Moraliskt förfall

Jag har gett mig själv tillstånd att läsa. The Rules of attraction av Bret Easton Ellis. Jag köpte den i USA eftersom jag älskade American psycho så mycket. Ellis sägs vara moralist och boken handlar, än så länge, om ungdomas som super, knarkar och knullar.
Det får mig att tänka på det här med moralism. Redan Platon, Sokrates och snubbarna klagade ju på "dagens ungdom". Är det så att det har varit ett ständigt moraliskt förfall eller hör det helt enkelt bara till att man ska klaga på ungdomen när man blir äldre?
I lägenheten bredvid borrar grannarna med slagborr.
Det känns som jag långsamt blir galen och ser mig själv slita loss skinschok från kroppen.
Antagligen är det för att jag läser Ellis. Jag ska förresten ändå inte slita loss nåt. Jag ska bara gå och lägga mig igen och det, mina vänner är förfall.