Jobb

Första november förra året började jag jobba ”på riktigt”. Jag har alltså jobbat mer än ett år nu. Tänk om jag hade vetat det när jag var eländig och trodde att jag aldrig skulle få något. Appropå jobbet är det mycket på jobbet just nu. Trots att jag tagit ut en del flextid har jag nu mer än vad jag hade på gamla jobbet. En del av tiden som jag nu slipper lägga på pendling hamnar alltså på jobbet. Det är framför allt två stora projekt som käkar tid. Ett är jag bara processledare i men det andra blir jag projektledare för. Jag! Herregud det är ju nästan så man kan säga att jag får en karriär.
Utöver dessa ska jag hinna ”jobba” också. Det låter ju så luddigt när man pratar om det. Är det då man har blivit vuxen? När man kan börja flumma på om sitt jobb så få förstår vad man egentligen gör.

Jag hade förövrigt en diskussion om jobb med pojkvän och en vän. Han kunde inte förstå hur jobb kunde vara viktigt för vissa. Hur någon kunde vara helt bedrövad över sitt jobb eller lack there of. Jag kontrade med att han aldrig har haft ett riktigt skitjobb. Ett jobb som du gråter över att behöva gå till och får ångest av. Alla är väl någon gång less på sitt jobb, det är helt normalt. Men för vissa är det så mycket mer än så. För dem blir det viktigt med jobb.

Själv är jag så glad över mitt. Förhoppningsvis får jag ett nytt när det här är slut också, jag kommer ju kunna visa en del som jag har gjort.