Gynekologrädslan

Jag kommer ihåg när vi var på studiebesök på ungdomsmottagningen första gången. Jag hade inte ens fått mens och tyckte det mesta var pinsamt. Jag stirrade med uppspärrade ögon och storblinkade när jag fick se gynekologstolen. Kvinnan som visade oss runt berättade att nästan alla kvinnor gör ett gynekologbesök i alla fall någon gång under sitt liv. Jag svalde och hoppades hoppades hoppades att jag var en av dem som inte skulle göra det. Det såg så läskigt och utelämnande ut och jag kunde inte förstå varför jag skulle behöva göra det. Jag skulle aldrig ha sex, hade inte fått mens och skulle inte föda barn. Barn sket jag i mest för att slippa gynekologen.
Tänk om jag hade kunnat berätta vissa saker för Kattis 12 år. Jag skulle berätta för henne att hon inte alls var fulast av alla. Att hon kommer hitta en pojke som tycker att hon är finast och som vill vara med henne och ingen annan. Jag skulle berätta att hon kommer att äga en katt och en bil. Att hon kommer att tjäna pengar så hon kan köpa den där kepsen hon suktade efter så länge men inte hade råd med.
Jag skulle krama henne och så skulle jag berätta att om några år kommer hon inte alls att tycka att det är farligt att gå till gynekologen, inte värre än tandläkaren. Även om tandläkaren inte använder skohorn.