Kanske nästa helg?

Ända sedan jag skrev det där inlägget för rätt länge sedan, det som gällde att vissa tänker ätstörd om mig, har jag känt mig cencurerad. Visst är det bra att jag fick tänka efter! Man ska faktiskt sträva efter att inte såra andra. Men nu vågar jag inte skriva att jag har tjockat på mig. När jag skriver det menar jag i relation med mig själv. Jag menar inte att jag är sämre som människa eller att jag är överviktig. När jag säger det om mig själv menar jag det ju som ett lekfullt ord och att jag har tänkt på att jag fått mer daller på magen än vad jag brukar ha. Fast jag vågar inte riktigt skriva det. Men nu gjorde jag visst det än då. Oj!

Ringde nyss till farmor som ligger inlagd för sin cancer. Hon har nu legat inne i drygt två veckor. Jag pratade med henne och frågade bland annat om någon har hälsat på henne. Nope, ingen. Inte en jävel sedan pappa följde med och la in henne. Hon ligger i en annan stad än alla bor (och vi bor ganska utspritt lite här och var) men hallå? Med en så stor släkt borde väl i alla fall någon kunna åka dit. Men det är så himla typiskt oss. Vi ringer och hon säger att vi inte ska göra oss besvär. När jag frågade om hon ville bli påhälsad sa hon:

-Ja men det blir ju så besvärligt för dig.
-Ja att åka och hälsa på ett sådant skräp som du. säger jag och hon börjar skratta.
-Ja men skulle du göra det för mig du då?
-Ja så klart!

Nu jävlar ska jag hälsa på farmor. Så kan jag hälsa på lite annat löst folk också. Jag får trycka in det i planeringen. För tänk vad jag skulle ångra mig om det inte går bra…