Träningsläger med Runday

Jag sitter här med separationsångest delux. Jag har nämligen varit på träningsläger med Runday i Högbo i helgen. Inga förpliktelser, inga ansvar. Jag har bara tränar och ätit (mycket) god mat.
Det började i fredags med att jag och Ullis tog bilen till Högbo och nervöst hälsade på andra löpare. Jag kom direkt från en jobbkonferens i Stockholm och var rädd att jag skulle behöva stressa men det gick bra. Dock var jag ganska slut i huvudet efter att suttit på fullspäckad utbildning.
Första passet började kl 16 och var löpskolning samt en intervallstege. Jobbig men kul.
Sen dusch och bastu innan trevlig 4-rättersmiddag.

På lördag klev vi upp 6.15 för att vara med på 1-timmesmorgonjoggen! Fierce! Ska jag ändå betala för ett träningsläger tänker jag vara med i så mycket som möjligt och ta så utmanande pass som möjligt, även om jag ser ut som ett spöke. Efter frukosten fick vi en föreläsning om motivation, vikten av glädje i träning och hur man ska sätta mål. Jag satt verkligen med tårar i ögonen. Jag bestämde direkt att jag ska göra en så kallad dreamboard. En tavla där jag sätter upp bilder och citat på sånt som ska inspirera mig och sätta upp tydliga mål. Sen ska jag titta på den där varje dag och stirra på den när jag är seg och omotiverad.

Strax innan lunch var det dags för mig att få min individuella löpanalys. Linn lät mig räkna antalet högersteg under en minut för att kolla min stegfrekvens. Jag landade på optimala 90 och har alltså en frekvens på ca 180 och höll den även när jag ökade tempot. Jag landade bra med foten under kroppen och hade bra hållning. Jag jobbar inte tillräckligt med mina armar och är lite svag i höftböjaren så jag kan sjunka ner lite i höften. Det var superkul att få analysen och resultatet kändes bra. Jag har att jobba med men det känns inte övermäkligt på nåt sätt. Jag blev också kär i Linn som tillråga på allt är fd mångkampare. Och ni vet ju hur jag känner för mångkamp!

15.30 var det dags att jogga iväg till backen som vi skulle köra backlöpning i. Innan vi drog igång fick vi göra lite dynamiska töjningar och löpskolning. Sen var det dags. 10 gånger upp för backen. Överdrivet höga knän. lätt på fotbladet, jobba med armarna, upp med blicken och kötta. Serpentinjogga ner för backen igen som återhämtning och på't igen.

Strax innan middagen fick jag också min individuella kostrådgivning. Sophia tyckte att jag äter ganska bra, att jag definitivt kan äta sent på kvällen om jag tränat, att jag inte ska vara orolig över vikt och att det är jättebra att jag äter linföolja. Jag kan dock äta mer protein, kan prova byta sporttabletten mot magnesium och att jag ska slute med fluortabletter som är dåligt för skelettet.

På söndag var det dags för något jag aldrig tidigare gjort i hela mitt liv. Jag ställde väckarklockan på 5.40 (tur att vi bytt till vintertid) för att kliva upp och morgonjogga på en söndag. Respect Kattis! Det var verkligen kravlöst och superlugnt och jag funderar på att lägga in nåt sånt pass i veckan bara för att samla lite kilometer. Hem, frukost och kostföreläsning och sen var det dags för sista passet. Ett mixpass med styrkeövningar, backteknik 1 minuts intervall och avsluta med ett tröskelpass. Passet var upplagt för att simulera den trötta känslan man får i benen när man redan sprungit och jag kände igen det från Lidingö och andra lopp.

För att summera har helgen varit fantastisk! Inspirerande både med pass och konkreta tips både gällande inställning, teknik och motivation. Jag kommer definitivt göra nåt sånt här igen. Värt varenda krona och missad timmes sömn. Och separationsångesten jag nu sitter med.

10 favoritfilmer

Att välja ut 10 favoritfilmer är ju jättesvårt. Jag tog favoriter dvs sånna som jag har sett många gånger och tycker om (just nu). Inte nödvändigtvis de bästa filmerna. Vad tycker ni, är det nån ni blev förvånad över? Vad har ni för favoritfilmer?

Donnie Darko, Gattaca, Rocky, MIB, Den oändliga historien, Matrix, American psycho, Knight and day, Predator, Starship troopers, Terminator 2

Topp 10-utmaning

För att det inte bara ska bli träning i den här bloggen slänger jag in denna utmaning. Tar mig dock rättighet att ändra och tar bort som jag vill. Vi börjar med filmer då, i nästa inlägg.

10 favoritfilmer
10 favoritserier
10 konstigaste raggningsrepliker jag hört.
10 bästa konserter jag sett
10 favoriträtter
10 favoritböcker
10 favorittidningar
10 manliga favoritskådisar
10 kvinnliga favoritskådisar
10 favoritband/sångare
10 fiktiva favoritkaraktärer
10 favoritsånger just nu
10 saker jag inte kan gå ut utan
10 saker jag måste göra innan jag dör
10 internetsidor jag ofta besöker
10 heta fysiska saker på en eventuell partner
10 heta egenskaper på en eventuell partner
10 saker jag älskar med mig själv
10 saker jag önskar att jag kunde förändra
10 saker jag ångrar
10 önskningar
10 ställen jag vill åka till

Stretch stretch och förbannad stretch

Dags för stretchuppföljning. Jag vill liksom alltid att det ska ha gått jättemycket framåt och blir besviken när jag ser att det inte är så. Nåväl, huvudsaken är väl ändå att jag blir vigare. Och fixar spagat innan jul!

 Jag fattar inte att det kan vara så stor skillnad på vänster...

 Och höger. Den ser bättre ut va?

 Splitten ser faktiskt bättre ut. Lycka!

Straddle. Nej vi har inte målat om, jag har bara bytt vägg.

Men spagat innan jul. Kom igen nu Kattis!

Efter Lidingöloppet

Nu är Lidingöloppet sprunget och det var jobbigare än jag trodde. Första känslan efter loppet var lättnad och en liten besvikelse över tiden. Men nu när jag har fått smälta det och tittat lite så känner jag mig mer nöjd. Jag sprang 1 minut snabbare än vad man räknar med att man ska göra i min startgrupp och vad jag kan se har jag sprungit förbi en hel hoper med människor (5000?) under mina 30 km. Jag kom på en 630 plats och 5455 om man räknar både kvinnor och män. Det måste ända vara ok.

Jag tyckte loppet var jobbigare än maran, även om kroppen blir mindre sliten. Kanske beror det på att jag gått upp i vikt sista tiden eller så är det kanske för att jag tränat dåligt sista månaden. I varje fall börjar jag skönja en revanschlusta. Springer jag igen måste jag backträna ännu mer och ha lite fler (och långa) långpass i terräng.

Mot Lidingöloppet

På lördag springer jag Lidingöloppet. 30 km i terräng. Jag ser både fram emot det och fruktar det. Jag fruktar det mest för att jag satte ett ganska hårt mål för mig själv (2.38) som jag nu inte tror är realistisk. Klart jag kommer att klara att springa 30 km. Det är inga problem, men jag vill ju göra det snabbt. Frågan är vad som är ett realistiskt mål. Klarar jag 2.45 dvs ett tempo på 5.30?
Vem vet. Jag måste försöka släppa prestationsångesten och bara springa för kul. Antagligen kommer det dessutom att vara lerigt och blött. Jag hoppas slippa Stockholm marathon-väder i alla fall.

Så tänk på mig på lördag. Kom gärna med ett låttips så stoppar jag in det i min löplista och tänker på dig med kärlek när jag springer. Jag blir alltid glad när jag "får" en låt och det ger mig massa energi.

Energilös

Jag har svårt att förstå vad det är men jag har verkligen ingen energi just nu. Jag orkar inte träna, jag VILL inte träna. Igår tänkte jag att jag enegtligen bara vill vara destruktiv och äta dåligt, supa och skolka från livet. Det gör jag inte, är alldeles för ordentlig och jag fattar egentligen inte varför jag fick en impuls att supa. Men jag känner mig helt klart instängd, klaustrofobisk och ledsen. Jag får ju ofta den känslan på hösten och nu verkar den ha slagit klorna i mig igen.
Jag får känslan av att simma och sjunka. Jag började nästan grina när jag hade beställt fel kalender på jobbet. Igår fick jag ett utbrott på pojkväns väckarklocka som hade råkat blivit fel inställd.
Jag kan liksom inte ta motgångar.

Kanske har allt på jobbet tagit mer på mig än jag trott. Mitt mantra är bara...jag orkar inte. Följt av ett litet hulkande och det är ju inge kul.

Två kombos

Vill ni se lite kombos? Nja det kanske ni inte vill, men det får ni ändå!

Att försöka vända snyggt i luften. En kombo jag fick lära mig av Jenyne.

Från Jamilla in i Extended allegra och in i superman. Smidig som en vessla.

Spagat på höger innan jul

Det är mitt nya mål. Det känns som det är möjligt, jag hoppas det i alla fall.

Annars är det mindre än 3 veckor till Lidingöloppet. Jag köttar backar och funderar på om mitt mål är för ambitiöst. Hårt blir det i alla fall. Men hey, man måste utmana sig själv.

Det finns alltid något att stretcha

Nu har höstvemodet kommit. Jag tänker på döden och tycker att livet känns eländig. Förhoppningsvis går det över. Jag försöker träna mig igenom. Igår sprang jag 2 mil och tyckte att det kändes bättre att andas höstluft under löpning än annars. Jag jobbar mycket på min flexibilitet och här ser ni mig göra en contortion scorpio. Helst ska man kunna dra benet mot huvudet med båda händerna. Jag är dock för stel i bröstryggen för att få båda armarna dit och inte får jag benet mot huvudet heller. Så här har vi en utgångsbild. Förhoppningsvis ser den bättre ut som ett tag.

Men orka!

Dramat på studion där jag dansar fortsätter. Jag befinner mig oftast i pereforin men känner ändå hur det suger energi. Det senaste som drabbat mig är att ägaren lovade att jag skulle få vara med på en massa genomgångar för instruktörer. Detta eftersom jag varit på samma träffar som de och faktiskt också är en av de bättre så jag har stor förståelse för hur man gör diverse trick. Igår fick jag höra att hon ändrat sig, men inte av henne. Hon har inte sagt något till mig alls och första träffen är på söndag.
Vad är det som är så jävla svårt? Hon strutsar alltid när det gäller att berätta något jobbigt för olika personer, men det gör henne i slutändan alltid mycket med osympatisk. Gud vad less jag blir.
Nu måste jag bestämma mig om jag ska försöka ta upp det med henne, om jag inte ska låtsas som någonting eller om jag bara ska skita i det och lägga min energi på annat. Vad tycker ni?

Edit: Jag "pratade" med henne på chatten och sa bla att jag önskat att hon hade sagt till innan. Hon förstod det och förklarade faktiskt ganska redigt hur hon tänkte så nu känns det bättre. Men jag känner fortfarande att jag måste vara den ansvarsfulla i vår relation. En roll jag blir rätt less på.

Brunnberg

Alltså Ulf Brunnberg, vilket muppo han är. Nu är det feminismens fel att den där kvinnliga vakten blev ihjälslagen i våras. Fruntimmer på 1.60 får inte jobba med sånt.  Så att utredningen visade att det fanns säkerhetsbrister. Är det också feminismens fel? Rasar han inte över att han inte får köra båt full ska det finnas en manskanal eller då det här. Men jag vet att han är ett muppo, det är lugnt. Vad som är hemskt är att läsa kommentarer till tex Malin Wollins krönika. Det verkligen osar kvinnohat. Kvinnor är fysiskt det svagare könet och de ska inte jobba som brandmän. När någon skriver att det finns stora skillnader och att det finns massor med kvinnor som är starkare än tex Brunnberg och sådana som absolut kan försvara sig vid våld osv dräller det om kommentarer som fnyser knappast. Vilka är alla dessa människor?
Jag mår illa.

Stretch

Dags för den månatliga uppföljningen av stretch. Känslan är att det har gått framåt men låt oss titta. Den nyaste bilden är den nedre. Den där jag har pyttiga (nya) shorts.

Visst ser väl skabbvänster bättre ut? Om inte annat börjar jag i alla fall kunna vrida höften mer rätt. 

 Jag har svårt att säga om höger är bättre. Men det är i alla fall inte superlångt kvar. Men jo, visst är den bättre?

 Liiiite bättre va?

Straddle tycker jag ser, om något, sämre ut. Högerbenet ser ut att vara högre upp.

Efter semestern

Jag är tillbaka på jobbet efter semestern. Om jag har separationsångest från den? Japp (fast inte så illa). Om jag har det från OS? You bet your sweet ass. Det känns som ett stort hål i magen. Just nu känns det ok. Jag jobbar rätt hårt med att försöka leva i nuet och inte börja höstpanika och lyckas ändå rätt bra tycker jag.

Poleträningen blev faktiskt bättre sen jag skaffade blocket. Jag tror att det här är den sommar jag hållit igång bäst med träning. Jag har polat och sprungit rätt bra. Till och med i Venedig som vi ver till en vecka.

Och jag kan säga det igen. Jag älskar Italien!

Vad har ni gjort?

Ofit

Vår poleträning har varit ganska ostrukturerad den sista tiden eftersom vi inte har någon lärare. Dessutom har jag bara tränat en gång i veckan. Detta har gjort att jag tappas massa i styrka så nu gäller det att rycka upp sig! I ett försök att få till mer struktur har jag nu skapat ett poleblock. Där ska jag skriva upp vad jag vill göra och följa upp och bocka av.
För att det ska kännas fresch gjorde jag denna bild (det är jag som gör the Q) och klistrade på blocket.

Kom igen nu Kattis. Nu får det vara slut på slashasandet och time to kick ass!

Stretchen går framåt

Men nu äntligen! Nu ser man väl skillnad? Eller? Bilden nederst i varje set är tagen igår och den översta för ungefär en månad sen. Efter ett härligt köttigt långlöp passade jag på att stretcha och det kändes som jag kom ner längre.

 Vänster är och förblir ett eländesben. En gris skulle kunna springa därunder.

 Men visst ser höger bättre ut nu? Därunder kommer i alla fall bara en hamster.

 Kolla straddle, den ser ju jättemycket bättre ut. Det är ju typ 2 dm, vad glad jag blir!

Svårt att se på splitten. Varför kan jag inte alltid stå på samma ställe? Men jag tror att den också är bättre.

Nu bestämmer jag, när jag tittar på bilderna, att jag gått framåt. Bra gjort Kattis! Nu peppar du och fortsätter köra! Det SKA gå!

Fina Madonna

Så har jag sett Madonna igen. Konserten har blivit tämligen sågad innan så jag hade inte speciellt höga förväntningar och kände inte speciellt stor pepp innan. När det började dra ihop sig så smög sig dock peppen på. Jag kände pulsen öka och försökte ta mig längre och längre fram för att se bättre och visst var det bra! Inte fantastiskt men bra. Konserten inleddes med Girl gone wild, min favoritlåt från nya skivan och Madonnas entré till den var ju bara hur bra som helst! En sak som jag blev imponerad av under konserten var skärmarna och grafiken som gick på dem. Det var sjukt snyggt foto och färgmättnaden var helt beyond något jag sett annars. Det lyfte verkligen upplevelsen. Dansarna är som vanligt helt sjuka. Konserten var ojämn med vissa fantastiska nummer och andra som var mer tröttsamma mellanakter. Men jag är nöjd! Önskar att jag kunde ta med mig Madonna hem.

Idag ska jag springa ett ganska hårt långpass i terräng. Det ser jag fram emot då det känns som länge sen jag sprang (det är det dock inte). Jag hoppas det hinner sluta regna innan dess. Jag fick en överdos av att springa i regn på maran.

Äntligen

Äntligen har jag satt en kneehold. Som jag har kämpat med detta trick. Egentligen är det inte svårt utan gör mest ont och med maran på gång vågade jag inte kötta på med mitt högra (skabb)knä. Men så tog jag mig samman och satte den äntligen! Jag jobbar på med min flexibilitet och idag går jag på ett stretchpass. Att stretcha en helt timme själv är nämligen något jag inte får till. Bättre att göra det med andra.

Lycklig Kattis.

Snuppschen

 Efter mat vill Isa alltid mysa under filt/täcke med mig. Det är den mysigaste stunden på dagen.

 Så vacker profil

Nya utmaningar

Jag är sugen på nåt nytt att bita i. Jag har anmält mig till Lidingöloppet och det känns skitkul. Självklart springer jag Göteborgsvarvet nästa år och då siktar jag på en tid under 1.40 men jag har en ny grej som jag spanar lite på. En lite halvhemlig grej än så länge. Det borde gå, det borde det verkligen. Men det känns lite läskigt.

Allt som är längre än en mara kallas ultralopp. Nu har jag sett att nästa augusti kommer de att annordna Stockholm Ultramarathon och det jag kikar på är 50 km. En bana centralt i Stockholm och man springer flera varv på den. Vad tror ni?

Stretch, detta elände

Tog lite bilder på stretch igen men det känns som det inte har hänt ett dugg. Åh vad less jag blir. Måste lägga upp en plan för att gå framåt. Skitstretch.

 Ser ni nån skillnad? Ser högerspagaten liiiiiiite bättre ut? Nä jag inbillar mig nog.

 Jag inbillar mig att splitten ser ett snäpp bättre ut. Eller inte.

 Skillnad på straddle?

Och så eländesvänster.

Jag har sprungit marathon!

Så var det gjort. Äntligen kan jag titulera mig marathonlöpare. Veckan innan sprang jag milen i shorts och linne när det var 25 grader och jag fasade för att det skulle bli 27 grader. När jag såg att vädret i stället lovade kallt och regn bestämde jag mig för att det var mycket bättre. Vi fick 4 grader, ihållande regn och blåsigt. Kastvindar på upp till 18m/s. Det var med andra ord inte mysigt väder som man springer och bara njuter av. Det sket jag i. Jag bestämde mig för att det i stället var jävligt Rocky och bestämde mig för att vara på bra humör. Jag kände mig bra klädd i långa tights och en lång tröja. Vantar hade jag inte spottat på men å andra sidan klarade jag mig rätt bra ändå. Jag är stoltast över 3 grejer:

1. Min mentala instälning. Jag kände mig stark och peppad i princip hela vägen. Jag log och gjorde high five med publiken och de gånger nån skrek mitt namn strålade jag.
2. Tiden. innan hoppades jag på att springa på under 4 timmar. Jag var lite osäker på hur det skulle gå men tyckte att det ändå kändes rimligt. Den tiden Krossade jag. 3.48 go Kattis! Med bara två löppass i veckan!
3. Kroppen som klarade det hela så bra. Självklart blev jag tärd. Benen domnade efter 2 mil men det var nog mest kylan. Knät höll. Mina fötter är ganska schletna nu men hey, det är mina fötter vi pratar om. Men nu, två dagar efteråt, känner jag mig sugen på att springa igen. Jag är mindre tärd nu än vad jag varit vissa andra träningsveckor med exempelvis thaiboxning. Det betyder att jag skött min läxa med långlöp bra.

Jag vill tacka alla som har hejjat på mig under loppet och bästa syster som stod för energi och pepp och service efter loppet. Han som skrek till mig att jag såg stark ut när jag sprang över Västerbron, de som såg mitt namn på tröjan och skrek Hejja Kattis.

Jag kommer att springa igen. fan vad kul det var!

Dagen innan

Idag är dagen innan jag tar mig an mitt livs största utmaning. Tänk på mig imorn mellan 12 och ca 16.

Deppig

Jag känner mig lite deppig. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag känner mig pluffsig och gått upp lite i vikt, kanske för att Mayhem förlorade i helgen, kanske som ett steg i marathonuppladdningen. Kanske för att jag tränat lite mindre än normalt de senaste veckorna? Hur som helst, inte på topp.

Hoppas kunna bli taggad och återkomma med sjukt mycket energi om någon dag.

Maraträning

Löpning är en effektiv träningsform. Jag kan börja springa direkt utanför dörren och avsluta träningspasset precis där. Tur är väl det för det tar tid att träna inför en mara. I helgen sprang jag mitt sista långpass, 32 km. Det tar mig alltså drygt 3 timmar att springa, med mitt tempo på 6 minuter/km. Innan dett måste jag förbereda mig och äta bra, men inte för trää inpå. Jag måste plocka fram vätskebälte och kolla vad jag ska ha för kläder. När jag kommer hem måste jag stretcha och bada. Där har det redan gått drygt 4 timmar. Nu börjar jag vara så van så jag inte blir öm i kroppen. Däremot så brukar jag bli ganska trött efteråt. Mao går nästan en hel lördag åt till ett sånt där monsterlånglöp.

Nu är det mindre än två veckor kvar och jag är taggad och känner mig förberedd. Jag hoppas att det kommer folk och hejjar på mig!

Drama, nej tack

Jag älskar att dansa poledance. Det har väl knappast undgått någon. Men shit vad med drama det blir på studion ibland. Jag orkar inte. Nu är vi bara 5 kvar i min grupp som från början var jättemånga. Så himla tråkigt.

Så bra helg

Oj vilken helg! Jag är glad, laddad och peppad. På lördagen var det dags för Gävle kvartsmara. Förra året gick jag ju och vann damklassen (motion) sjukt oväntat. I år hade jag svårt att veta vad jag kunde förvänta mig av mig själv eftersom jag mest kört mängdträning och tänkte att jag inte skulle vara så snabb. Samtidigt har jag varje vecka kört ett kvalitetspass och borde därmed fått in lite fart. Jag öppnade lugnt första kilometern och blev förvånad när jag kollade på klockan och såg att jag hade en km-tid på 4.40. Efter ett tag ökade jag lite och jag landade på ett snitt på 4.29 och gick i mål på tiden 47.17. En tid jag är riktigt nöjd med och ett pers. Framför allt att jag tycker att det kändes bra och ganska lätt. En liten rolig bonus var att jag lyckades dra sönder Pär och därmed brytan hans segersvit på lopp här i Gävle. Och jag vann damklassen igen. Jei me! Det här var riktigt bra uppladdning för för lördagens Göteborgsvarv och maran som kommer 3 veckor efter det.

Jag och syrran körde lite pole ihop på söndagenså jag bjuder på en bild med oss båda.

Bäst var ändå när syrran berättade att jag ju är stel i bröstryggen och min thaiboxtränare fick en ahaupplevelse. Jag har så dålig gard för att det är onaturligt för mig. Jag har ju sagt det hela tiden men folk har liksom inte fattat vad jag menar. Jag är inte bara seg på att förstå. Upprättelse! Nu känns det som jag har blivit ett projekt för tränaren. Han blev direkt introvert och började fundera på ett annat upplägg åt mig. Återstår att se om han kommer ihåg det.

Episkt

ända sen början har jag velat kunna göra en air shouldermout. Det kändes dock omöjligt eftersom jag inte ens kunde komma in i en dove/figurehead. Sen helt plötsligt upptäckte jag att jag visst kunde komma in i dove. Förra veckan skulle vi prova att göra air shouldermounts dvs superman =>dove och därifrån shouldermount. Jag trodde inte det skulle gå utan fusk (sparka ifrån på stången) men gjorde ett rejält försök och kom upp! Jag var tvungen att filma sen för att se hur det ser ut. Knappast perfekt, men jag gör det!

Jag älskar poledance! Sånt som var omöjligt för någon månad sen blir plötsligt möjligt och man lär sig hela tiden nya grejer. Snart sätter jag den där jävla cartwheel handspringen också!

Längdrekord

Marathonträningen går bra. På lördag stod det långpass på schemat och det var 30 km i 6 minuterstempo. Jag blev dock inte så munter när det började snöa knytnävsstora blöta flingor på fredagen. Men på lördag vid 12 när jag gav mig iväg var det ok väder. Löpningen då? Jo den gick bra! Det är alltid lite segt i början när man vet att man har så långt kvar. Efter typ 8 tycker jag att det känns lättare och då är jag fortfarande pigg och stark. Men även om jag blev sliten i kroppen är det så häftigt att märka att jag klarar av att öka tempot. Jag körde nämligen med appen zombierun de sista 6 km.

Idag är det korta intervaller. Kul!

Jag är laddad för maran. Bring it!

The q

Här kan ni se när jag köttar fram tricket the Q. Vackert va?