Det känns tungt just nu. Jag är lite sliten och skulle behöva träna lätt men när jag tittar på veckan ser det trångt ut och svårt att få till nåt träningspass. Imorgon är det dessutom begravning. Jag är livrädd för den. Jag vet inte alls hur jag kommer att reagera. På ett sätt vore det skönt att bryta ihop riktigt, men jag är rädd att det blir någon slags halvvariant och att jag sedan sluter mig i mitt vanliga skal, som en mussla.
Jag drömde om farmor igår. Hon såg konstig och jättesminkad ut. Min farmor har aldrig sminkat sig. Det var en överdriven sminkning, åt clownhållet. Jag blev rädd och grät i drömmen.
Jag tänker på farfar. Han och farmor var tillsammans så gott som hela livet. Nu är han själv och jag tror inte han lever så länge till. Mamma berättade att han låg och sjöng för farmor när hon dött. Han sjöng så mycket och så länge att de gav honom lugnande. Kanske störde han grannarna. Kanske var de oroliga för att han inte skulle få någon vila.
Hur ska han kunna gå fram till kistan på begravningen? Han kan ju knappt gå några steg med rolatorn.
Vår, utemat och duktig unghäst
3 hours ago
3 comments:
Fy så ledsamt :( Rikligt med sömnbrist brukar förresten göra att man tappar de där spärrarna som hindrar en från att gråta. Ett eventuellt tips... Hoppas det blir en fin begravning!
Tack Tove. Bra tips där med sömnbristen. Tänker på när jag boxades, då släppte det också och det var ju också trötthet så det ligger mycket i det du säger.
Även om du sluter dig, så lyckas du får fram det till slut. Det finns ju inget "rätt" sätt att sörja på. Vi är alla olika och vi måste få reagera olika.
Om det sen visas i tårar, ilska eller annat spelar mindre roll. Jag finns här för allt det och lite till. Tänker på dig.
Stor kram
Post a Comment