Wednesday, August 12, 2009

Vad är det för fel?

Jag känner mig så patetisk. Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte låta bli att känna ett hugg när jag hör om dig. Jag stålsätter mig. Tänker att jag inte bryr mig. Försöker nämna ditt namn i förbifarten när jag måste. Försöker verka oberörd. I själva verket önskar jag att jag kunde sudda ut dig. Skära bort dig ur varje del av mitt liv som du berör. Som jag blev bortskuren. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om jag är konstig. Om du släppt allt helt. Eller tänker du på mig ibland?

4 comments:

Sassi said...

Om du är patetisk är jag också patetisk. Känner mig lite bortskuren jag med. Inge roligt alls. Som om man inte finns :(

Anonymous said...

du är inte patetisk, tvärt om, tror nog många tänker på dig din hjärtekrossare du!

Kattis said...

Sassi: Ibland är det hårt. Vi får trösta varandra.

Anonym: Haha mest oväntade kommentaren ever. Tack. Nu blev jag glad!

qylva said...

Du kanske är lite som mig att har man väl släppt in någon i sitt innersta så kan det vara väldigt svårt att släppa taget sen. Det blir en process som måste få ta sin tid att bearbetas klart.
Vissa kan ju släpp taget fortare än andra, sen finns det ju även dom som bara förnekar alltiing för sig själva, donm tror jag får tillbaka det senare i livet.
Kram!