Jag lever

Japp, då är jag hemma igen. Det här visade sig bli det tyngsta Göteborgsvarv jag sprungit. Fuskandet med långpassen visade sig när jag tidigt blev sliten (efter 9 km började det kännas) och den bastanta frukosten kanske låg för tätt inpå eftersom jag hade rätt rejäl håll till och från i drygt en mil. Början var dessutom jobbig eftersom det var rätt varmt och jag förbannade att jag glömt mitt vätskebälte. Min teori om att folk i min startgrupp skulle göra så att jag inte missade mycket tid vid vätskestationerna visade sig falera ganska snabbt. Det lär jag mig av till nästa gång alltså. Med detta sagt är jag nöjd med min tid som hamnar på samma minut som förra året men med lite fler sekunder bakom sig.
Jag hamnade i alla fall bland de 1000 bästa tjejerna och det var över 11 000 med. Dessutom slog jag Stefan Holm, Richard Olsson, lite folk från mitt jobb, min gamla kund och Stålmannen! Då kan man ju inte vara missnöjd.
På fredagen fick jag dessutom se både Mustafa Mohammed och Jonas Colting. Jag blev riktigt star struck kan jag säga. Nu lägger vi Göteborgsvarvet åt sidan och går vidare. Men kul är det, trots att det är tungt!