Words, they cut like a knife

Ord. Ord som fastnar. Ord som fastnar som taggar eller ord som fastnar som en glittrig lyckostjärna. Jag försöker släppa taggarna. Försöker plocka bort dem och låta såren läka. Tänka att många gånger var det inte ens meningen. Klamrar mig fast vid de vackra. Försöker plåstra över de gamla såren. Gå vidare. Hoppas att det där med att jag lätt får ärr bara gäller kroppen. Inte sinnet. I stället vill jag titta på de vackra. Tänka på att de orden ofta var meningen. Så kommer det sig att jag ältar att M sa att han tror att jag kan bli riktigt bra på triathlon, folk som har sagt att jag inspirerar, att jag är rolig, när exkollegan sa att jag är smart.

Det gäller att suga åt sig när de känns bra. Det tänker jag om ord. Sätt upp dem som en ledstjärna i natten.