De dagarna är (förhoppningsvis) förbi!

Jag städade ju förut. Bland annat på IKEA. Jag kallade det jobbet för helvetet. Om ni vill ha eländiga berättelser så har jag hoper av dem. Ni anar inte hur folk beter sig på IKEA. I alla fall...idag gick jag förbi ett kontor på jobbet där de höll på med golvvård. Jag fick flashbacks till mina gamla städjobb och sedan insåg jag: jag kommer (förhoppningsvis) aldrig att behöva göra det där igen. Jag kommer aldrig behöva slita mitt hår för att folk går där de inte får. För att folk river toapappret i små små bitar som de strör över hela toan. För att folk stjäl som korpar och kissar över hela golvet.

Jag kommer att tänka på de där sakerna och jag kommer att lida med dem som städar. Jag kommer också att underlätta för städpersonal så mycket jag kan.
Men jag behöver inte städa själv! Och det känns så jäkla skönt!