2009

Det är dax att göra en återblick för 2009. Ni kanske kommer ihåg att jag håller mig till träningsvarianten? Well, here it is.
2009 var året jag äntligen provade på Triathlon även om det var ett litet. Jag körde en Vasaloppsspinning och sprang det längsta jag någonsin gjort iom ett långlöp på 29 km. Tyvärr var det efter Göteborgsvarvet som blev tungt pga fusk med långpassen. Det blev inget pers, men jag försämrade inte tiden mycket. Det var en kämparinsats!
2009 var också året jag köpte en pulsklocka. Numer kommer jag knappt ihåg hur det var utan den. Det var också året då jag började se mig själv som en löpare. Jag sprang i Grekland och i Thailand såväl som olika städer i Sverige.

Men för att kunna jämföra är vi tvungna att gå tillbaka.

2008 såg det ut på följande vis:

De vanligaste aktiviteterna var
Löpning, 3853 min, 77 tillfällen och 661,3 km
Ki Box, 3253 min, 42 st
Simning, 1400 min, 19 st
Spinning, 915 min, 15 st
Aerobics, 480 min, 8 st

Summan av all träning blev 10878 min fördelat på 184 st tillfällen. Jag tränade alltså sammanlagt i 181,3 timmar.

2009 såg det ut så här:

Mina vanligaste aktiviteter
Löpning, 5234 min, 87 st och 888 km
Ki Box, 2205 min, 28 st
Aerobics, 1740 min, 28 st
Simning, 905 min, 15 st
Spinning (intensiv), 660 min, 11 st

Summan totalt är 11722 minuter fördelat på 216 tillfällen. Det blir alltså 195,4 timmar sammanlagt. Jag har dessutom ökat min träningsmängd 3 år i rad (så länge jag fört statistik).

Jag har alltså tränat mer, jag har löpt vid fler tillfällen och har dessutom sprungit längre. Jag har spridit den övriga träningen lite mer och simningen håller på att fasas bort. Jag har ju inte kört simning sen i våras.

När jag tittar på vad jag ville med 2009 ser vi att det var (fet=gjort): köpa en ny cykel, prova på ett triathlon, träna ytterligare mer än 2008, resa utanför Europa, ha en skitrolig fest, reda ut hela pensionsgrejen, kolla på en ögonoperation, fira för att jag rott hem viktiga projektet (varför firade jag inte mer?), tända mer värmeljus, sätta ett pers i löpning, baka mer.

Det tycker jag är ett bra facit! Bra jobbat Kattis.

2010 blir året då jag utmanar mig själv och äntligen provar en mara.

Jag vill 2010: Springa en mara, köpa ett läppstift, sätta ett pers, hitta ett nytt och bra jobb, boka en kul resa (jag har ju redan varit på en), köpa en cykel (jag ger mig inte), springa fler än 3 lopp, köpa lite nya trosor och slänga lite gamla, äta mycket tryfflar, fira mer, handla mer lushprodukter, tala om för folk att jag älskar dem.

Hjälp sökes med ljus och lykta!

Jag har ett problem. Kalla det i-landsproblem. Jag är kuddkräsen. Jag köper en ny kudde, har höga förväntningar på den och efter någon månad är jag nere i det platta kudd-träsket. Varför håller de inte? Var kan man köpa bra kuddar? Jag har fantasier om fluffiga, mjuka hotellkuddar med lagom motstånd. Var köper hotell sina kuddar? Eller vad gör de för att behålla dem så perfekta?Jag behöver hjälp gott folk.

Jag kan inte fortsätta leva så här. Jag orkar inte!

Tänk de som inte tränar

De får inte känna hur skönt det är när kroppen jobbar eller hur skönt det är efteråt. Gud vad hemskt. Det är ju nästan ett handikapp?!

För er som tycker att jag låter besatt (för det gör jag ju, jag inser det själv) läs gärna Linnas träningsskola. Den är jättebra!

Vinterlöpning

Jag körde nyss årets första vinterlöp, dvs sprang i snö och minusgrader.
Många människor tänker att det inte går att springa på vintern. Eller i alla fall att det är elände och misär. Ack vad fel de har. Det är så härligt att springa på vintern. Det finns inget (nästan) bättre än att ge sig ut på lördag eller söndag. Se snön ligga på träden. Känna kinderna bli rosiga och se hur andedräkten ringlar upp mit himlen och på vägen fastnar i ögonfransarna och färgar dem vita. Sedan kommer man hem, lägger sig i badet och följer upp med att äta något gott.

Det har jag gjort idag, ja förutom att det inte är helg då. Jag älskar vinterlöpning. Frågan är om det inte är den bästa löpningen.

Prova du med!

Nu ska jag övertyga mig själv om att jag visst kan klara en mara, trots att jag tränat minimalt med löpning senaste tiden och inte följer nåt speciellt schema.

Löpningens dag

Det är tydligen löpningens dag idag. Så ut och spring med er! Och vinka till varandra!

Men vad härligt

Jag fick precis en vännerförfrågan från killen som gjorde min högstadietid till ett helvete. Som slog mig, hånade mig och gjorde allt han kunde för att höja sig från den sociala slummen på bekostnad av mig.
Facebook. Den som har mest vänner vinner.

På fyllan

Det kanske är dags att skriva ett blogginlägg på fyllan? Fast jag räknar inte det här som fyllan. Onykterhet definitivt, men om man klarar att skriva lika fort som vanligt är det inte fyllan.

Idag fick jag i alla fall bekräftelse. Det finns folk som tycker att jag är snygg. Inom en minut på Harrys kom första attackragget. Sedan fortsatte de i en strid ström under hela kvällen. Första killen gjorde tom ett försök nummer två.
Hur som är det himla kul att vara ute och dansa. Jag hade det eg perfekt ute. Vi dansade, spexade, hade kul och skrattade löjligt mycket. Precis så ska man ha det. När det började bli jobbigt smet vi och gick hem. Bubbliga och glada.
Nu kryper jag ner i sängen med pojkvän. Glad och nöjd.

Boka nåt kul

Det är januari. Jag är extremt sugen på att hitta på nåt kul, boka in nåt, boka in en resa. Göra någonting.
Men jag vet inte vad? Har ni tips?

Förresten, om någon har information om att (eller tips på nåt ställe där jag kan hitta info) jobba utomlands tar jag tacksamt emot. Har ni gjort det?
Jag vill gärna ha ett lite mer kvalificerat jobb så jag passar inte riktigt in under "ungdomar som tar vad som helst"-kategoris som all information verkar rikta sig mot. Jag vill ju vet hur man jobbar i min bransch i ett annat land.

Igång

Idag är jag på gång igen. Jag känner mig taggad och glad. Det blir bra det här!

Som bly

Vilka kast! Från att ha varit lugn, lycklig och nöjd med mest allt känner jag mig helt plötsligt alldeles tömd på energi. Det känns inte alls något roligt att söka jobb. Jag ska försöka se möjligheter, snart. Men ett tag ska jag få vila i känslan att det är jobbigt just nu.
Jag har ju kikat på arbetsmarknaden hela hösten och det har varit tämligen dött i min bransch.

På en annan front fick jag höra att du skulle ha barn. Jag är inte förvånad. Det känns till och med väntat. Jag log lite snett och sa att jag förstod det. Att det förklarar lite mer. Samtidigt gjorde det ont. Jag trodde ju att jag skulle vara med.

På natten drömde jag om er. Först var det mycket ilska och sorg. Sedan tänkte jag i drömmen att det inte var värt det och släppte (symboliken här var underbar. Jag hade nämligen en grävskopa som släppte ett lass). Sen vände jag och gick. Jag hoppas att detta betyder att jag har släppt på riktigt också.

Snart är jag tillbaka. Snart tänker jag att jag hittar nåt nytt. Snart tänker jag att jag klarar att springa ett maraton. Men just nu är det tungt.

Som väntat

Eftersom jag söker internt "måste" man kalla till intervju. Man måste ju inte men en seriös arbetsgivare kollar ju av vad man vill med sin ansökan. Jag fick alltså hör att de tycker att det är jättebra att jag har sökt, att de gillar mig och tycker att jag är frammåt och har en härligt personlighet men att jag inte är aktuell.

Väntat. Det är ju så jag själv tänker.

Happ, nu gäller det att söka jobb till 150%.
Tipsa gärna.

Argh!

Jag ska på intervju för chefsjobbet imorn. Antagligen mest för att de ska vara schyssta mot mig än för att jag har chansen att få jobbet...men ändå.
Nu fick jag fjärilar i magen.

Hej mitt vinterland

Vaknade löjligt tidigt idag och gjorde lyxfrukost. Började kolla på Fringe som jag precis impulsköpte första säsongen av.

Vinter.
Tack och lov är det riktig vinter med snö. Då blir det till och med kul! Passade på att åka lite skidor för första gången i år. 6 km på typ 45 minuter. Även om jag väntade på pojkvän (och alltså kan pressa ner tiden en del) så känns det så himla konstigt att vara så mycket sämre på det än löpning. Jag blir omåkt till höger och vänster och vet ju dessutom att jag kan springa bra mycket snabbare än jag åker skidor. Det är en lite märklig känsla.

I övrigt är jag redo för nya veckan. Jag har till och med tvättat mina sminkborstar. Det ni!

Jag är tillbaka

Har ni saknat mig?

Stora luftiga flingor

Hej vad det snöar! I love it!

Tänk vad duktig jag har blivit på aerobic. Jag står längst fram och hänger med jättebra på passet. Jag lär mig fort och kan ta ut alla rörelser så det blir jobbigare. Jag kan hela passet utantill och kan lätt tänka på annat under tiden vi kör. Jag kan utnyttja speglarna för att bedöma var jag är i rummet och kika på andra. Efter passet berättar jag för ledaren att det var sista passet på ett tag. Hon suckar och ser besviken ut och säger att om hon hade vetat det hade hon hittat på ett nytt block. Tänk om jag hade vetat att jag skulle bli en aerobicauktoritet när jag snubblade omkring för dryga 10 år sedan.

Vilka får pepping

Jag undrar varför det är svårare för människor att peppa någon de inte tror behöver det? Jag märker det till exempel på boxen. När jag börjar frusta och gnälla peppar de. Om jag ser oberörd ut är de tystare i mycket större utsträckning. Men även om jag ser oberörd ut kanske jag blir glad av pepping. Kanske behöver pepping. Man vet ju faktiskt inte.

Vad tror ni? Varför är det så?

Kom igen då, sjung den!

Chokladkola, saffransskorpor, glöggbollar, glögg, munkar, tryfflar och diverse annat. Det känns skönt att gå tillbaka till vardag då jag inte smockar i mig efter den här helgen.

Här på jobbet har vi just firat lucia. Jag älskar lucia! Det är så vackert. Jag sitter och tindrar med ögonen och suckar andaktsfullt. Tyvärr sjöng de inte Gläns över sjö och strand. Jag kanska borde ha skrikit att de skulle sjunga den?

Snart paus

Snart kommer bloggen att gå ner på viloläge. Intresserade kan lämna en kommentar (med er mail) eller maila direkt så kan ni få adressen till en annan blogg som inte går på viloläge under den tiden.

Slutresultat

Efter det sista på Biggest loser landar jag på 57,4 och gick alltså ner 0,7. Totalt 3 kg. Jag är jäkligt nöjd och gör high five med mig själv på kontoret.

Sista dagen idag.

Idag är sista dagen av vår Biggest Loser-tävling. Sista invägningen är imorgon. Varför det blev en fredag? För att jag vill göra chokladkola, saffransskorpor och kanske knäck i helgen! Här ska ätas götta! Då ser man till att lägga invägningen så att det inte påverkar. Lite manipulation av statistik sitter aldrig fel. Lögn, lögn och förbannad statistik! som jag brukar säga.
Men nu får ni hålla tummarna att jag piskar pojkväns-ass.

Men klart alla är kära i mig?

Jag tror jag håller på att drabbas av storhetsvansinne. Imorse drömde jag återigen att en gammal klasskompis var kär i mig. Alltså en helt annan än sist! Han var så imponerad av att jag var smart, snygg, vältränad och mitt högskoleprovsresultat (mycket viktigt i en relation!). Jag var mest milt road och solade mig i glansen.
Sen gick jag och hängde mig i en helikopter. Alltså hängde i armarna från själva helikopterbenen som den landar på ni vet.

Vad är det mitt undermedvetna vill?! Kan vi lugna ner oss med den här hybrisen att Id tror att alla är kära i mig? Eller kanske snarare önskar att det vore så…

Kiss me baby

Mäh, gillar ni inte min kärleksförklaring till Biggest loser?!
Jag får försöka lugna mig på den fronten och skriva om nåt annat då.

Efter som min blogg mest får nya besökare som söker på något som har med kiss att göra (Hur kissar man Hur kan man inte veta det?, Hur kissar tjejer Ja som alla andra?, Kissa sittande It's good shit. Börja genast! osv) tänkte jag att vi skulle prata om kiss. Kissar ni i duschen? Jag kommer ut. Jag kissar i duschen. Och jag säger som George (i Seinfeld alltså): It's pipe!

Det är dessutom nyttigt. Matt Damonds karaktär i "I sanningens namn" säger att det är bra mot fotsvamp. Det är bra mot smärta om man bränt sig på en manet (händer mig ofta i duschen!) som vi lärde oss av Vänner och man får snabbt koll på om man druckit tillräckligt.

Jag är säker på att jag har berättat att man kan dricka sitt kiss 3 gånger utan att dö av urinförgiftning (men här är det på plats att vara kritisk!) och sen nåt överlevnadsprogram har jag lärt mig hur man gör för att destillera kiss till vatten. Mycket användbart tänker jag!

Biggest loser, en kärleksförklaring.

Jag har funderat lite på varför jag gillar Biggest loser så mycket. Dels är det ju för att de får lära sig att träna och äta bra. Några av mina största intressen. Jag tycker om att se vad de tränar och höra tränarna. Det blir så uppenbart vilka mentala spärrar de har och hur de bryter igenom dem. Det är både rörande och bra träning för mig. Jag får lära mig om vad som kan vara mina spärrar, hur jag ska hantera dem.
Jag gillar att se hur de hanterar träningen. Vad tränarna säger för att motivera dem.
Det är dessutom fantastiskt att se dem växa och klara av utmaningar. Så gott som varje avsnitt sitter jag med tårar i ögonen.
Det ger mig fantastisk motivation. Om de kan träna och köra på som de gör, då kan jag också.
Det är några anledningar till att jag älskar Biggest loser. Jillian är dessutom min idol!

Efter tredje veckan

58,1 ger en viktminskning på 0,3 kg. Totalt 2,3 kg. Först blev jag besviken, men det är ändå 0,3 kg och det är bra jobbat.

Reptilhjärnan kickar in

Telefonen ringer på lunchen. Jag plockar fram den och tuggar samtidigt ur thaimaten jag har i munnen. Slänger en blick på telefonen för att se vem som ringer: Dolt nummer. Käken stannar till en kort stund innan jag svarar. Jag vet att det inte är du som ringer men kroppen reagerar som den vill. Pulsen rusar och jag känner det hetta i ansiktet. Jag har inte tänkt på dig på ett tag och jag tycker jag är över det.
Kroppen verkar tycka något annat. Den ställer fortfarande in sig i fight or flight mode när den tror att du är i närheten.

Knädiagnos

Vilken kunglig fredag jag har framför mig. Först ska jag styra upp en upphandling, iklädd finfredagsklädsel så klart. Sen in till stan för sista vaccineringen innan resan. Då passar jag på att käka lite thai med pojkvän. Sen är det aerobic som följs upp med att äntligen se 2012 på bio.

Sjukgymnasten trodde förresten att jag har patellofemoralt smärtsyndrom. Efter att ha googlat känns det faktiskt tämligen klockrent. Jag voltarensmörjer, undviker det som framkallar smärta (gå nedför trappor och sitta) och ska sedan lägga på en styrketräningsövning. Schåpiga knä, det här ska vi allt styra upp.

Gissa om det känns konstigt att ta hissen. Speciellt nedför.

Usch

Jag åt ett stort chokladhjärta efter lunchen. Det var ju jättedumt.

Det ilskna knät.

Jag är lite bekymrad. Mitt högra knä känns konstigt. Det känns lite svullet och ibland ömmar det lite lätt. Det gör liksom väsen av sig på ett helt annat sätt än det brukar. Jag vet inte riktigt vad det är som händer. Om det är början till någon skada eller om det bara är ett knä på vrången. Eftersom jag är livrädd att dra på mig något värre har jag ordinerat mig själv löpvila veckan ut och kör bara annan träning. Det känns lite hårt eftersom knät egentligen inte gör ont och jag vill köra på, men vad ska jag göra?
Så fort jag träffar min sjukgymnastkompis ska jag tvinga denne att undersöka mig och försöka komma med diagnos. Till dess, löpvila. Det är bara att gilla läget och försöka blidka knät.
Vad tror ni ett knä gillar?

Att reflektera

När jag ser chefen hålla sin presentation och bemöta frågeställningar tänker jag att jag har så långt kvar till hennes nivå. Visst, min presentation gick bra, men hon är så mycket mer slipad. När hon får frågeställningar är hon så bra på att veta om hon ska ta det, om hon ska vinkla tillbaka eller om hon ska köra ett tredje alternativ. Jag har en tendens att hålla med. Jag blir så mån om att visa att jag hör personen så att jag kanske inte står på mig som jag skulle. Så tänker jag: Är det typsikt en tjejigt att tänka som jag tänker nu?
Känner andra på samma sätt men kör ändå? Eller är det så att jag känner av att jag har kvar innan jag blir mogen nog att axla en chefsmantel.

Tidigt

Äntligen har man bestämt att killar som har sex med killar ska få donera blod. Det var väl på tiden!