Kattis är filmnörd

Jag var på stan i lördags och såg en svensexa. Man vet att man är filmnörd när man lyriskt konstaterar att the husbant to be är utklädd i "A Clockwok Orange"-utstyrsel och håller på att vrida nacken av sig i sin iver att följa sällskapet med blicken för att försöka utröna mer om dem. Jag började genast fundera på om det var ett statement, om de tyckte utstyrseln var cool eller om det bara var slumpen. Jag bestämde mig för att tänka att de i alla fall måste ha sett filmen och att det var en nivåhöjning.


Klädseln jag tjatar om

Jag fnyser åt reklamen där Robert sitter bredvid ett älskande par som rullar runt i vattnet och tycker det är en tacky referens till Härifrån till evigheten.
En liten stund senare ramlar jag nästan av stolen när jag hör Artifact and the living ifrån Donnie Darko i en reklam och får nästan whip lash av att vända mig så fort jag förmår för att se vad det är för reklam. Lyckligt berättar jag för Pär att det är musiken som är skriven till filmen och inte bara musik som råkar vara med i den.
Så sätter jag mig vid Smilla (referens till favoritförfattaren Peter Hoeg) och tänker på alla som jag har att tacka för mitt filmintresse. Pappa, engelska/tyska-läraren på högstadiet, läraren på min KY-utbildning som med sin tydliga Freudianska inriktning tvingade oss att analysera filmer kors och tvärs. Tänk vad eländigt om jag hade sållat mig till de 40 procenten som tycker att Pirates of the Carribean är Depps bästa film. Tack Gunnar för att jag vet vem Kubrick är.
Kvalitet ändras aldrig.