Måndag: Jag får ett mail och pulsen går upp i säkert 180. Allt blod försvinner på något mystiskt sätt och händerna blir likbleka och iskalla och jag känner att jag får gåshud på benen. Jag går in på toaletten och gråter en skvätt, så tänker jag på att jag inte ens gjorde det på mitt absoluta hatjobb. Jag grät när jag åkte till jobbet men aldrig på det. Jag brukar helt enkelt inte släppa kontrollen så mycket att jag gör det. Nu kan jag inte låta bli.
Jag känner svetten under armarna och den kyler som isblock.
Jag går och hämtar en kopp te som jag klamrar mig fast vid som en drunknad. Försöker absorbera lite värme. Går hem så fort jag får chansen. Sitter på sängen och attackgråter så Osiris blir rädd för mig.
Tisdag: Jag är lugnare men fortfarande bedrövad. Sömnbristen gör att jag nästan somnar på Officeutbildningen. Händerna är fortfarande isiga och jag drar upp värmen på mitt kontor. Jag funderar på om det känns mindre (bättre?) för att jag är på väg att få ett avslut eller om jag helt enkelt bara är bedövad.
Jag är tacksam för alla som hört mig älta och stöttat mig (J, K, Y, T&B sis, mamma, pojkvän och alla andra). Nu försöker jag vända blicken framåt. Förluster är en del av livet.
Det är dags att jag lär mig det.
Better safe than sorry
16 hours ago
4 comments:
Goaste gokattis. Får jag den stora äran att ta en joggingtur med dig till helgen? Jag gör aldrig slut med dig... :)
Kram
Varm kram från trogen bloggläsare. Vet inte vad det rör sig om men jag känner igen mig själv i det där med att inte vilja släppa kontrollen på jobbet och i att ha svårt för förluster.
Vet inte heller vad som hänt, men skickar en STOOOOOR kram! Du är snygg, smart och med en helt crazy underbar humor så vad som än händer i livet kommer du klara det och klara det med glans!
Linda och exkollegan: söta ni. Tack!
Post a Comment