Jag känner mig ofokuserad. Ofokuserad och bekräftelsetörstig. Jag orkar liksom inte göra något vettigt. Samtidigt vill jag att det ska hända saker. Logiskt? Inte direkt. Det mesta känns jobbigt just nu. Framför allt att det luktar illa inne i badrummet ifrån avloppet. Det känns faktiskt jättejobbigt.
Jag har svårt att sätta fingret på varför jag känner så här. Jag tror jag känner mig bortglömd. Oprioriterad av människor jag känner och ett liv på tomgång just nu. Det är bara en sån där ologisk känsla som man får ibland. Jaja livet går vidare. Jag har ju inte HIV direkt.
241114 – Barnlivet
10 hours ago
6 comments:
kattis har du facebook?!
mmm
Ah, jag känner igen känslan. Jag brukar känna på det där viset när jag är understimulerad. Kan ju inte vara lätt att bara ta det lugnt, särskilt när man som du är van att prestera och vara bra på det mesta. Sjunker du för djupt i depressionsträsket så skjutsar jag dig till Sälgsjön någon dag och tvingar dig måla panelen till förrådet.
katarina: I think you're on to something! Förresten är jag på. Se till att jag gör nån nytta!
Det kommer vända, det är jag övertygad om! Det var inte särskilt länge sen jag kände som du (peppar peppar), och nu rullar det på som bara fan så att jag nästan inte hinner med själv. Det löser sig alltid! Kram!
Coolt. Jag ska hojta när det är "Måla panel"-dags!
Förresten så är det The Moment Of Truth på lördag, för då ska jag nog prova jogga 5 km igen. Om det börjar göra ohyggligt ont så skippar jag Lidingö Tjejlopp. Om det går bra så vilar jag en vecka till, och satsar!
Post a Comment