Appropå det där med att jag är ätstörd och fixerad som folk verkar tro (bl a anonym i inlägget som heter ätstört) så tänkte jag berätta en sak. En ganska osvensk sak. Jag tycker inte att jag är tjock. Tvärt om tycker jag att jag är ganska snygg. Jag menar, jag har lärt mig att leva med mig själv nu, även om jag var övertygad om att jag var fulast i världen i gymnasiet. Jag är skitnöjd med den form jag befinner mig i och vill stanna kvar i den. Så som jag är nu vill jag fortsätta vara. Jag har nåt balans. Kan du säga det?
Bara för att jag skriver om att jag ibland kämpar med vad jag vill/inte vill äta. Vem gör inte det? Jag dricker glögg. Men inte när jag försöker rensa kroppen (spceillt med tanke på att den glögg jag dricker är 15% alkoholglögg). Vet du vad? Jag fikar. Jag äter kladdkaka. Utan att ha ångest. Igår åt jag t ex panacotta OCH cheescake när vi fikade. Ångest? Inte ett dugg. Men vissa dagar kan jag ibland känna att nu blev det väldigt mycket här några dagar och då kompenserar jag genom att försöka dra ner på göttat.
Tjockångest har jag använt som ett lite skämtsamt ordval, vilket de flesta som känner mig vet. Men visst, det kan missuppfattas och speciellt i text. Så fine, jag byter.
Nu ska jag gå och handla och jag ska köpa 40% grädde, godis och jag har ingen ångest alls utan ser fram emot det.
För övrigt kan jag säga att den där blicken, den får jag av människor som inte läser bloggen. För jag kan hålla med anonym om att läser man bloggen kan man nog få sådana tankar. Och som synes kan både Madde och Saga känna igen sig i det där. Människors ätande verkar tydligen vara ett väldigt intressant ämne. Men människor älskar ju att tycka saker. Eller vad säger ni?
