Dåligt är ibland bra

Klockan är ett på natten och min semester är officiellt slut. Om 5 timmar ska jag kliva upp och åka tåg till jobbet. Jag stirrar ut i mörkret och tänker att sommaren snart är slut. Det suger till i magen och jag rättar mig själv. Sommaren går mot sitt slut. Det suger till i magen igen. Jag har alltid haft svårt för slut och sommaren är ju den bästa tiden på året. Jag vänder på mig och känner det pulsera i tandköttet. Det gör ofta det nu för tiden. Brukade det göra det förut? Jag vet att jag kommer känna det svida i ögonen när jag ser de första gulnade björklöven.

När man springer längre lopp är en stor del av insatsen psykologisk. Det gäller att dela upp sträckan i delmål och ta dem ett i sänder. Det gäller att inte tänka på att man är trött utan att tänka positivt. Att hitta glädjen i löpningen trots att det kanske gör ont. När jag tänker på hur jag hanterar mitt liv inser jag att det finns betydliga likheter. Ofta delar jag upp tillvaron i mindre enheter. Om 4 veckor slutar jag här och börjar nya jobbet. Om en vecka börjar OS och så vidare. Jag lägger in små saker som jag ser fram emot. En liten vätskekontroll i livet.
Samtidigt tänker jag att det nog är dumt att göra så. Man ska inte bara ”klara av” livet. Man ska njuta av det. Finns det någon som njuter hela tiden? Går det ens? Utan kontraster syns ingenting. Utan sorg ingen glädje. Kanske är det inte så konstigt att stycka upp tillvaron. Försöka hitta det mesta i varje enhet.

Jag tänker att det inte gör någonting att jag gråter när jag ser en död humla och ser den som en symbol för en döende sommar. Varje känsla är bra. Trots att vissa känslor känns jobbiga är de bra. Det är skönt att inse det ibland.