Skit in, skit ut

Jag vill inte vara med längre.
Jag sväljer och jag sväljer men klumpen i halsen som säger att hösten är på väg sitter envist kvar. Den känns frätande. Samtidigt är jag ungefär en millimeter ifrån att få totalpanik över min ekonomi. Varje dag är en väntan på posten och ett besked ifrån a-kassan. Den här osäkerheten tär verkligen på mig.

Summa summarum. Allt känns skit och det skulle kännas helt ok att bli överkörd.