Monday, January 19, 2009

Detta mörker

Jag känner mig låg. Jag känner mig bortglömd och jag känner mig besviken. Kära vänner, det märks att den tunga delen av januari är här. Januari är min stora hatmånad. Mörk, ledigheterna är slut och det är en bra bit kvar till ljuset. Den är motsvarigheten till söndag med sin berömda söndagsångest.

Kom igen Kattis, leta ljusglimtarna!

Idag till exempel ska vi ta tid på simningen. Spännande!

6 comments:

Sassi said...

O så är det bar tvåååå veckor kvar... tänk på de du. Inte alls länge. Firande på fredag kanske, eller tar ni de på lördagen?
Efter de bara eeeen snabb vecka kvar. Sen partaj och sen slut på januari. Bra va?

Om man saknar Hank, vilket vi väl all gör, kan man se honom på fyran ikväll. Mums!!!

Kattis said...

Fast början av februari är inte heller nåt att hänga i julgranen...äsch, tiden kommer att gå ändå. Firande är trevligt, och fest och förhoppningsvis kanske lite folk börjar OSA.

Åh Hank!

Anonymous said...

jag ska mejla dig på facebook om en sak som kanske är lite rolig. För mig är den det iaf :)

A-K said...

Jag längtar till sista helgen i januari :) Jag sparar min sprit och svullar dag tills dess :)

Anonymous said...

Januari trist!? Februari likaså!? Vafalls! Är du inte riktigt klok, kvinna - i januari blir ju varje dag längre och det går att åka skridskor i solskenet och käka goda mackor med varm choklad på ö:ar! Januari, februari och mars är ju årets bästa månader, snäppet bättre än april som också är en riktig höjdare även om man då börjar tänka att det inte är långt kvar tills att skiten är överblommad och det blir mörkare. Nej, tacka vet jag årets början - det är evigheter tills det blir mörkare och för varje dag blir det mer och mer orsaker att träna utomhus.

Jag tror du får ta dig och pv:n och låna mitt gästrum och testa långfärdsskridskor med oss! En dag på isen tills du stöpplar fram (ja jag vet, det tar typ tre dygn efter att jag är slut tills att du är slut) med så mycket sol att din hjärna kommer tro det är sommar sen. :)

En kompis pv testade långfärdsskridskor förra helgen. Träffade dem på ICA efteråt. Han var så glad att han studsade. Han älskade det.

Kattis said...

Ja de blir längre, men det går för långsamt! Man måste ställa undan ljusstakar och vet att det är jättelänge kvar till våren. Urk!
Visst är det härligt när man väl lyckas vara ute. Jag måste helt enkelt hitta fler anledningar att vara ute!