till allt och alla. Vad jag flurar på är om killar inte gör det lika mycket som jag gör? (rent generellt).
Jag är helt övertygad om att det finns en könsaspekt. Och jag kan nästan sätta pengar på att det var en Kvinna som gav dig de där kommentarerna. Jag vet precis hur det är och upplever ofta att jag blir ifrågasatt i mitt intresse, och särskilt då av andra kvinnor. Typ "vad är det som driver dig?!"-frågor irriterar mig också. Alltid ställd av kvinnor.
qylva: till viss del tänker jag att du har rätt (att jag pratar med om det än en kille skulle gjort). Men jag tror inte att det är hela sanningen.
katarina: Visst var det en kvinna. Jag har också tänkt på att det ofta är kvinnor som gör så. Kan vara för att jag inte pratar lika mycket/på samma sätt med män om detta. (alltså snedvriden statistik) Men jag tror inte det. Jag tror på en genusaspekt.
Ja, jag tror att folk tror att du dukar under för tryck utifrån för att du är tjej och att du vill bli smal och så. För att du är tjej. Att du tränar för någon annans skull än din egen kanske. Så skulle man ju aldrig tänka om en kille som tränade lika mycket som du. Kände en tjej som höll på med fitness (tävlade i det) och hade olika strama dieter för sig under perioder, och det blev bara anorexiavarning i huvudet på hennes arbetskompisar hela tiden. Det skulle de ju aldrig ha tänkt om en kille som höll på med muskelbygge/fitness.
Post a Comment