Den stora förhoppningen var alltid att jag plötsligt och oväntat skulle få en ros ifrån någon och på så sätt känna mig älskad och en aning höjd från bottennivåstatusen i klassen. Så blev det ju aldrig. Jag fick ingen ros. Jag tittade på när andra fick rosor. Fast det var ju faktiskt bara väntat. Men ändå kunde jag inte låta bli att hoppas. Det är ett jävla sätt tycker jag av mitt hjärta att hålla på så och fåna sig som värsta romantikern.
Fast nu måste jag ju ge det rätt. Troligtvis får jag ingen ros idag heller, men när jag kommer hem finns där pojkvän och han kommer ge mig en kram, löpträna med mig och säkert säga nåt om min rumpa i de här jeansen. Det är värt mer än en ros.
Så hjärtat hade ju rätt ändå som hoppades. Det fanns någon för mig.
Hoppas att ni alla där ute fortsätter hoppas. Kan ni inte det så kan ni få låna mitt jävla hjärta för ibland behöver jag vila från hoppet.
Till alla som läser bloggen: Älskar er och vissa av er speciellt mycket!
4 comments:
Känner igen mig precis, nog väntade man på den där rosen från den där snygga hemliga beundraren som man tyvärr inte hade :( De kom aldrig någon ros från honom.
Jag slutar inte att hoppas, jag vet att han finns där, han för mig. Väntar med spänning på att han ska stiga in i mitt liv, de gör han... snart, de tror jag :)
Ha en underbar Alla hjärtans dag!!!
Massor med kramar!!!
Mmmm jag är älskad av Kattis, myyyysigt *mysler*
Kan du inte be pojkvännen köpa dig ett fång rosor och choklad och några kärleksord? Eller gills det inte om man först säger att man behöver dem? Män är inte bra på att läsa tankar och antydningar, man kan liksom inte förvänta sig sådant.
Hoppas ni fick en trevlig kväll!
Många kramar
sassi: jag hade nog nöjt mig med vilken beundrare som helst.
a-k: mmm. *delar ut en riktig kattiskram (dvs benet är inkluderat)
katarina: Det där inlägget handlade mer om ett gammalt behov. Nu behöver jag det inte på samma sätt, men jag blir så klart väldigt glad ändå.
Post a Comment