Usch. Jag vill bara isolera mig, skita i att träna och knappt äta. Eller om jag måste äta, dåliga grejer som kakor och dylikt. Det är förstås det sämsta jag kan göra.
Träning får mig att må bra och är mycket bra mot nedstämdhet och depression. På samma sätt är det viktigt att äta bra för att få i sig näring och energi.
Men det känns ju så jobbigt.
240428 – Sommar idag!
2 hours ago
8 comments:
Till helgen så inbjudes du till obetalt slavarbete. Minst två timmar. Troligen får du hjälpa mig med att spika panel och/eller måla panel till vårt nya förråd/gäststuga.
Micke ska rådgöra med sin arbetskompis så de kan preparera grejer så det bara är för oss att köra på, jag&M måste kolla igenom så vi har råd med färg och panel, först...men det ska troligen gå att skrapa ihop, annars blir vår inbjudan uppskjuten till helgen därefter (då vi fått lön).
Sedan bjuds det på paj eller valfritt tilltugg för din arbetsinsats.
Du får medtaga valfritt humör för man har all rätt att bli deppad när man är understimulerad.
Usch inte alls kul att känna sig så där. Vet hur det känns. Ingen tröst men de blir bättre kan jag lova. Jag borde va nere och känna att allt är skit, det gör jag inte längre. Du ska se att allt kommer att lösa sig för dig med. Försök att göra några roliga saker varje dag, se de små sakerna som är bra bland allt dåligt. Jag skulle vilja skaka om dig och ge lite av min positiva anda som jag har nu. Här!!! *poff* fuunkar det??? Puss på dig!!!
Fanken också. Micke ändrade sig och bangade av lite olika skäl, så det blir inget förrådsbygge... :(
Kattis alla är vi nedstämda ibland, till och med en så outgrundlig perfekt människa som jag kan känna små slängar(max alltså) av det.
Om arbetslösheten tär på dig, varför skaffar du då inte bara vilket jobb som helst och jobbar dig uppåt?????
Så då har man fixat alla dina bekymmer på ett par miuter.
Jag vänder mig till kattarina och sitt ömmande knä. Om ett muskelfäste(vilket detta är till 99,6) gör ont så är det ingen fara om smärtan släpper när du börjar bli varm.
Vila är ingen bra medicin. Bättre att träna lugnt, dvs värm upp försiktigt och håll igen om det gör ont. Tokkuta inte upp och ned för backar om det gör ont då. Jag tror dock smärtan kommer släppa efter uppvärmning(its da truth).
En annan teori är att du får ont av ngt annat du gör, om du bygger om hemma eller ngt, kroppen klarar som regel av att springa. Om inte annat så cykla eller simma medans du blir bättre.
Gaska upp er nu tjejer :)
maets: Tack för din feedback. Smärtan är dessvärre inte riktigt som du beskriver. Sist jag provade löpa (för två veckor sedan) så gick det bra i 20 minuter, innan en skärande smärta kom riktigt snabbt, och gjorde mig oförmögen att springa. Den gången sprang jag på plan mark och så försiktigt att jag höll ett tempo på uppskattningsvis 6-8 kilometer i timmen (lite snabbare än gångtakt).
När jag menar vila så menar jag vila från löpningen, eftersom det enbart är löpning som gör ont (och att gå nedför trappor) så cyklar jag en timme om dagen, promenerar, samt går på simkurs tre dagar i veckan. Med vilopauser några dagar här och där om jag känner mig sliten.
Så jag håller inte med om att det till 99% är ett muskelfäste som är boven i dramat.
För övrigt så ska jag givetvis hitta på något roligare om det inte blir något tjejlopp för egen del. Kanske turridning på islandshäst i höstvädret? :) Det ska nog gå att "gasta upp sig"..
Om du vill skit i allt ett tag så gör det och försök inte att ha dåligt samvete sen. ALLA få perioder som känns mongo. Men som Sara skrev: det kommer att reda upp sig. det perfekta jobbet kommer och vi är närmare nästa års vår och sommar än vi var i juli i år. Ibland kan jag behöva må riktigt dåligt för att må riktigt bra efteråt.
Sen vill om du vill kan vi alltid försöka hitta på nåt imorgon kväll. eller nån annan dag i helgen. GÅ ut och ta en cider eller nåt annat.
Det är bara att messa så kommer jag!
Känner du inte för det så gör vi det nån annan dag
Ta hand om dej och krama Osiris lite extra mycket, sånt är oxå bra mot deprissioner.
Kramar och pussar på!
Kattis: Man blir lite nervös när det snart gått två dygn utan att du skrivit något i din blogg!!! Lever du?!?!
Tack för uppmuntrande ord allihopa.
Och ja, jag lever. Men det sa nog sig själv.
Post a Comment