LCHF, leave me alone!

Vad är det med LCHF och folk. Nyss på fikat var det en gubbe på jobbet som slängde fram en tidning som Annika Dahlqvist ger ut. Den skulle på något sätt bevisa att man visst kan träna på hög nivå och käka LCHF. Jag väntar fortfarande på riktiga undersökningar som kan underbygga det påståendet så jag är skeptisk. Dessutom fattar jag inte varför han ska gå på mig? Varför skulle jag behöva gå på LCHF? Jag är nöjd med min diet, mitt utseende och har inte diabetes. Om han vill käka så, fine! Han är precis den gruppen som skulle tjäna på det.

Det slår mig att folk söker enkla lösningar. Förut var det fett som skulle uteslutas. Då skulle man bli perfekt och få ett bra liv. I efterhand finns det vissa forskare som menar att det minimala fettintaget gjorde människor extra känsliga för demens.
Nu är det kolhydrater som är onda. Utesluter du bara dem (så långt du kan) så kommer kilona att rinna av. Vissa varnar redan nu för att en strikt LCHF diek kan leda till vitaminbrister.

Jag blir galen! Alla måste hitta något som håller för dem. Ett sätt som du kan tänka dig att leva med! Om du bara kör det i 2 månader så är det ingen lösning.
LCHF funkar jättebra för vissa. Speciellt diabetiket eller gravt överviktiga. Men snälla, låt bli att trakassera mig. Jag tänker fortsätta att äta pasta, bröd och frukt. Jag vet att det finns viktiga fibrer och vitaminer i dem som jag behöver. Jag är inte diabetiker och ser alltså inget behov av att skära ner mina kolhydrater till under 20 g. Dessutom tycker jag att Annika är läskig. Om man säger att folk som inte äter som hon säger kommer att dö tidigare, då ligger man inte högt upp på listan hos mig. Det är för kategoriskt.

De dagarna är (förhoppningsvis) förbi!

Jag städade ju förut. Bland annat på IKEA. Jag kallade det jobbet för helvetet. Om ni vill ha eländiga berättelser så har jag hoper av dem. Ni anar inte hur folk beter sig på IKEA. I alla fall...idag gick jag förbi ett kontor på jobbet där de höll på med golvvård. Jag fick flashbacks till mina gamla städjobb och sedan insåg jag: jag kommer (förhoppningsvis) aldrig att behöva göra det där igen. Jag kommer aldrig behöva slita mitt hår för att folk går där de inte får. För att folk river toapappret i små små bitar som de strör över hela toan. För att folk stjäl som korpar och kissar över hela golvet.

Jag kommer att tänka på de där sakerna och jag kommer att lida med dem som städar. Jag kommer också att underlätta för städpersonal så mycket jag kan.
Men jag behöver inte städa själv! Och det känns så jäkla skönt!

Referat

Jag kollar på träninsschema för veckan och bokar in pass och grejer när följande konversation utspelar sig.

Jag: Det är typ inga pass på torsdag och fredag.
Pojkvän: Det är väl bra.
Jag: Va?! Det är väl inge bra!
Pojkvän: Men du fyller ju år då. Det är väl bra att göra nåt annat än att träna.
Jag: Va! Det var det dummaste jag har hört!

yaikes!

Jag tror att vi visst la ett bud på en lägenhet. Är jag egentligen redo för sånna här vuxenheter? Är någon någonsin det?

För övrigt har jag varit ett under av effektivitet på jobbet hela veckan. High five Kattis!

Lägenhetsvisningar förstör mitt liv...

Vilken dramatisk rubrik! Riktigt så illa är det inte, men nästan. De tar ju en himla tid de där lägenhetsvisningarna. Man ska titta och man ska älta så ska man titta igen och så hänger man på Hemnet (helt plötsligt förstår jag när folk pratar om Hemnetporr) och så ska man prata med pojkvän och så börjar vi och älta och ja...ältningen är lite av ett tema. Ett tidskrävande tema.
Vad brukar jag göra med min tid annars?
Slappa, ja.

Träna, ja.
Slappning finns det på nåt vill alltid tid för, men träningen!
Dessa lägenhetsvisningar gör mig förslappad! Och nöjd med det! Det börjar kännas jobbigt att träna nu.
Förra veckan tränade jag bara 3 gånger. Den här veckan blev det så illa att jag fick en lucka på 3 dagar utan träning. Hur ska jag kunna fortsätta så här?!

Allvarligt skulle jag inte bry mig så mycket. Det är ganska härligt att kolla lägenheter och fantisera om den perfekta lägenheten som skulle ge mitt liv mer glans och lycka. Men då smyger den sig på: marathonpaniken.
Det är för sjutton bara 72 dagar kvar och jag springer just nu bara 18 km på mina långlöp. Det duger inte Kattis! Gah!

Eller så försöker jag bli bästa kompis med smärtan. Pannben, pannben, pannben! Jag väljer själv hur jag tolkar impulserna min kropp sänder. Det gör inget att det gör ont, det är coolt att springa ändå. Typ.

Åh hur ska det gå?!

Hjälp, hur gör man?

Klockan är 7.50 och jag är fortfarande hemma. Vilken lyx! Jag passar på med den här morgonens lyx och lättar runt eftersom morgondagen blir betydligt hetsigare och framförallt tidigare. Vi kan ju säga som att jag ska med ett tåg 6.20.

I alla fall går jag och pojkvän i lägenhetsköpartankar. Vi har börjat kolla en massa och har skaffat lånelöfte. Nu har vi sett en lägenhet som håller för de flesta av våra krav (vem visste att vi hade så många?). Vad händer då? Hur går det till med en budgivning, rent praktiskt. Hur lång tid tar den? Pratar man med banken efteråt när allt är klart eller ska man börja förhandla med banken innan? (vi har inte bestämt vilken bank vi ska använda än. Jag och pojkvän har nämligen olika banker). Det känns som jag är ute och cyklar, så jag behöver er kompetens kära läsare...

På hugget, nja.

Festen i helgen blev superrolig. Så rolig att vi la oss ca 5 på morgonen och jag sov ca 4 timmar (vi festade i 10 timmar, precis som det ska vara). Det här leder till att jag känner mig som nåt katten släpat in idag. Om jag lägger mig ner på golvet somnar jag antagligen inom 2 minuter.
Därför blir jag extra glad när superchefen bossar över mig och bestämmer att jag ska vara med och hålla föredrag i stället för att gå på seminariet jag bokat.
Jo, sa jag att det var imorgon?
Jo, sa jag att jag är svinupptagen hela dan idag och därför knappt hinner förbereda mig?

Därför känns det ytterst relevant att slösa den tiden på att blogga!

Äh skitos, jag har i alla fall härliga kläder idag och snart får vi nog till det med Alistair i Dragon Age. Livet leker!

Skillnad i synsätt

Tanterna på jobbet pratar vårtecken. Det tydligaste som de ser just nu och som gör dem glada är...whait for it.........whait for it........fönsterputsning. Jag har ju tidigare berättat om min relation till fönsterputsning. Den är hm utvecklingsbar.
Då sa jag det bästa vårtecknet just nu: att äntligen kunna springa intervaller ute.

Visst var mitt vårtecken mycket bättre än deras?!

Blaj

Den senaste tiden har jag haft grymt jobbigt för att laga mat. Jag är inte så sugen på att träna och jag är trött trött trött. Som grädde på moset vill jag aldrig lägga mig. Vilket leder till att jag blir tröttare tröttare tröttast. Och jag som ville vara extra snygg på lördag när det är fest.

Nåja, tur att jag har pojkvän. Ingen annan skulle väl stå ut med mig ändå.

Vardagslycka

Jag fick precis ett mail ifrån en person som hette McManus. Gissa varför jag blev lycklig!

Besatt

Nu har det hänt igen. Jag är besatt. Denna gång är det spelet Dragon Age som är föremål för besattheten. Jag spelar ju aldrig spel (fighting och Guitarr Hero samt Singstar/Lips undantaget) och gör det inte heller den här gången. I stället tittar jag när pojkvän spelar och säger vad han ska göra. Man kan säga att jag spelar pojkvän och han spelar spelet (nej han tycker inte att det är irriterande. Han tycker att det är kul.). Inte nog med att vi la drygt 25 timmar på att spela det en gång. Jag ville direkt spela om det (har aldrig hänt förr!) och spenderade sedan hela helgen framför tvn. Mest intresserad av att flirta med Alistair (som är inspirerad av Xander!), försöka lista ut vilka gåvor som lämpade sig för vilka karaktärer och fundera ut smarta fightingstrategier. Pojkvän å andra sidan tycker det är roligt att köpa rustningar och vapen. Alltså leka med dockor. Det har aldrig intresserat mig. Alla får sitt lustmäte uppfyllt!

I går var det så illa att vi sket i långlöpet till förmån för DA. Hjälp! Nu vill jag egentligen bara hem och spela. Dock ska jag på en föreläsning om tillsatser i maten i kväll och kommer inte hem förns efter 21. Som tur är hinner jag dock hem och sova en sväng innan så kan jag sitta uppe sent och spela sen.

Vad var det jag sa i början? Jo, Besatt ja!

Köp spelet!

Laga från grunden

Jag kommer inte ihåg om jag har tipsat om det här förut. Tycker du att det tar tid att laga mat? Halkar du liksom in i färdigmatsträsket? Kolla på den här sidan. Peter jämför Findus färdiga rätter med mat som han lagar själv. Sen korar han en vinnare där han väger in både pris och tid. Gissa vem som oftast vinner?

Fast jag tror ju själv att hel och halvfabrikat säljer bra för att folk inte är så vana att laga mat. Det är först efter att jag skapade mig en viss matlagningsbas som jag vågade experimentera och hitta på nya rätter då man slänger ihop nåt beroende på vad man har hemma. Då kräver det dessutom att man har vissa saker hemma. Därav mina regler om att alltid ha lök, morötter, tomatkross osv hemma. Då kan man alltid i alla fall slänga ihop nån variant av en pastasås.

Men, kolla sidan och inspireras.

Badkar, hur kan man leva utan?!

Jag och Pojkvän har börjat se oss om efter en ny lägenhet. En sak upprör mig. Varför har inte alla badrum badkar?
Kan man duscha i ett badkar? Svar ja.
Kan man bada i en dusch? Svar nej.
Är bada det bästa man kan göra? Svar ja.

Slutsats: Badkar är ett måste.
Hur kommer det sig då att de flesta lägenheter är utan?

Till er händiga människor. Kan man plocka in ett badkar om plats finnes? Vad kostar det? Dels själva installationen och dels själva badkaret. Jag har nämligen svårt att tänka mig att leva utan.

Jag är en dålig flickvän

Pojkvän fick att boxas på riktigt i födelsedagspresent av mig. Jag tyckte det var en skitbra present och skulle själv vilja ha den. Dock har det kommit fram, bland annat på mitt jobb (och pojkväns jobb) att det ses som en hm kontroversiell present. Tanterna på jobbet tycker att jag är hård och grym och undrar lite på skämt om jag gör det för att han ska få stryk. En kille på Pojkväns jobb sa lite diskret att han inte förstod varför pojkvän fick det.
Varför han fick det? För att det verkar kul så klart! Hallå, det är proffsiga instruktörer! De vet vad de håller på med och spöar väl inte på en ny snubbe allt vad de kan. Jag antar att folk vill att jag ska ge honom rosa fluff i fortsättning. Glöm det. Nästa gång får han en Rambokniv!

Eller så får jag väl skämmas om han blir blåslagen, rädd och eländig.

Grattis!

Idag blir grådvärg 11 år. Grattis på födelsedagen!

Man har det liksom i sig...

Jag föddes springande. Direkt när mamma hade krystar ut mig sprang jag iväg med spänstiga steg och ett högt knälyft. 5 km sprang jag.

Eller inte.

Jag har aldrig tränat så mycket som jag gör nu och jag kan inte tänka mig ett träningslöst liv.
Men för ungefär 10 år sedan tränade jag ingenting. Jag gick lite på promenader, cyklade till skolan. Ja ungefär så. När jag flyttade bestämde jag att det var dags. Dags att börja träna. Jag funderade på F&S men kände: usch vad töntigt. Är inte det mest tanter som plockar äpplen till schlager? Jag ville egentigen gå på något hippare ställe. Men, jag följde med en kompis som tyckte att jag i alla fall borde prova. Vi gick på ett medelpass och jag minns att jag vid något tillfälle under passet tänkte: Jävlar vad jobbigt!
Efter det passet köpte jag kort och så började det. Jag har långsamt hittat glädjen och intresset i träning. Jag har gått ifrån att träna 2 gånger i veckan till att ibland köra 6 pass i veckan. Jag har gått ifrån att tycka att det var döden att springa runt i gymnastiksalen till att varje söndag springa minst 15 km. Jag är på god väg att uppfylla min dröm om att springa ett maratonlopp. Kan jag kan ni. Det är ingen skillnad på oss.

Träning är inget vissa har i sig och andra inte har. Träning är något att odla. Att vattna ömt. Det kommer inte spontant att sätta sig och ta makten över dig. Men det är positivt. Du kontrollerar hur mycket du vill träna. Vill du träna? Gör det, du kan!

Glamour

Efter 4 timmars spinning finns det risk att få skavsår på rumpan. Jag har kjol idag. You do the math.

Men vad kul det var!

Vad gör jag uppe nu?

Dags att masa sig till gymmet. Hoppas det känns bra idag och att jag kan köra på hela tiden!

För övrigt var det nog tur att jag skulle på det här. Grannens larm gick nämligen igång 6.10 och hade inte slutat ringa när jag klev upp 6.25. Jag (som är känd för mitt härliga morgon humör, not) var redo att gå på jakt med potatisskalaren.

Droger

Imorse pratade de på tv om droger. Tydligen begås 8 av 10 våldsbrott under influens av droger. Jag kommer på mig själv med att undra om alkohol räknas in statistiken de redovisade. Människor har ju en tendens att inte räkna de droger som är lagliga (koffein, nikotin, alkohol) som ”riktiga” droger. Det här är extra tydligt om ni någon gång brukar lyssna på moraltestet på P3. Människor vänder och vrider på sig för att få alkohol till en ofarlig drog och att det är därför den får säljas. Jag brukar då tänka på min lärare i psykologi. Ha sa att det starkaste statistiska samband som någonsin har hittats var det mellan alkohol och våld. Det är ganska spännande att då tänka på att drogen alkohol säljs av svenska staten.

Yes!

Där lyckades jag boka en plats till Vasaloppsspinningen på söndag! Vasaloppsspinning innebär att vi spinner under hela tiden Vasaloppet pågår. Ända tills segraren går i mål. Förra året var det drygt 4 timmar.
Då var jag livrädd och hade jättelite motstånd första timmen. På slutet kände jag dock att jag hade krafter kvar och att jag hade kunnat köra på. Så det är vad som gäller i år. Åh vad jag ska spinna! Jag ska också förbereda så jag efteråt bara kan gå hem och lätta mig. Kanske köpa hem nån mat. Definitivt se till att det finns götta att äta!
Jag längtar!

Fira

Oj nu händer det grejer. Jag verkar få stanna kvar på jobbet. I alla fall ett tag till. Det var en sten som föll från mitt hjärta. Jag tror banne mig jag ska fira! Jag fick en flaska champagne av mig exkollega som jag tror att jag ska korka upp idag. Dagen är ju utan träning så det gäller att passa på! Åh jag är alldeles bubblig!

Nummer 1000

Nu är det mars. Då vill jag beställa vår! Jag längtar efter grönt gräs och bar asfalt. Det är så mycket lättare att springa intervallpass på asfallt jämfört med hårdpackad snö. Jag är dessutom rädd att bli insnöad nu när jag sitter på bottenplan. Det behöver man inte om det inte snöar.

Den sedvanliga post-OS-depressionen har förövrigt inrättat sig. Då tänker jag att en glad överraskning vore varmt välkommen.

Jag vill hem och rosta pumpafrön och mandlar!