Nu trillar de dit

Jag har inga vänner som har barn. I alla fall har jag inte haft det tills nyligen. Nu börjar folk att trilla dit. Pojkväns bror och hans fru har nyligen skaffat en bäbis och nyss ringde en vän och berättade att de ska få tillökning.
Det ska bli väldigt spännande att se om jag själv får något sug efter det. Än så länge har ju suget lyst med sin frånvaro. Den biologiska klockan verkar inte ha något batteri. Äggstockarna rasslar inte det minsta lilla.

Här på jobbet är chefen den som är mest nöjd med min insats i varvet. Tiden säger henne ingenting (jag skulle kunna säga att jag sprang på 1.10 så skulle hon bara titta tomt på mig) men att jag slog de manliga kollegorna i korridoren myser hon över. Som ni minns var det hon som gick in i någon slags ”min pappa är mycket starkare än din pappa”-diskussion fast det i stället gällde om jag skulle kunna klara av en triathlon. Så det var väl ganska väntat.