Om att träna mycket

Jag har bestämt att jag ska gå match i thaiboxning. D-klass och man har typ med skydd än hud som syns, men jag vill så klart göra så bra ifrån mig som möjligt. Därför tar jag träningarna på allvar.

Så var det kollegorna som ville after worka. De bokade så klart in en av de två dagar jag tränar thaiboxning för det. Efter mycket tandagnisslan och fundering på hur jag skulle göra bestämde jag mig för att tacka nej med motivering att jag skulle träna i stället. Alla var förstående och det kändes jättebra att jag sa som det var i stället för att komma med en ursäkt. Alla frågade om när matchen skulle bli och jag sa:
-Jag vet inte. Jag säger så fort jag vet.

På den awn bokade de in en ny aw, samma dag, men en månad senare. Jag kan alltså fortfarande inte gå. Vilket de vet. Jag vet också att de väljer bort fredagar (som jag tycker är en mycket bättre dag) för då vill flera vara hemma med familjen. Den här gången var de inte riktigt lika förstående när jag sa nej. De frågade om datum för matchen och när jag fortfarande inte har ett datum ser jag (eller tror mig se) att de tycker att jag borde kunna skippa i alla fall en träning för awn. Jag tränar ju ändå så mycket.

Nu börjar jag bli paranoid för idag frågade en kollega hur mycket jag gått ner i vikt. (de vet att jag ska ner lite i vikt för att hamna i rätt viktklass). Jag har gått ner två kg och är verkligen inte mager nu.Men det fick mig att börja fundera på om hon sa det bara i förbifarten, kanske för att uppmuntra, eller har de börjat prata om mig?

Igår hade vi tvättid så jag sprang inte mitt tänkta löppass. Tänkte att jag skulle kunna springa på lunchen idag men jag fegade ur. Jag är nämligen rädd att nån skulle säga något om att jag redan har tränat och då inte behöver träna på kvällen och därför kan följa med. Jag orkar inte säga då att de två passen inte har med varandra att göra och jag vill/behöver träna teknik ikväll. Jag bara la på ett pass till.

Jag gillar inte alls det här. Jag har känt mig väldigt stöttad förut och nu vet jag inte om det ligger något bakom min känsla. Jag gillar min träning. Jag tycker om att prioritera den! Jag tycker inte att det är så farligt att tacka ner till kakor som kollegan bakat, men den här känslan nu alltså. Gah, bara låt mig vara!

Den där känslan

Den där känslan när världen smalnar. När jag är så fokuserad att världen blir en tunnel. Jag kan höra vissa ljud omkring mig men det mesta bli bara brus. Fokus är bara framåt. Leende försvinner, blicken uppåt, munnen börjar strama. Den känslan. Jag älskar den.

Gillar du också mornar?

Väckarklockan ringer och jag dunkar irriterat med handen tills jag hittar rätt knapp. Jag släpar fötterna i golvet när jag ragglar mot dörren. När jag öppnar tumlar katterna in, skrikandes. Jag fortsätter mot toaletten medan de snor runt fötterna. I dunklet sjunker jag ner på toaletten och suckar när tycket lättar på blåsan. Sätter fötterna mot golvet och reser mig upp. Kisar mot spegelbilden,  grinar mot mig själv och gör honnör. Silar lite blod mellan tänderna och klickar med tungan. Tänker: man kan svälja en halv lite blod innan man mår illa.

Sen äter jag min müsli och cyklar till jobbet.

Popularitetstävling

Min sambo har gjort en film om ett liv utan el och jag är skådespelare. För att vinna ska en få flest likes (popularitetstävling) och jag VILL verkligen att han ska vinna (så jag också får pris). Så jag tycker att ni ska gå in här och gilla!

Diskriminerad

Jag tränar ju thaiboxning. Ofta är jag ensam tjej på de träningarna, men det är ingen som säger något om det för vi är ett bra gäng. Sent i höstas började en ny kille köra med oss. Eller ny och ny, han har uppenbarligen tränat innan.  Han har alltid varit lite konstig och liksom undvikit att träna med mig. Fine, det finns andra jag gärna vill köra med. I går tränade vi som vanligt och roterade person som vi körde med och slutligen hamnade han och jag framför varandra. Han flackar med blicken och frågar om jag inte vill köra med Rebecka som står och slår på säcken. Rebecka tittar upp och fortsätter slå. Hon kom nyss dit och vill fortsätta köra där. Jag vänder mig tillbaka och ler genom tandskyddet och pekar på honom med mina handskar. Han rör obekvämt på sig och tittar på mig när han säger: No I don’t wanna. I can’t kick a girl.

Jag stelnar till. Alla andra har redan börjat sin bensparring. Vänta, sa han precis att han inte vill träna med mig?

Jag stirrar på honom och säger: Sure you can!

Han börjar lite stelt cirkla omkring och mumlar lite ohörbara saker samtidigt som han ler stelt och osäkert och sparkar mot mig. Han försöker inte sätta nån och kraften är motsvarande min farmor (om hon levat). Jag kör på och känner hur ilskan börjar blossa upp. Vad SA han egentligen? Vad ger honom den rätten? Ska det här bli mitt problem?

Efter träningen när han har gått berättar jag för de andra under tiden vi stretchar. Deras reaktion: Öh va?! Wtf! Alla är överens att han är skitkonstig, det är hans problem och ingen försöker släta över eller ursäkta honom.

Just det blev jag så glad över! Men jag blir fortfarande skitarg när jag tänker på honom. Och så tänker jag på hur jag ska göra. Några förslag?

Plötsligt händer det

Skrivsuget smyger sig på. Kanske blir jag mer aktiv här igen. Upplåst är det också.

Årskrönika 2013

Nu är det dags för det alla väntat på: Kattis summering av året. Mest träning, men lite annat också.

2012 såg ut så här:

Total träningstid 2012: 23297 minuter (388,2 timmar) fördelat på 370 pass.

Poledance: 9655 min, 92 st
Löpning: 7925 min, 128 st, 1404 km
Thaiboxning: 2375 min 24 st
Styrka: 1035 min, 60 st
Stretch: 1034 min, 38 st

Och så här ser 2013 ut: 

Total träningstid 2013: 23323 minuter (388,4 timmar) fördelat på 382 pass.

Löpning: 8134 min, 119 st, 1420 km

Poledance: 7590 min, 71 st
Thaiboxning: 3570 min, 33 st
Stretching: 1910 min, 68 st
Styrketräning: 785 min, 45 st

Jag ligger alltså på samma träningsmängd som förra året och den blir nog svår att öka mycket.  Jag sprang längre löppass än tidigare och även lite långsammare: ultralöpning. 2014 satsar jag på att bli snabbare igen men jag vill ändå behålla löpmängden. Trots det stukade knät på thaiboxningen blev det ändå ett bra träningsår. Jag sprang Göteborgsvarvet på sämsta tiden på flera år, men då var det ju fantastiskt att jag ens kunde springa och jag sprang också min första ultra. Nu skulle jag vilja prova att gå en thaiboxningsmatch. Frågan är bara när.

2014 vill jag: göra en iron x, träffas minst 2 gånger med vår bokcirkel, skriva något, köra lite morgonjoggar eller springa på jobbet, Göteborgsvarvet under 1.40, tandtråd en gång i veckan, springa Medoc marathon, springa milen på under 45 minuter, samma träningsmängd som i år, gå på en chokladprovning, se en vän gå en thaiboxningsmatch, komma ner i spagat igen, uppträda minst en gång, rensa ut massa kemikalier ur mitt liv, beställa vegetariskt som specialkost på en del kurstillfällen, gå en utbildning i retorik, bli filmad när jag pratar, kunna stå på händer, äta mer hembakt bröd, testa nåt nytt, åka till Falun innan juni och springa färdigt Zombies run!

2013 hade jag dessa mål: springa mitt första ultralopp, komma ner i spagat, dricka mer te, åka utomlands, se en thaiboxningsmatch live, göra en iron x, träffas minst 3 gånger med vår bokcirkel, skriva något, börja skölja munnen med fluor på jobbet, köra lite morgonjoggar, Göteborgsvarvet under 1.40, tandtråd en gång i veckan, köra mer thaiboxning, springa milen på under 45 minuter, träna mer än 2012, gå på en chokladprovning.

Löpningsuppföljning genom tiderna:
2008: 3853 min, 77 st, 661,3 km => snittfart 5,8 min /km
2009: 5234 min, 87 st 888 km => 5,8
2010: 2449 min, 57 st, 469 km => 5,2
2011: 4204 min, 95 st, 792 km => 5,3
2012: 7925 min, 128 st, 1404 km =>5,6

2013: 8134 min, 119 st,  1420 km => 5,7

Här blev jag ändå lite förvånad att jag inte varit långsammare med tanke på de långasamma långsamma långpassen jag sprang inför ultran.

Här vare livat!

Jag har inte direkt haft något sug att blogga men jag tänker inte lägga ner bloggen. När jag har lust att skriva så skriver jag väl helt enkelt?

Jag har två veckor kvar att jobba innan jag går på semester. Som jag längtar! Sena nätter, varma dagar, god mat (fast det får jag ändå) är några av de saker som lockar mig. Precis som vanligt.

I övrigt kan jag berätta att jag börjat med periodisk fasta 5:2. Dvs två dagar i veckan äter jag ca 400 kcal och övriga dagar som vanligt. Det går mycket bättre än jag trodde och är faktiskt ganska skönt. Började i påskas.

Stretchframgång.

Skulle lägga in de senaste stretchbilderna men såg inte jättestor skillnad så jag rotade rätt på några gamla bilder. Tror att dessa kan vara drygt ett år gamla. jag har faktiskt blivit vigare. Tänk då att jag var ännu ovigare i början. Men det har jag inga foton på. Det lönar sig att nöta.

 

 

 

Höger. Den har jag ju tom varit ner i spagat på, en gång.

 

Vänster som aldrig känns som den blir bättre och visst har den gått långsamt, men frammåt.

 

Splitt. Den har blivit bättre även om det inte känns så.

 

 Straddle. Stor skillnad ju.

 

 

 

 



Spagat!

Ni vet att jag ju siktade på spagat till jul, men det gick inte. Jag var nära men fixade det inte. Jag har fortsatt kämpa på men inte superintensivt. Nu senaste tiden började jag förtvivla och tyckte till och med att jag gått bakåt. Men igår hände det! Jag kände marken mot rumpan! Jag har, 33 år gammal, lyckats stretcha mig ner i spagat! Så mycket som jag kämpat med detta.

 

 Jag gör en spagat. Jag började nästan grina. Både av lycka och smärta ;)

 

Vänster händer det fan ingenting på.

 

Ser den bättre ut? Vet inte. Skit samma, jag kom ner i spagat! 

 

Straddle ser lite bättre ut va?

Årskrönika för 2012

Nu är det dags för det alla väntat på: Kattis summering av året. Mest träning, men lite annat också. Visst lyckades jag öka min träningsmängd! Let’s check it out!

Så här såg 2011 ut:

Totalt träningstid under 2011: 20410 min (=340,2 timmar) fördelat på 372 pass.

Poledance: 10525 min ,101 st
Löpning: 4204 min, 95 st, 792 km
Längdskidor: 829 min, 9 st 119,6 km
Styrka: 1750 min, 119 st
Balett: 780 min, 13 st
Aerobic: 600 min, 10 st

2012 ser ut så här:

Total träningstid 2012: 23297 minuter (388,2 timmar) fördelat på 370 pass.

Poledance: 9655 min, 92 st
Löpning: 7925 min, 128 st, 1404 km
Thaiboxning: 2375 min 24 st
Styrka: 1035 min, 60 st
Stretch: 1034 min, 38 st

Nu är jag alltså uppe i över 16 dygns träningstid totalt. Fierce!

2 färre pass men 48 timmars mer träning. Längre pass alltså. Lite mindre pole, mycket mer löpning och äntligen över den där magiska 1000 km gränsen! Styrkan (som är bara knärehab) har jag dock varit sämre med. Ajaj inte fuska med den! Thaiboxningen är ny och är nog kvar för att stanna. Det vill jag träna mer. I och med den tröttnade jag på baletten för jag hann helt enkelt inte med. Jag har också börjat stretcha mer ”aggressivt”. Jag trodde då inte att det skulle kunna vara så jobbigt att stretcha men den stretch jag reggar får mig verkligen att svettas. 

När det gäller 2012 ville jag (fet=gjort): Gå på en chokladprovning, se mer alternativ film, springa ett marathon, träna mer än 2011, sätta ett pers, sätta handspring, lära mig ett coolt drop (nja coolare finns ju men jag gör det), träffa en kattunge, fortsätta med meat free Monday, vinna i alla fall en månad i Biggest loser, gå på Opera, hitta ett eget svampställe, stoppa in ett badkar i vår lägenhet, få ordning på mina bihålor (eller vad det nu är som krånglar) (det var inte bihålorna utan bettet och det är på bättringsvägen), hälsa på mer vänner än 2011, åka till en sommarstuga.

2013 har jag dessa mål: springa mitt första ultralopp, komma ner i spagat, dricka mer te, åka utomlands, se en thaiboxningsmatch live, göra en iron x, träffas minst 3 gånger med vår bokcirkel, skriva något, börja skölja munnen med fluor på jobbet, köra lite morgonjoggar, Göteborgsvarvet under 1.40, tandtråd en gång i veckan, köra mer thaiboxning, springa milen på under 45 minuter, tandtråd minst 1 gång i veckan, träna mer än 2012, gå på en chokladprovning.

Löpningsuppföljning genom tiderna:
2008: 3853 min, 77 st, 661,3 km => snittfart 5,8 min /km
2009: 5234 min, 87 st 888 km => 5,8
2010: 2449 min, 57 st, 469 km => 5,2
2011: 4204 min, 95 st, 792 km => 5,3
2012: 7925 min, 128, 1404 km =>5,6

Kolla ökningen! Fler tillfällen, mycket längre. Jag har fått bättre struktur på långpassen och dessutom kört mycket mer kvalitet. Nu känner jag mig som en löpare på riktigt. Det låga tempot beror på många och långa långpass.

Julledigt

Åh vad jag längtar efter julledigt. Jag ska dessutom vara ledig i 2 veckor eftersom det är så bra jul. 5 dagar gjorde att man fick ledigt jättelänge och jag längtar, som besatt.

Nu kanske jag vet!

Jag har varit under utredning ett tag. I början trodde jag att det var mina bihålor som krånglade och bestämde mig efter ett antal år för att kolla upp det hos min läkare. Han gissade direkt på kattallergi. Men vänta, det här har jag berättat va? Äh om nån är intresserad så hojta, då kan jag dra storyn.

I alla fall blev jag av en öron, näsa, halsspecialist remitterad till en bettspecialist. Detta i våras. Idag fick jag äntligen komma dit!
Dra mig långsamt bakåt på en liten matta, men nu verkar nån veta vad det är som är fel. Jag känner sån lättnad att det faktiskt ÄR något och att de vet vad. Jag slipper gå och fundera på om jag inbillar mig eller det är psykosomatiskt.
Jag har ett muppigt bett. Det blir liksom låst och gör att jag biter ihop och spänner mig som fan i käkarna. Speciellt på nätterna.
Lösning: dagligen massera tinningarna och käkmuskeln (superlöst och mesigt), aldrig aldrig aldrig bita ihop tänderna utom när jag tuggar och använda min nyslipade och förbättrade bettskena.
Återbesök i januari. Åh vad jag hoppas att det hjälper!

Månadens stretch

Japp så var det dags igen. Jag har småfuskat lite med stretchen och efter Runday i Högbo kände jag mig stelare än någonsin. Hade därför lite låga tankar om att fixa spagat till jul, men det ser ändå rätt bra ut. Check it out.

Jag tycker faktiskt att vänster börjar se en aning bättre ut.

Och den här är ju den jag hoppas på. Och det ÄR ju faktiskt bättre.

Splitten ser bättre ut va?

 Och straddle ser bättre ut.

Bra det såg ju bättre ut än väntat. Kom igen nu Kattis. En månad kvar!

Platå

Hitintills har min polekarriär varit en kärlekssaga. Allt har varit i rosa skimmer och gått hur lätt som helst. Varje gång har jag lärt mig nåt nytt. Nu för tiden är det inte så. Det var länge sen jag satte ett nytt trick och jag känner mig nere. Jag saknar tiden då jag kom till en lektion, fick se ett trick, försökte några gånger och sen satte det. Alternativt satte det på direkten. Jag försöker tänka att jag inte ger mig. Jag kämpar på, jag har heart som Rocky. Jag ÄR Rocky. Men ibland känns det jobbigt.

Aerial Amy la upp denna bild på inlärningskurvan i pole och den förklarar ju en hel del. Det är inte jag som är dålig utan jag har helt enkelt kommig högt upp i kurvan och hamnat i en platå. Det är inte speciellt för mig. Det ser ut så för alla (eller i alla fall de flesta). Senare pratade jag även med pojkvän som är 3d nörd och han berättade att det kallas för en s kurva och gäller i 3d också.
Då blev det lättare. Jag har inte tappat det, jag är inte sämst. Det bara känns så.

Men jag kämpar på. Jag tänker inte ge upp. För vet ni? Jag har heart!

10 favoritserier

Serier är så mycket roligare än en film eftersom man får lära känna karaktärerna och se dem utvecklas. Jag älskar serier och fick lite panik över att välja ut 10. Tänk om jag glömt någon skitviktig?!

Buffy. Alltid! Karaktärerna, dialogen, humorn. Buffy har aldrig varit bra pga monster eller specialeffekter. Nej det är som sagt karaktärerna och den snabba smarta dialogen som trollbinder mig.
Oz. En smart serie med karaktärer som jag älskar, och fruktar. Och snoppar. Aldrig kommer du få se så många snoppar som i Oz.
Six feet under. Sista avsnittet, my god vilken grinfest. När serien tog slut kändes det som några vänner hade dött. Och vilken bra serie för att försöka hantera min dödsångest. 
Sex and the city. Jag gillar serien, hatar, hatar, hatar filmerna!
Supernatural. En extremt jämn nivå i denna  serie om Sam och Dean. Dean är dessutom sjukt snygg! (Jensen som spelar är så klart med på Listan).
Sarah Connor chronicles. Summer Glau. Love her! Typiskt att de skulle lägga ner den.
Days of our lives. Kom igen, den har gått sen 1969, hur kan man inte älska?!
Sherlock. Han är så het, serien är så smart och Rocken!
Vänner. Jag har sett vänner så många gånger och vissa avsnitt är verkligen skitbra. Andra, not so much.
X-files. Så 90-tal och så viktig för mig. Serien är en föregångare för så många andra som Fringe och Lost. mulder och Scully i mitt hjärta. Skippa de sista säsongerna dock.

Vi var nära men nådde inte in:
Breaking bad, Dollhouse, Firefly, Alphas, Game of thrones, Arrested development, Battlestar Galactica

  Vad har ni för favoritserier?

Träningsläger med Runday

Jag sitter här med separationsångest delux. Jag har nämligen varit på träningsläger med Runday i Högbo i helgen. Inga förpliktelser, inga ansvar. Jag har bara tränar och ätit (mycket) god mat.
Det började i fredags med att jag och Ullis tog bilen till Högbo och nervöst hälsade på andra löpare. Jag kom direkt från en jobbkonferens i Stockholm och var rädd att jag skulle behöva stressa men det gick bra. Dock var jag ganska slut i huvudet efter att suttit på fullspäckad utbildning.
Första passet började kl 16 och var löpskolning samt en intervallstege. Jobbig men kul.
Sen dusch och bastu innan trevlig 4-rättersmiddag.

På lördag klev vi upp 6.15 för att vara med på 1-timmesmorgonjoggen! Fierce! Ska jag ändå betala för ett träningsläger tänker jag vara med i så mycket som möjligt och ta så utmanande pass som möjligt, även om jag ser ut som ett spöke. Efter frukosten fick vi en föreläsning om motivation, vikten av glädje i träning och hur man ska sätta mål. Jag satt verkligen med tårar i ögonen. Jag bestämde direkt att jag ska göra en så kallad dreamboard. En tavla där jag sätter upp bilder och citat på sånt som ska inspirera mig och sätta upp tydliga mål. Sen ska jag titta på den där varje dag och stirra på den när jag är seg och omotiverad.

Strax innan lunch var det dags för mig att få min individuella löpanalys. Linn lät mig räkna antalet högersteg under en minut för att kolla min stegfrekvens. Jag landade på optimala 90 och har alltså en frekvens på ca 180 och höll den även när jag ökade tempot. Jag landade bra med foten under kroppen och hade bra hållning. Jag jobbar inte tillräckligt med mina armar och är lite svag i höftböjaren så jag kan sjunka ner lite i höften. Det var superkul att få analysen och resultatet kändes bra. Jag har att jobba med men det känns inte övermäkligt på nåt sätt. Jag blev också kär i Linn som tillråga på allt är fd mångkampare. Och ni vet ju hur jag känner för mångkamp!

15.30 var det dags att jogga iväg till backen som vi skulle köra backlöpning i. Innan vi drog igång fick vi göra lite dynamiska töjningar och löpskolning. Sen var det dags. 10 gånger upp för backen. Överdrivet höga knän. lätt på fotbladet, jobba med armarna, upp med blicken och kötta. Serpentinjogga ner för backen igen som återhämtning och på't igen.

Strax innan middagen fick jag också min individuella kostrådgivning. Sophia tyckte att jag äter ganska bra, att jag definitivt kan äta sent på kvällen om jag tränat, att jag inte ska vara orolig över vikt och att det är jättebra att jag äter linföolja. Jag kan dock äta mer protein, kan prova byta sporttabletten mot magnesium och att jag ska slute med fluortabletter som är dåligt för skelettet.

På söndag var det dags för något jag aldrig tidigare gjort i hela mitt liv. Jag ställde väckarklockan på 5.40 (tur att vi bytt till vintertid) för att kliva upp och morgonjogga på en söndag. Respect Kattis! Det var verkligen kravlöst och superlugnt och jag funderar på att lägga in nåt sånt pass i veckan bara för att samla lite kilometer. Hem, frukost och kostföreläsning och sen var det dags för sista passet. Ett mixpass med styrkeövningar, backteknik 1 minuts intervall och avsluta med ett tröskelpass. Passet var upplagt för att simulera den trötta känslan man får i benen när man redan sprungit och jag kände igen det från Lidingö och andra lopp.

För att summera har helgen varit fantastisk! Inspirerande både med pass och konkreta tips både gällande inställning, teknik och motivation. Jag kommer definitivt göra nåt sånt här igen. Värt varenda krona och missad timmes sömn. Och separationsångesten jag nu sitter med.

10 favoritfilmer

Att välja ut 10 favoritfilmer är ju jättesvårt. Jag tog favoriter dvs sånna som jag har sett många gånger och tycker om (just nu). Inte nödvändigtvis de bästa filmerna. Vad tycker ni, är det nån ni blev förvånad över? Vad har ni för favoritfilmer?

Donnie Darko, Gattaca, Rocky, MIB, Den oändliga historien, Matrix, American psycho, Knight and day, Predator, Starship troopers, Terminator 2

Topp 10-utmaning

För att det inte bara ska bli träning i den här bloggen slänger jag in denna utmaning. Tar mig dock rättighet att ändra och tar bort som jag vill. Vi börjar med filmer då, i nästa inlägg.

10 favoritfilmer
10 favoritserier
10 konstigaste raggningsrepliker jag hört.
10 bästa konserter jag sett
10 favoriträtter
10 favoritböcker
10 favorittidningar
10 manliga favoritskådisar
10 kvinnliga favoritskådisar
10 favoritband/sångare
10 fiktiva favoritkaraktärer
10 favoritsånger just nu
10 saker jag inte kan gå ut utan
10 saker jag måste göra innan jag dör
10 internetsidor jag ofta besöker
10 heta fysiska saker på en eventuell partner
10 heta egenskaper på en eventuell partner
10 saker jag älskar med mig själv
10 saker jag önskar att jag kunde förändra
10 saker jag ångrar
10 önskningar
10 ställen jag vill åka till

Stretch stretch och förbannad stretch

Dags för stretchuppföljning. Jag vill liksom alltid att det ska ha gått jättemycket framåt och blir besviken när jag ser att det inte är så. Nåväl, huvudsaken är väl ändå att jag blir vigare. Och fixar spagat innan jul!

 Jag fattar inte att det kan vara så stor skillnad på vänster...

 Och höger. Den ser bättre ut va?

 Splitten ser faktiskt bättre ut. Lycka!

Straddle. Nej vi har inte målat om, jag har bara bytt vägg.

Men spagat innan jul. Kom igen nu Kattis!

Efter Lidingöloppet

Nu är Lidingöloppet sprunget och det var jobbigare än jag trodde. Första känslan efter loppet var lättnad och en liten besvikelse över tiden. Men nu när jag har fått smälta det och tittat lite så känner jag mig mer nöjd. Jag sprang 1 minut snabbare än vad man räknar med att man ska göra i min startgrupp och vad jag kan se har jag sprungit förbi en hel hoper med människor (5000?) under mina 30 km. Jag kom på en 630 plats och 5455 om man räknar både kvinnor och män. Det måste ända vara ok.

Jag tyckte loppet var jobbigare än maran, även om kroppen blir mindre sliten. Kanske beror det på att jag gått upp i vikt sista tiden eller så är det kanske för att jag tränat dåligt sista månaden. I varje fall börjar jag skönja en revanschlusta. Springer jag igen måste jag backträna ännu mer och ha lite fler (och långa) långpass i terräng.

Mot Lidingöloppet

På lördag springer jag Lidingöloppet. 30 km i terräng. Jag ser både fram emot det och fruktar det. Jag fruktar det mest för att jag satte ett ganska hårt mål för mig själv (2.38) som jag nu inte tror är realistisk. Klart jag kommer att klara att springa 30 km. Det är inga problem, men jag vill ju göra det snabbt. Frågan är vad som är ett realistiskt mål. Klarar jag 2.45 dvs ett tempo på 5.30?
Vem vet. Jag måste försöka släppa prestationsångesten och bara springa för kul. Antagligen kommer det dessutom att vara lerigt och blött. Jag hoppas slippa Stockholm marathon-väder i alla fall.

Så tänk på mig på lördag. Kom gärna med ett låttips så stoppar jag in det i min löplista och tänker på dig med kärlek när jag springer. Jag blir alltid glad när jag "får" en låt och det ger mig massa energi.

Energilös

Jag har svårt att förstå vad det är men jag har verkligen ingen energi just nu. Jag orkar inte träna, jag VILL inte träna. Igår tänkte jag att jag enegtligen bara vill vara destruktiv och äta dåligt, supa och skolka från livet. Det gör jag inte, är alldeles för ordentlig och jag fattar egentligen inte varför jag fick en impuls att supa. Men jag känner mig helt klart instängd, klaustrofobisk och ledsen. Jag får ju ofta den känslan på hösten och nu verkar den ha slagit klorna i mig igen.
Jag får känslan av att simma och sjunka. Jag började nästan grina när jag hade beställt fel kalender på jobbet. Igår fick jag ett utbrott på pojkväns väckarklocka som hade råkat blivit fel inställd.
Jag kan liksom inte ta motgångar.

Kanske har allt på jobbet tagit mer på mig än jag trott. Mitt mantra är bara...jag orkar inte. Följt av ett litet hulkande och det är ju inge kul.

Två kombos

Vill ni se lite kombos? Nja det kanske ni inte vill, men det får ni ändå!

Att försöka vända snyggt i luften. En kombo jag fick lära mig av Jenyne.

Från Jamilla in i Extended allegra och in i superman. Smidig som en vessla.

Spagat på höger innan jul

Det är mitt nya mål. Det känns som det är möjligt, jag hoppas det i alla fall.

Annars är det mindre än 3 veckor till Lidingöloppet. Jag köttar backar och funderar på om mitt mål är för ambitiöst. Hårt blir det i alla fall. Men hey, man måste utmana sig själv.

Det finns alltid något att stretcha

Nu har höstvemodet kommit. Jag tänker på döden och tycker att livet känns eländig. Förhoppningsvis går det över. Jag försöker träna mig igenom. Igår sprang jag 2 mil och tyckte att det kändes bättre att andas höstluft under löpning än annars. Jag jobbar mycket på min flexibilitet och här ser ni mig göra en contortion scorpio. Helst ska man kunna dra benet mot huvudet med båda händerna. Jag är dock för stel i bröstryggen för att få båda armarna dit och inte får jag benet mot huvudet heller. Så här har vi en utgångsbild. Förhoppningsvis ser den bättre ut som ett tag.

Men orka!

Dramat på studion där jag dansar fortsätter. Jag befinner mig oftast i pereforin men känner ändå hur det suger energi. Det senaste som drabbat mig är att ägaren lovade att jag skulle få vara med på en massa genomgångar för instruktörer. Detta eftersom jag varit på samma träffar som de och faktiskt också är en av de bättre så jag har stor förståelse för hur man gör diverse trick. Igår fick jag höra att hon ändrat sig, men inte av henne. Hon har inte sagt något till mig alls och första träffen är på söndag.
Vad är det som är så jävla svårt? Hon strutsar alltid när det gäller att berätta något jobbigt för olika personer, men det gör henne i slutändan alltid mycket med osympatisk. Gud vad less jag blir.
Nu måste jag bestämma mig om jag ska försöka ta upp det med henne, om jag inte ska låtsas som någonting eller om jag bara ska skita i det och lägga min energi på annat. Vad tycker ni?

Edit: Jag "pratade" med henne på chatten och sa bla att jag önskat att hon hade sagt till innan. Hon förstod det och förklarade faktiskt ganska redigt hur hon tänkte så nu känns det bättre. Men jag känner fortfarande att jag måste vara den ansvarsfulla i vår relation. En roll jag blir rätt less på.

Brunnberg

Alltså Ulf Brunnberg, vilket muppo han är. Nu är det feminismens fel att den där kvinnliga vakten blev ihjälslagen i våras. Fruntimmer på 1.60 får inte jobba med sånt.  Så att utredningen visade att det fanns säkerhetsbrister. Är det också feminismens fel? Rasar han inte över att han inte får köra båt full ska det finnas en manskanal eller då det här. Men jag vet att han är ett muppo, det är lugnt. Vad som är hemskt är att läsa kommentarer till tex Malin Wollins krönika. Det verkligen osar kvinnohat. Kvinnor är fysiskt det svagare könet och de ska inte jobba som brandmän. När någon skriver att det finns stora skillnader och att det finns massor med kvinnor som är starkare än tex Brunnberg och sådana som absolut kan försvara sig vid våld osv dräller det om kommentarer som fnyser knappast. Vilka är alla dessa människor?
Jag mår illa.

Stretch

Dags för den månatliga uppföljningen av stretch. Känslan är att det har gått framåt men låt oss titta. Den nyaste bilden är den nedre. Den där jag har pyttiga (nya) shorts.

Visst ser väl skabbvänster bättre ut? Om inte annat börjar jag i alla fall kunna vrida höften mer rätt. 

 Jag har svårt att säga om höger är bättre. Men det är i alla fall inte superlångt kvar. Men jo, visst är den bättre?

 Liiiite bättre va?

Straddle tycker jag ser, om något, sämre ut. Högerbenet ser ut att vara högre upp.

Efter semestern

Jag är tillbaka på jobbet efter semestern. Om jag har separationsångest från den? Japp (fast inte så illa). Om jag har det från OS? You bet your sweet ass. Det känns som ett stort hål i magen. Just nu känns det ok. Jag jobbar rätt hårt med att försöka leva i nuet och inte börja höstpanika och lyckas ändå rätt bra tycker jag.

Poleträningen blev faktiskt bättre sen jag skaffade blocket. Jag tror att det här är den sommar jag hållit igång bäst med träning. Jag har polat och sprungit rätt bra. Till och med i Venedig som vi ver till en vecka.

Och jag kan säga det igen. Jag älskar Italien!

Vad har ni gjort?