Jag har aldrig sett mig själv som en person som är fartfylld och har mycket inbokat. Tvärt om tänker jag på mig själv som ganska lat. Jag älskar att ligga i sängen och soffan, går utan problem ut osminkad och med flottigt hår om jag inte orkar göra mig i ordning och sover alltid länge på helgerna. Nu när jag ser över mitt nya träningstänk blir jag lite fundersam på om jag har vissa överbokningstendenser ändå.
Eftersom det funkade bra med träningsupplägget som jag körde med under hösten och våren vill jag fortsätta med det. Utöver det vill jag dessutom klämma in två pass med simning.
Det jag alltså vill köra i veckan är:
Spinning, Ki-box, Löpning intervaller, Löpning distans och Simning 2 ggr. Dessutom vill jag gärna köra aerobic ibland, för det är ju så kul.
Tror ni jag hinner?
Jag tänker så här: Kliver jag upp tidigt någon dag i veckan kan jag klämma in intervallpasset då. Det är ju kort. Sedan på kvällen kan jag ta ett simpass. Då får jag två vilodagar i veckan. All tid som jag får över från pendlingen måste ju ta vägen någon stans och jag kan lika gärna lägga en del av den på träning. Jag ska banne mig prova. Funkar det inte är det väl bara att klippa bort någonting. Så kan jag fortsätta att lata mig. Jag kommer nog alltid att vara lat. Det ligger i generna. Vi är en familj uppväxt i soffan.
240501 – Livets små cirklar
1 day ago
4 comments:
Träning är juh både ett fritidsintresse för vissa och livsstil för andra. För dig är det juh verkligen en livsstil och något som du tycker om att hålla på med. KLart man inte är en latis på den fronten då :)
däremot är det tråkigt att städa och då kan man juh vara riktigt lat ;)
Alltså.. jag får aldrig ihop hur du säger att din familj är uppväxt i soffan när man vet att din syster elitsatsade sin träning i USA och din pappa var fotbollstränare (?) eller något liknande och du hade MVG i idrott som ung... är du säker på att det inte är mer av en KÄNSLA du har än vad den är ett konkret faktum?
qylva: nej det blir inte fullt så mycket städning som det borde nej :P
katarina: pappa har aldrig varit tränare. Däremot spelade han korpfotboll och liknande. Anledningen till att jag känner så är väl för att vi aldrig var aktiva tillsammans. Var och en gjorde separat sin grej men ingen skidåkning eller vandring eller liknande tillsammans.
Ohh yes, vi är en familj uppväxta på soffan! Eller snarare, som du säger, att soffan var vår ändå mötesplats. "Elitsatsning" det låter så seriöst...men de va jag väl i viss mån.
Post a Comment