Kom igen nu

Kattis, shape:a till dig!

Triathlonloppet

Igår genomförde jag mitt första triathlon. Jag kände mig verkligen som en udda fågel när alla radade upp sin fina utrustning, flashiga cyklar, la allting i rätt ordning på handdukar och tog på sig våtdräkterna. Själv hade jag en lånad mountainbike med ack så breda däck och sadel som borde ha varit mycket högre upp, bikinitrosor och sportBH, ingen handduk (tänk på det till nästa gång) och ingen koll alls på hur jag ville ha min utrustning.
Vi började med 200 meter simning. Det funkade inte för mig att frisimma hela vägen och jag saknade verkligen badmössa. Det kändes trögsimmat men var i alla fall inte kallt i vattnet. So far so good.
Sedan skulle det vara 2 mil cykling. Jag cyklade fel riktigt tidigt och tappade säkert flera minuter redan här. Jag var dock vid gott mod och kände mig som en flashig triatlet. Som tur var dök det upp 2 till som jag kunde vara borttappad tillsammans med. Vi lirkade oss tillbaka till banan och cyklade på. Självklart cyklade vi fel igen och fick i efterhand veta att vi cyklat minst 5 km för långt. Shit happens. Jag och syster lyckades i alla fall hänga av en tjej så vi var själva när vi kom in till löpningen.
Bytet till löpning gick jättebra. Ove skrek att vi var snabbast och inte vet jag om det stämmer men det gjorde mig glad i alla fall. Vi inledde snabbt med att springa fel. Varför bryta en fin vana. Benen kändes som väntat som stendöda köttklumpar och jag var helt fascinerad. Flåset var också rejält igång efter cyklingen. Jag kände väl aldrig att det lättade i benen direkt men jag kände mig inte slut heller. Vi sprang kanske ca 4 km i stället för de 4,8 man skulle springa. På slutet hade jag tänkt lägga in en spurt men kände mig lite illamående så jag orkade inte. Skit Kattis, du ska ju bli bättre på att pressa dig. Jag skulle ha behövt någon som skrek på mig då.

Nu kan jag säga att jag tyckte det var skitkul. Lite tråkigt att hålla på så länge (83 minuter) utan musik då jag är van att alltid ha det, men det kanske går över? Struligt med alla byten , utrustning och felåkningar och så. Men, jag dog inte! Det var tom mindre jobbigt än jag trott även om jag kände att det var en urladdning. En reflektion är att det är fantastiskt stor skillnad på att cykla själv och på att ligga bakom någon.

Det kan nog bli mer triathlon för den här tjejen.

Rösta!

Ska ni rösta i EU-valet? Det har jag redan gjort. I måndags gav jag min röst till
Zaida. Hon vill stärka integriteten i nätfrågor, tar upp HBT-frågor och är djurvänlig. Me likey!

Nu är jag en äcklig clown igen.

Jag är grymt sliten. Jag har sovit dåligt flera nätter i rad. Bihålorna har tryckt på som fan den senaste tiden och nu har näsan precis svullnat upp så pass att jag tappat lukt och smak. Huvudvärken igår kom vid lunch men jag räknar med att den kommer tidigare idag.

Jag sitter bara och fantiserar om att gå hem.

I juni

Äntligen ska jag få gå en kurs i projektledning. Tre dagar på hotell i hufvudstaden och massiv inlärning, woho I like. Vi håller tummarna för att kursen är bra för den är dyr!
Lyxigt att få bo på hotell.

Uh jag måste ner på stan och köpa en cykelhjälm, helst idag. Men det känns dödligt jobbigt. Jag har inte mycket energi just nu. Jag vill mest sjunka ner i sängen och läsa. Jag skulle också kunna tänka mig att ligga ute på en filt och äta jordgubbar. De har dock inte kommit än så alternativ 1 känns bäst. Inte får jag mycket gjort på jobbet heller. Och bihålorna har vaknat till liv och värker. Ja ni märker, jag är ynkon idag.

Det gick vägen!

Hej och hå,mitt fetingprojekt har gått vägen. Har jag berättat det? Nu ska jag bara genomdriva det också.
Åh jag måste fira med champagne! Och lyxtårta!

Men när?

Är det inte lunch snart?

Från att ha så många träningsalternativ att jag inte hinner med allt (simning, löpning-intervaller, löpning-långdistans, löpning-teknik, aerobic, spinning, box, step) har jag nu knappt något att välja på. Nej i sommar är det tydligen löpning och spinning som får gälla, kryddat med något spexigt pass som råkar finnas tillgängligt. Det betyder att jag måste lägga in styrketräning själv. Sjukt jobbigt, men man får inte fuska med styrkan för då får man ont i ryggen.

Pojkväns kompis slog vad med oss om nästa GV. Slår han någon av oss får han 500 kr, annars får vi 500. Money in the bank tjöt jag! Nä det gjorde jag inte men jag tror att vi har riktigt fet chans att få dem. Jag känner mig peppad inför nästa år. Då ska jag under 1.45 så då gäller det att hålla igång träningen.

Slapp

Veckor med dekadens sätter sina spår. Nej Kattis, tillbaka till rutinerna och reglerna. Här ska tränas och äta bra. Kanske tom en hårdmånad?

Fy vad jag inte vill jobba imorgon.

Det badas för lite

Isa är grymt nyfiken på allt och väldigt social. Hon följer efter och vill vara där vi är. Två gånger har hon ramlat ner i toan och ja, vi är extremt noga med att stänga locket men katten hoppar ju för sjutton innan man hinner stänga. Igår var det jättespännande när jag badade.

Isa spankulerar på kanten och tittar på mina fötter i vattnet.

Notera de blöta benen. Är hon rädd för badkaret? Gissa... Kanske kan jag få henne att gilla att bada?

Ibland avundas jag kristna

Jag har spänningshuvudvärk och ont i kroppen. Tydligen kostar det på att gråta mest av alla och hulkandes och snorandes avverka näsduk efter näsduk. Men jag tror att många hade svårt att hålla sig när farfar med gråt i rösten sjöng med i musiken och sa att han skulle sakna farmor.

Men jag förstår fortfarande inte att hon är borta.

Idag känns det extra hårt att inte vara troende, att vara ateist.

Hoppas någon åt dem

När SJ ser till att vi blir 2.5 timmar försenade till Göteborg springer Kattis och köper biskvier. När hon sedan inte orkar äta dessa bestämmer hon sig för en god gärning och lämnar kvar dem på tåget.

Hoppas att någon blev glad.

...men hon gör det inte.

Det känns tungt just nu. Jag är lite sliten och skulle behöva träna lätt men när jag tittar på veckan ser det trångt ut och svårt att få till nåt träningspass. Imorgon är det dessutom begravning. Jag är livrädd för den. Jag vet inte alls hur jag kommer att reagera. På ett sätt vore det skönt att bryta ihop riktigt, men jag är rädd att det blir någon slags halvvariant och att jag sedan sluter mig i mitt vanliga skal, som en mussla.

Jag drömde om farmor igår. Hon såg konstig och jättesminkad ut. Min farmor har aldrig sminkat sig. Det var en överdriven sminkning, åt clownhållet. Jag blev rädd och grät i drömmen.

Jag tänker på farfar. Han och farmor var tillsammans så gott som hela livet. Nu är han själv och jag tror inte han lever så länge till. Mamma berättade att han låg och sjöng för farmor när hon dött. Han sjöng så mycket och så länge att de gav honom lugnande. Kanske störde han grannarna. Kanske var de oroliga för att han inte skulle få någon vila.
Hur ska han kunna gå fram till kistan på begravningen? Han kan ju knappt gå några steg med rolatorn.

Jag lever

Japp, då är jag hemma igen. Det här visade sig bli det tyngsta Göteborgsvarv jag sprungit. Fuskandet med långpassen visade sig när jag tidigt blev sliten (efter 9 km började det kännas) och den bastanta frukosten kanske låg för tätt inpå eftersom jag hade rätt rejäl håll till och från i drygt en mil. Början var dessutom jobbig eftersom det var rätt varmt och jag förbannade att jag glömt mitt vätskebälte. Min teori om att folk i min startgrupp skulle göra så att jag inte missade mycket tid vid vätskestationerna visade sig falera ganska snabbt. Det lär jag mig av till nästa gång alltså. Med detta sagt är jag nöjd med min tid som hamnar på samma minut som förra året men med lite fler sekunder bakom sig.
Jag hamnade i alla fall bland de 1000 bästa tjejerna och det var över 11 000 med. Dessutom slog jag Stefan Holm, Richard Olsson, lite folk från mitt jobb, min gamla kund och Stålmannen! Då kan man ju inte vara missnöjd.
På fredagen fick jag dessutom se både Mustafa Mohammed och Jonas Colting. Jag blev riktigt star struck kan jag säga. Nu lägger vi Göteborgsvarvet åt sidan och går vidare. Men kul är det, trots att det är tungt!

Jag måste försöka ladda

Jag är anmäld till triathlonloppet! Nu måste jag köpa en hjälm. Cykel kunde jag tack och lov låna. Så måste jag forska om vad jag ska ha för kläder i övrigt. Hur gör man? Jag måste gå mer på spinning. Prova att cykla och sedan springa.

Åh vad kul det ska bli!

Det är ju kul att jag har detta att se fram emot för GV känner jag mig inte så peppad för. Jag är så inställd på att det kommer att gå sämre än förra året och känner mig inte peppad alls.

WoT galen

Gode gud man kan ju få orgasm för mindre. Den är verkligen på gång. Snart kommer den! Ge mig nu!

Lilla råttan

Jag kan se ett klart tema när det gäller namn till Isa. De flesta börjar med lilla. Exempel på saker hon kallas: Lilla råttan, lillfis, lilla gumman, lillsnus. Vanligas är dock lilla råttan. Det kallar vi henne när hon blir helt till sig, viker öronen bakåt och galet rusar omkring i lägenheten i Matrix style med pupiller som är gigantiska. Hon kastar sig på allt och alla som värsta kamikazepiloten. Gud vad kul det är med en kattunge!

Vad hände Kattis?

Fick frågan igår om vad som hände. Hur hamnade jag egentligen på mitt jobb? Med tanke på att jag innan mest fnissade och städade.
Well, fnissar gör jag fortfarande och jag eftersträvar att få andra på jobbet att skratta. Men jag är så glad att jag tog mig ifrån städningen. Den var inte för mig, även om den lärde mig massor. Mycket om mig själv, andra människor och hur det är att ha ett riktigt pissigt jobb.
Jag ångrar verkligen inte en sekund att jag valde att plugga igen och är så tacksam att jag fick jobb så fort efteråt. Även om det känns lite surrealistiskt att säga att jag är projektledare för ett fetingprojekt. Jag liksom, jag kan ju inte så mycket?

Nej tänk vart livet kan ta en.

Nässköljning

Ni vet att jag klagar på mina bihålor. Därför har jag köpt en sån här.


Den hjälper! Jag har blivit bättre den senaste tiden och jag tappade inte ens smak/lukt när jag blev snuvig. Men jag önskar att ni kunde ha sett det som kom ut imorse. Vattnet vägrade helt enkelt komma ut på vänster sida så jag skulle snyta ut lite. En gulgrön sörja, tjock som tapetklister i mängd som motsvarar ca en tsk sipprar långsamt ut.
Vilken äckelfascination! Vad jag gjorde? Sprang direkt in till pojkvän och berättade om det.

Tack FB

En gammal kompis som jag gillade som sjutton har hört av sig. Jag hoppas att vi kan börja hänga igen för han är verkligen grymt rolig! Precis min typ av humor, bra film- och musiksmak och så har vi svetsats samman av helvetesjobbet. Inget binder människor som eländiga upplevelser.

Löpnörd

1.Vilken typ av löpare är du?
Oj, vad finns det för typer? Kanske tidtagarlöparen. Jag måste alltid veta hur länge jag sprungit. Då känner jag mig trygg.

2. Hur länge har du löpt?
Typ 4 år tror jag. Mer eller mindre intensivt i olika perioder.

3. Hur mycket löper du per vecka?
0-3 ggr

4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?
5, 5 min/km.

5. Vid vilken ålder började du springa?
Räkna bakåt and you’ll find out.

6. Vilka andra sporter utövar du regelbundet?
Simning och annan gruppträning, om nu det räknas som sport.

7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
I-pod och klocka. På längre pass även vatten.

8. Varför springer du?
Det är roligt. Roligast är att vara med på lopp och att göra bra ifrån sig där.

9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Kanske. I sånna fall att jag inte kunde följa med på after work eller nåt liknande.

10. Hur ofta köper du skor?
Typ vartannat år.

11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
När jag blir sugen.

12. Var/hur handlar du utrustningen?
Löplabbet!

14. Hur ofta tävlar du?
Några gånger per år.

15. Vilka distanser?
Milen eller över.

16. Vilken är favoritdistansen?
Att träna, typ 8 km.

17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Mest lyssnar jag på musik och kanske sjunger med. Känns det tungt tänker jag: det är roligt, jag har energi!

18. Vilken typ av vätska dricker du?
Vatten

19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Med pojkvän eller syster.

20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Snabba kolhydrater och ett bad samt lite seriös slacking.

21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Intervaller! Jag älskar att hata intervaller!

22. Vart blir du oftast skadad?
Jag blir inte skadad (peppar peppar) men har lite halvkinkiga fötter.

23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Stockholm marathon

24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Klüftan eller Henrik Torehammar.

25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Det svarade jag på nyss

26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Hm, Bale kan jag ju inte få. Uma skulle kännas helt ok!

27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du? Och varför?
Pär, Katarina och AK för att det vore kul att se deras svar.

Då kan jag vila och läsa

Jag har precis mutat pojkvän med 300 kr för att han ska sköta tvätten själv. Money makes the world go round.

Snart är det dax för Wolverine också.

Att vilja gråta på träning

Jag har fortfarande inte gråtit sedan jag fick höra om farmor, om man räknar bort den reflexartade fulgråten som följde telefonsamtalet, men igår när jag sparkade på en kudde på träningen var det nära. Jag sparkade för allt jag var värd och hatade pojkvän som innan hade sagt att han ”inte hade någon större lust att gå på en begravning”. Jag sparkade och sparkade och tog i och kände det plötsligt släppa. Jag hade lust att rasa ihop i en liten hög på golvet och gråta tills det inte fanns tårar kvar. I stället fullföljde jag passet, gick hem och satte mig för att regga min träning. När jag satt där framför datorn kom den, gråten. Riktig fulgråt. Mascara på kinderna som blandades med svetten som jag ännu inte hunnit duscha bort. Den redan svullna näsan tjockade igen helt. Det kändes skönt.

Vad skulle jag göra utan träningen?

Kors i taket

Jag får panik över GV. Det känns som jag inte har löpt några långpass alls och inte har jag backtränat. Dessutom har jag gått upp i vikt. Vad är det här? Det ska ju vara tvärt om! Vad har jag gjort egentligen? Nej nu är det hårdvecka fram tills dagarna innan!
Extra svårt igår med tanke på hur jag kände mig (se bild nedan) men tack och lov gjorde pojkvän smothie åt mig. Jag hade till och med feber i går kväll (och var tvungen att skippa simningen). Jajemän 37,5 var jag uppe i. Idag var jag däremot nere på mina normala 36,5. Typiskt.

Så här känner jag mig

I look like hell

Gode gud vad trött jag är. Huvudvärken dunkar på i öronen och tänderna skallrar emot varandra. Jag har sovit dåligt sedan i fredags när jag fick veta att farmor inte åt och drack. Sedan hämtade vi Isa, som ju tycker att det är jättekul att springa omkring på natten. Jag kan ju inte heller låta bli att tycka att det är mysigt när jag vaknar av en kattunge som ålar sig in under täcket för att sedan sätta igång med att spinna som besatt. Däremot tycker jag att det är jobbigt att vakna av att jag inte kan andas för att näsan har tjockat igen av snor! Igår gjorde jag ett försök att lägga mig 21.30 och somnade nog innan 22. Men resten av natten styckades upp och jag har inte alls sovit så mycket som jag behöver.
Nu sitter jag här, hålögd, snorig, med huvudvärk och önskar att jag åtminstone kunde ha feber så jag kunde stanna hemma.

Jag skulle ju inte gråta blod av att få gosa extra mycket med katterna och sova en stund på dan.

Jag kommer bli så dryg

Kattungar måste vara det sötaste som finns. Igår när jag skulle tvätta ansiktet hoppade Isa upp på badkarskanten och hängde i framtassarna på handfatet. Så drog hon sig upp och upptäckte vattenstrålen. Den var jättespännande så hon slirade omkring för att undersöka den.
Imorse satt hon och jamade samtidigt som hon åt!
Hon och Osiris börjar hitta varandra nu också. Imorse var den första nosningen på varandra, även om hon fräste och backade lite. Osiris är så fin för han ser så nonchalant och avslappnad ut. Han är jättenyfiken på henne.

Tänk, nu har jag två katter!

Det är så mycket som händer

Blå aka Larisa aka Isa har nu kommit till oss. Hon springer runt och är så liten så liten. Hon gillar att pipa på mornarna (funkar dåligt ihop med min hobby att sova länge på mornarna) och att leka. Hon gillar inte grå än så länge. Han är stor och läskig och när han kommer för nära fräser hon.

Igår fick jag besked att farmor har dött. 1000 tankar surar runt i huvudet: När blir begravningen, var, vad ska jag ha på mig, vilka kommer, ska jag försöka skriva en dikt åt henne.
Samtidigt känner jag mig avtrubbad. Det var bara när samtalet kom som ansiktet skrynklade ihop sig till en plötslig fulgråt. Farmor är (rättelse, var) ju en av de släktingar som betytt mest för mig.
Jag lägger ut lite bilder på Larisa sedan. Nu ska jag försöka överleva arbetsdagen på mina 4 timmars sömn. Någon skulle äta blomma, hoppa till sängen, pipa och ha sig i natt.