Jag, en clownnäsa

Min näsa, som de senaste dagarna har känts som en clownnäsa (svullen, rund, jävligt ful och röd) är idag betydligt bättre. Jag låter inte längre som ett freak när jag pratar.
Det är samma sak varje gång jag får nåt som kan påminna om en förkylning.
-Hjälp! skriker bihålorna och stänger igen totalt.
Denna gång var det faktiskt bättre än vanligt. Jag har ju behållit smaken igenom hela processen. Nu ropar jag hej innan jag ser någon bäck
Det är faktiskt rätt skönt att gå och träna när näsan är så här för ofta kan det släppa lite under själva passet. Sedan svullnar det på igen.
I vilket fall som helst har folk runt omkring mig trott att jag är storsjuk. Det låter ju faktiskt ganska illa. Chefen sa åt mig att drick whiskey. Nej tack! Men ännu roligare är att en annan person jag jobbar med har tinat upp lite och tipsade mig om konjak. Han har även sagt till mig att jag inte kan bli bättre den här veckan (gäller löpningen så klart, han ska också springa GV). Han har tidigare varit väldigt ordfattig och bara pratat jobb. Nu kan jag alltså märka att han börjar skapa någon slags relation till mig och kanske till och med kan gilla mig.

Det går alltså framåt på jobbet och näsan håller på att lugna ner sig. All is well! Förutom en släng separationsångest. Men jag har överlevt förr och gör det nog nu med.