Jag hade sökt lite småkurser den här terminen. Som jag tänkte att jag kunde läsa om jag ändå skulle vara arbetslös. För att fördriva tiden med något vettigt medan jag söker. Nu har jag slängt pappren. Det tar faktiskt himla mycket energi att söka jobb. Och det är klart jag prioriterar det. Jag ska ha ett jobb snart.
Så ringde jag a-kassan igen. Jag ringde ju förra veckan och undrade varför jag aldrig får något beslut. Då visade det sig att min handledare hade glömt bort mig. Eh? Det här är liksom rätt viktigt för mig och så blir jag bortglömd. Hur som haver såg någon till att min handledare fick ett mail som påminde om mig. Samt mitt telefonnummer. (-Får jag ge henne ditt telefonnummer? Skojar du? Jag skulle döda för att få henne ringa mig.) Jag är nöjd när jag lägger på och tänker att det här reder nog ut sig.
En vecka går. Inget händer.
Jag ringer igen. Samma procedur. Telefonisten vill maila min handläggare. Artigt bryter jag in och berättar om förra veckan. Hon blir tyst en stund och säger sedan att hon ska gå iväg och prata med henne för de sitter tydligen på samma avdelning. Det blir tyst ett tag och jag surfar på aftonbladet, slöseri på tid I tell ya.
-Ja hallå? Hon skulle fixa det direkt och hon har ju telefonnumret ditt.
Så var det samtalet slut. Jag är skeptisk.
15 minuter senare ringer faktiskt handläggaren och säger att jag ska få pengar utbetalade 20 september.
Jag är fortfarande skeptisk.
Det är så hemskt att hoppas om det inte blir något.
Fast jag kan ju inte låta bli att hoppas ändå.
241114 – Barnlivet
10 hours ago
11 comments:
*höjer ena ögonbrynet* Kan de vara sant..!?
Jävla muppar!
Men det där lät ju lovande...! Där ser du vad du kan greja med lite hederlig handlingskraft! You go, girl! Ska du börja simträna med mig nu då?
Sådär är det fan alltid. "Oj, Arbetsförmedlingen har inte meddelat att du är anmäld som arbetssökande fast du är det!! Nu måste du vänta åtta veckor till på pengar, fast det inte är ditt fel!"
Telefonkö, plats femtio.
UPPTAGET, för att telefonkön är full.
Folk som verkar arbeta för att de ska slippa betala ut pengar till en.
Jag måste helt enkelt gå kvar i skolan tills möjlighet till A-kassa för nyutexaminerade finns igen, eller tills jag hittat ett jobb jag kan börja på direkt. KUL!
/Bitter? Nej, vadå?
katarina: hur mycket kostar det?
malin: jag förstår din frustration. Det är helt jävla galet!
Kattis: Som jag förstår det, så kostar det 700 kr per termin, plus 150 kr i obligatoriskt medlemskap i GÄvle Simsällskap. Rätt så överkomligt, tycker jag. DÅ får man simma måndagar mellan 20.00-21.30, onsdagar 20.30-21.30 och söndagar melan 8.00-9.00
Malin/Kattis: jag sökte timvikariat inom vården samtidigt som jag sökte "riktigt" jobb. Tycker att timvikariat inom vård är rätt så underskattat, jag trivdes där riktigt bra, och det är nästan alltid lätt att få jobb där. Jag stannade där ett halvår innan jag fann socionomjobbet i Bollnäs. Känns a-kassan för frustrerande så rekomenderar jag starkt att ringa till någon chef inom vård och omsorg och säga "jag vill jävligt gärna jobba!"
katarina: nä jag har inte råd med det :/
Katarina: Ja, i Växjö kommun skulle det säkert funka. I Luleå så var det fullt i vårdens vikariepool.
Men nu känner jag bara snälla... tvinga mig inte att jobba inom VÅRDEN efter min högskoleexamen!Det hör till värsta mardrömmarna att vara tvungen att jobba där för mig! Det skulle vara förnedrande både för mig och vårdtagarna.
Hellre diskjobb. Eller till och med städ.
Nu vet jag ju att du inte kommer tvinga mig att jobba inom vården, Katarina... ;)
Malin: Jag är sugen på att kidnappa dig och tvinga dig torka bajs. Men bara för att du bad mig så snällt att låta bli så får jag väl lägga band på mig. Man har väl lite olika värderingar kring vad som är värdigt och ovärdigt, viktigast är ju att man vet vart sin egen gräns går.
Kattis: Jättesynd att pengarna inte räcker. Jag håller tummarna för att det dyker upp ett bra jobb, snart!
Det är inte ovärdigt, jag skulle bara vara så väldigt dålig på det att det vore hemskt för alla inblandade...
Post a Comment