Sjukdomsförloppet

Jag sitter äntligen hos läkaren efter diverse trassel då jag bland annat bröt ihop och grinade lite i väntrummet på hälsocentralen. Hon kollar mig i halsen.
-Ja inte var du då vacker inte.
Jag stänger munnen och stålsätter mig för det jag har kommit att fasa den här dagen, att svälja saliv. Jag kniper ihop ögonen och tänker nu....nej, men nu då, nej nu jävlar, kom igen! Ögonen vidgas av chocken som smärtan skapar, svetten bryter igen ut på pannan och jag kvider till.
-Ja vill du ha penicillin eller? Studier har visat att sjukdomsförloppet bara blir en dag kortare med penicillin.
Hon lutar sig tillbaka på stolen och tittar på mig.
Jag stirrar på henne och blinkar.
-Ja. Men jag vill ha penicillin. rösten som kommer ut är grötig och låter ansträngd. Den låter inte alls som min egen. Jag tittar misstroget på läkaren när hon räcker mig receptet och trycker det hårt mot bröstet när jag lämnar kontoret innan jag vänder mig om och sneglar över axeln mot henne ännu en gång. Jag halvspringer på vägen till apoteket.
-Så ska du inte ta tabletterna i samband med måltider. Tanten på apoteket tittar på mig och lägger sedan till
-Fast det kanske inte är något problem?
-Nej inte direkt. säger den där konstiga rösten.
På kvällen försöker jag dricka apelcinjuice och börjar skrika när jag känner det bränna som syra i de små blåsorna jag har i halsen.

Skulle jag gradera smärtan jag kände igår jämfört med den jag känner idag skulle jag säga att igår var en 9 och idag en 5-6. Och det tror jag INTE hade hänt om jag inte ätit penicillin. Igår kväll kunde jag tom äta lite och dricka lite vatten. Förkorta sjukdomsförloppen med en dag my ass!

Nej nu ska jag passa på att sova lite igen. Nu när jag kan har jag plötsligt blivit jättetrött.
Det är en märklig känsla att vakna klockan 14 på dagen och vara stolt över att man sovit. Ännu märkligare är det att se att man dregglat och skrattande skicka icq om det till sin pojkvän som stolt hälsar en välkommen till klubben.
För övrigt...inga spottkoppar idag :D