Stolt Kattis

Jag har nött på med träningen i år. Jag har tidigare sagt att jag känner mig bättre förberedd inför det här varvet än inför något varv. Jag har ju bara sprungit två men jaja ni förstår. Nu börjar det dessutom visa sig på tider också. Idag sprang jag 5 km på 22 minuter och 20 sekunder. Nästan 3 minuter snabbare än jag sprungit förut. Milen klarade jag nästan på 50 minuter. Något som har varit lång borta förr i tiden. Det känns skönt att jag har tagit ett kliv framåt. Att de gånger när jag trott att jag skulle bajsa på mig under intervallträningen har gett resultat. Samtidigt är jag fascinerad för det är alltid lite lyxigt när vi ska köra intervallpasset. Det är 40 minuter och då är bara uppvarvningen och nedvarvningen 20 av dem. Alltså känns det extremt lyxigt. Egentligen är passet 4+3+2+1 minuter eftersom det är återhämtningsfaser emellan de intensiva faserna som alltså är totalt 10 minuter. Jag är totalt och komplett övertygad om att min ökade snabbhet beror på detta späda pass. Att 10 minuter kan göra så stor skillnad. För jag springer faktiskt bara 2 gånger i veckan.

Men det här bådar gott inför göteborgsvarvet!

Idag var det ren och skär lycka att springa. De nya kläderna satt som en smäck. Det var soligt och lagom varmt. Det fanns lamm och får att titta på. Dessutom såg vi en ekorre och en huggorm. Och blåsippor och vitsippor. Och löparmagen syntes inte till någon stans alls. Nej allt var bara mysigt och härligt.

Herr Ekorre blev livrädd när han fick se oss komma dundrande och klängde i bästa Grådvärgsanda sig upp för första bästa trädstam som han snabbt övergav när han fick syn på en som verkade bättre. Allt under tiden som jag förtjust pep efter honom.