Löpning. Mitt liv kan härmed delas upp i innan jag höll på med löpning och efter jag upptäckte den. Löpning får mig att leva precis i nuet. Inget planerande framåt och inget ältande över det som hänt. Ena benet framför det andra och kroppen jobbar. Vinden mot ansiktet, svett som pärlar i pannan och musik i öronen. När Kents Mannen i den vita hatten kommer börjar jag nästan gråta för att det blir så mycket. Endorfiner rusar i kroppen och jag tänker att om jag dör nu, då dör jag lycklig.
Vi ska alla en gång dö.
Herregud, det är nästan så man blir religiös.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Jocke Berg - min gud!!!
Mannen i den via hatten är bara sååå underbar. Den ska jag ha på min begravning. En av de absolut bästa låtarna som någonsin skrivits. Håller med Ylva, Jocke är min Gud.
Post a Comment