Mat och löpcoachning

Humlan vill ha löp och matcoachning. Hur ska jag kunna ge det tänker jag? Vad vill ni ha?
När det gäller träning passar jag på att tipsa om Linnas träningsskola. Linna är bra på att täcka det mentala. Att sätta upp guidlinjer jag tror man behöver för att komma igång och hålla på. Läs gärna den.
Själv är jag lite mer pang på rödbetan.

Vad hjälpte mig i början? Jag kände mig för och la inga pengar alls på löpning i början. Allt eftersom jag har fastnat har jag nördat in mig och köpt fler, mer och dyrare grejer. Fråga mig gärna så kan jag tipsa om vätskebälten, pulsklockor och dylika saker. Men egentligen började jag inte ens med löpning. Jag började på F&S.
Jag började också regga min träning. Det kan du göra på Piggelino eller Funbeat. Funbeat är bättre tycker jag. När jag såg min träning svart på vitt gå upp och ner, öka och minska, blev jag extra taggad. I början reggade jag även promenader. Det fick mig att komma igång och få in en rutin. Och rutinen är viktigast av allt!

Vad skulle jag ge mig själv för råd om jag fick prata med oträningsvana Kattis?
Inga ursäkter! Om Barack Obama har tid att träna har jag det.
Sluta se problemen och hitta möjligheter. Det här är en inställning i huvudet. Börjar du tänka på det så får du se.
Det ok att inte träna en gång. Men lura inte dig själv om varför du gör det. Passa på att njuta av din träningsfria tid.

Mat då? Jag tror inte på snabba fixar. Själv började jag med att byta alla vita varor mot fullkorn: pasta, ris, bulgur, cous cous och bröd fick bli hårdbröd. Det var enkelt för mig och lätt att hålla. Även här är rutinerna a och o. En pizza blir ingen tjock av.

Hm jag ska fundera lite mer på vad jag ska skriva. Under tiden, är det något speciellt ni undrar över?

Helg

Åh äntligen är det helg! Jag tror jag ska fira genom att lägga mig strax. Innan 22, på en fredag.

Bättre

Idag känner jag mig lite mindre disktraselik. Antagligen är det för att jag igår hann sova en sväng i sängen innan jag stack på box. För övrigt sista boxen för terminen. Jag får panik. hur ska jag klara mig utan i 3 månader?! Jag tycker 3 veckor är mycket. Idag kom förresten vårt kök. Jag antar att alla här inte har hört om incidenten så jag berättar:
Pojkvän skulle sms:a snickaren när köksdelarna skulle komma. Iphonen tyckte dock att det var ett märkligt ord och rättsstavade till...könsdelar. Pojkvän lägger inte märke till det utan skickar belåtet iväg messet. Först flera timmar efteråt upptäcker han och sms:ar snickaren igen. Han hade tydligen fått sig ett gott skratt.

Schleten

Det där jag skrev om jobbet förut, det gäller än. I fredags var jag ledig, jobbade ändå på tåget ner. Idag tog jag hem en upphandling för att hinna läsa hemma. På onsdag åker jag bort (med jobbet) och planerar att jobba på tåget (antagligen kvällen också). Jag jobbar över hela tiden.

Jag behöver energi. Åh vad trött jag är. Säg att ni tycker om mig fast jag är tråkig, ful och som en gammal disktrasa! Jag är verkligen ynkon för tillfället.

Frustration

Jag blir frustrerad. Vissa på jobbet skrattar bara lite när jag berättar (efter att de har frågat) hur besviken och ledsen jag är över knät och att jag inte kan springa. De tycker det är jättetokigt att säga så. Så kan ju ingen känna på riktigt! Det är ju bara jobbigt och hemskt att springa!

Jo! Det kan jag! Om du inte kan förstå så låt mig vara ifred. Låt mig ha en fas där jag får sörja det här.

Nåväl. Jag verkar i alla fall kunna sälja platsen. För pengarna ska jag köpa alkohol. Cider och/eller vin. Sen ska jag sitta i en park och följa pojkvän via sms och bli lullig!

Skit också!

Det gick inte bra. Det gick extremt obra :(
Knät kändes av lätt hela vägen och vid 2 km gjorde det ont. Vid 3 km avbröt jag.

Jag blir så frustrerad! Jag har ju sett fram emot både Göteborgsvarvet och Stockholmmarathon. I år skulle det ha blivit 5:e gången jag sprang GV. Nu får jag sitta och titta på när pojkvän springer. Jag har visualiserat dessa lopp när det har gått bra. Försökt kapsla in känslan för att kunna plocka fram den när det behövs. När det har känts jobbigt att träna har jag tänkt på mina lopp och plötsligt...tomt. Eller inte ens tomt. Smärta som gör att jag inte får ha dem kvar.
Det är ju nu det är härligt! Det är ju nu belöningen för vinterns slit kommer.

Jävla helvetes apskit!

Jo, vill du köpa min startplats, hör av dig.

Håll tummarna

Idag ska jag prova att springa (för första gången på hundra år). Går det bra springer jag GV i helgen så håll tummarna att jag inte märker av knät alls.

Åh vad jag hoppas att det går bra!

Supernatural

Så himla bra det är!

Långledigt.

Det är långhelg och jag är ledig fyra dagar i rad! Jag är så till mig så jag nästan kissar på mig! Jag har muffins som jag kalljäser över natten och jag ska sooova imorgon. På fredag får vi tillgång till lägenheten.
Annars då, har ni några bra förslag på vad jag kan hitta på? Jag måste distraheras från att jag inte kan springa.
Förslag häråt tack!

Frustrerad

Åh jag är så irriterad och frustrerad. Det är skitmycket på jobbet just nu (och några månader bakåt samt nån frammåt) och jag känner hur jag börjar bli irriterad. Jag orkar inte längre. Om någon kommer med en till jobbig arbetsuppgift som jag måste städa upp i vill jag bara skrika. Jag jobbar och jobbar och jobbar och det minskar aldrig. Högen med saker som borde gjorts igår eller ännu hellre förrgår bara växer. Jag känner mig otillräcklig.

För fan, kan det inte bli sommar och lugnt snart?

Vilse

Idag gick ett lopp jag hade tänkt springa.
Ute lyser solen och det är fantastiskt. Jag tänker att det är nu det är som härligast att löpa. Man har tröskat igenom vintern med halka, mängder med kläder och tung luft att andas. Nu lättar det. Men jag springer inte just nu.
Jag känner mig lite vilse utan löpningen. Jag har tappat fokus och rutiner. Jag slirar, trots att det inte är vinter.
Jag måste intala mig själv att jag fortfarande är en sån som tränar. En som äter balanserat. Det är inte kört.
Jag måste kämpa för att hitta nya rutiner och glädje.
Jag måste hitta tillbaka.

Hur gör man för att hitta det? För att hitta sin glädje?
När jag var ny med löpningen, när jag precis upptäckte den, sprang jag i skogen. Jag återupptäckte årstiderna och jag njöt av min kropp.
Idag åkte jag till skogen. Jag pluggade i min ljudbok och jag gick så fort jag kunde och såg mig omkring. Skogen var tjock av vitsippor och blåsippor. På vissa ställen fanns tussilago. Jag såg mig omkring och log.

Jag hittar nog tillbaka, även om jag är vilse just nu.

Moget

Så här ser det ut om man (jag) tycker synd om sig själv för att knät gör ont och man (jag) inte kan springa. Då blir man (jag) en sån som svullar godis på kurs. Konstruktivt? Knappast. Men vem orkar vara konstruktiv jämt?

Rapport

Nu har jag träffat sjukgymnasten och det kändes bra. Han hade en teori om varför jag har. Han tror att jag har en inflamerad ledkapsel pga att jag pronerar och det "bröt ut" när jag ökade min träningsvärk i höstas. Det låter mycket rimligt när jag tänker efter och stämmer dessutom bra överens med att hela mig släkt (på pappas sida) har problem med samma knä. Det här är det som gäller:

• Käka ipren i 10 dagar
• Inte springa under den tiden
• Stretcha framsidan av låren (ny övning)
• Träna knästabilitet (jag ska få övningar vid nästa tillfälle vi träffas)
• Gjuta fotbäddar att ha när jag springer
• Inge Stockholm marathon

Håll tummarna för att det här hjälper nu! Jag känner livet återvända till mig.

Är det inte torsdag snart?

Jag har fått en tid hos en sjukgymnast nu. Jag har inte gått via nån hälsocentral eller nåt. Hur hamnar man egentligen hos en sjukgymnast? Jag tänkte att jag ringer väl så får hen säga vad jag ska göra. Nu fick jag i alla fall tid på torsdag och tro mig när jag säger: torsdag kan inte komma snart nog. Jag vill få reda på vad som är fel på mig, nu! Jag vill inte vänta en sekund. Det känns lite som att leva i ett vakuum.

Tröstar mig själv med lite bilder på saker som gör mig glad.

Fina vårblommor. Jag älskar blå- och vitsippor!

Tuppar, vilka coola djur. Jag skulle vilja ha höns. Tror ni det funkar på balkongen?

Vacker solnedgång sedd ifrån Knubbe.

Ynk delux

Jag har precis klivit gråtande ur duschen.
Mitt knä har ju som ni vet krånglat. Därför var det med viss försiktighet jag idag bestämde mig för ett långlöp. Jag hade längtat så och kände mig laddad. Redan efter några hundra meter började knät ge sig till känna. Jag tänkte att det kanske skulle försvinna efter ett tag och sprang på. Icke. Efter 3 ynkliga km insåg jag att det inte skulle det och fick vända om och besviket gå hem. Jag vill ju inte att det ska bli värre. Hela vägen hem gick jag med gråten i halsen och ville bara komma hem. Hoppades att jag skulle vara ensam hemma så jag fick gråta ifred.

Varför så upprörd? Dels känns det inte som knär blivit bättre, snarare tvärt om. Dels är det snart dags för mina lopp. Bland annat Göteborgsvarver och mitt stora mål den här säsongen: Stockholm marathon. Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag känner mig så maktlös. Därför gråt i duschen.

Nej nu jävlar!

Nej nu jävlar 1: Köket är beställt. Leveranstiden är på 4-5 veckor. Löjligt långt tycker jag men kan samtidigt slappna av med val av kakel, placering av eluttag och funderingar på motiv på köksmålningen. Vi är på gång! (Den som fortsätter med Ledin där få spö!)
Nej nu jävlar 2: Ett träskande av dålig matkultur i Casa di Kattis, främt på grund av Ben ande Jerrys obehagligt goda jordnötsglass intåg i GBs glassdisk, får nu vara slut! Frukosten inleddes i rå anda med blötlagd bovete, turkisk yoghurt, tinade bär och pumpafrön. Jag var frisk och fräsch som en nyponros och kände mig renad. Nu är det tillbaka till vackra rutiner igen.
Nej nu jävlar 3: Oträning har lett till en vilja att inte träna. Soffan känns oändligt skön att sjunka ner i och program som Top model och Anna Anka söker assistent känns som alldeles lagom underhållning. Men NO MORE! Idag är det styrketräning och spinning som gäller!

Köksträsket

Visst sa jag att köket i vår lägenhet måste renoveras?
Det måste det i alla fall. Jag tror nästan att det är originalköket som sitter i sen 50-60 talet. Och jävlar vad som måste bestämmas och kollas upp. Bänkskivor hit och luckor dit. Stommar och vitvaror. Vad kostar en sockellåda och vill vi ha soft stängning. Vilka handtag är snyggast och är det värt att ha en infälld diskmaskin. Och micron, var gör vi av den?! Herregud, jag håller på att gå in i en kökspsykos! Inte hinner jag träna heller när det är möten till höger och vänster som inkräktar. Som vanligt när jag inte tränar blir jag orkeslös och sur. Hur klarar sig folk utan? I alla fall, så här ser köket ut som vi tänker oss nu. Bra eller anus?



Så får vi väl se hur det blir på riktigt sen. Jag tänkte att jag skulle ta lite före och efter. Nu ska jag i alla fall försöka slita mig ur kökspsykosen och lägga mig i hyffsad tid.

Marathonpanik

Åh the angst! Stockholmmarathon kryper allt närmre och jag kryper i skinnet. Idag hade jag tänkt mig ett redigt långpass men fick ont i knäna (måste vara duktig med styrketräningen!) och hade frukosten som en tjock spyklump i halsen trots att jag väntade drygt 2 timmar. Jag kände mig aningen lättare än en betongklump. Fuck!

Dags att panika?!

Eller så tar jag ett djupt andetag och tänker att det är utmärkt pannbensträning. Det gör mig starkare med motgångar.
Jag har fortfarande tid på mig att få ihop nåt superredigt långpass på 3 mil.
Jag freakade inför Göteborgsvarvet också och det gick ju bra!

Jag tror jag gör lite av båda.

Guilty pleasure

Jag lyssnar på Sexy bitch med David Guetta och Akon nu när jag har fredagsdisco. Jag älskar låten i sig, men hatar texten. Varje gång jag hör honom sjunga:

She's nothing like a girl you've ever seen before
Nothing you can compare to your neighborhood hoe
I'm tryinna find the words to describe this girl without being disrespectful

surnar jag till. Men låten är ju bra.
Det mina vänner, kallas guilty pleasure.
Låt oss dela med oss. Vad kan ni bidra med?

The Dresden files

Jim Butcher har skrivit en serie som heter The Dresden files som jag har blivit tipsad om. Nu när jag varit hemma från jobbet har jag ju haft tid. Lyckan blev stor när det visade sig vara James Marsters (som spelar Spike) som läser serien. Jag har ganska nyligen upptäckt ljudböcker och lyssnar mest när jag springer eller åker bil. Nu är jag helt fast. Marsters läser fantastiskt bra och jag går omkring hemma med hörlurar och ett frånvarande utryck i ögonen, alternativt ligger jag i sängen och stirrar upp i taket.
Boken Storm Front är klart underhållande, även om jag suckar lite över alla femme fatale som rumlar omkring. Det är bara en mindre irritation som man tar sig förbi.
Nu funderar jag i stället på hur jag ska hinna avluta boken under kvällen och om jag ska ge mig i kast med nästa eller om jag ska läsa ut mina bibblanböcker i stället. Jag är faktiskt mer sugen på att dra igång en ny.

Det här är fantasy i mer hårdkokt deckarvariant och jag måste säga att jag gillar det. Och James Marsters så klart. Läs eller ännu hellre...lyssna!

Magsjuka

Jag har inte haft magsjuka sen jag var tonåring. Jag kräks jättelätt, men inte av sjukdom. I helgen lyckades dock både jag och pojkvän utsätta oss för magsjukesmitta. Pojkvän fick magsjuka, variant nummer två. Min kropp reagerar dock annorlunda.
1. Jag har aptit som en sparv. Idag har jag ätit en halstablett, en macka och en liten portion pasta. Med tanke på vad jag trycker i mig i vanliga fall är det skrattretande.
2. Jag har feber. Just nu 37.6. Löjligt jag vet men jag har alltid under 36.8 i vanliga fall.
3. Jag har ork som en utsvulten, uråldrig sparv. Jag tog ett bad förut och blev totalt utmattad och sov i 2 timmar. Och då har jag sovit 12 timmar i natt.
4. Jag mår faktiskt lite illa.

Allt som allt måste jag dock säga att min kropp hanterar magsjukan på ett föredömligt sätt. Jag slipper bajsa på mig och jag slipper kräkas. Även om jag inte är top notch.
Duktig kropp!

Så bockar jag av en grej

I år gjorde jag rekord tidig tävlingsdebut och det gick riktigt bra. På en snabb bana satte jag personligt rekord med mer än en minut på milen. Nya rekordet lyder 45.08. Jei! Jag lyckades dessutom (mer reservation för att jag räknat fel) komma in som nummer 3 i motionsklassen av kvinnorna. Det tycker jag är bra jobbat! Och en sak på detta år som jag kan pricka av från listan.

Förresten har jag fått en träningsdvd med idolen Jillian Michaels så nu jävlar har jag inga skäl att lata mig om jag inte orkar släpa mig iväg på träning.

Nu är det med lite sorg i hjärtat jag släpper den här helgen. Den har varit super!

Det finns hopp!

I övrigt har vi idag varit till banken och varit vuxna och seriösa. Jag har ju aldrig varit insatt i lån tidigare eftersom det enda lån jag har är CSN (och det borde inte gillas :P). Därför tycker jag alltid att det låter som rena gibberishen när folk pratar lån och jag har tänkt för mig själv:
-Fy fan vad tråkigt, jag fattar ingenting och kommer heller aldrig att göra.
Men, det gjorde ja. Det kändes faktiskt roligt! På fredag ska vi betala handpengingen. Då blir det på riktigt!

Och visst skaffade jag efterlevandeskydd! Dör jag innan 65 ska pojkvän i alla fall slippa bekymra sig om hur han ska betala.

Söndagsmys

Äntligen lönar det sig. Jag visste att jag personligen skulle få nytta av att vara tillsammans med en 3d-nörd nån gång! Pojkvän sitter för tillfället och modellerar hela lägenheten för att vi ska kunna få reda på var vi får plats med garderober, hur köket skulle se ut med ett visst kakel och hur mycket förvaring vi får med våra skåp.
Det behövs för mig som är skitdålig på att föreställa mig.

Själv bakar jag bröd, försöker bestämma mig för vilken ljudbok jag ska lyssna på under långlöpet och tänker att jag kommer att överleva separationsångesten jag upplever när Dragon Age är slut (för andra gången).
Jag är alltså inte på något sätt nyttig i vår flyttplanering.

Är jag vuxen då?

Jag berättade ju att vi la bud på en lägenhet. Det var några andra som också budade så vi la ett till och nu visar det sig att vi lagt högst. Vi vann? Eh...Vi ska skriva kontrakt idag! Jag tror jag dör.
Det här innebär att vi kommer att springa till banker hela nästa vecka för att försöka få en så bra deal som möjligt. Jag tycker det är lite läskigt med sånna här situationer där jag inte har några som helst referensramar. Hur gör man? Vad är normalt? Tänk om jag gör fel?
Hela köket behöver fixas på lägenheten. Hur går man tillväga då? Vad kostar sånt? Vem frågar man? Osv.

Jag tror jag redan nu måste börja muta lite folk att agera flytthjälp. Även om det känns sjukt overkligt.

Förresten hamnar vi väääldigt nära vår favoritrestaurant. Man kan fråga sig om det är smart eller extremt osmart.

LCHF, leave me alone!

Vad är det med LCHF och folk. Nyss på fikat var det en gubbe på jobbet som slängde fram en tidning som Annika Dahlqvist ger ut. Den skulle på något sätt bevisa att man visst kan träna på hög nivå och käka LCHF. Jag väntar fortfarande på riktiga undersökningar som kan underbygga det påståendet så jag är skeptisk. Dessutom fattar jag inte varför han ska gå på mig? Varför skulle jag behöva gå på LCHF? Jag är nöjd med min diet, mitt utseende och har inte diabetes. Om han vill käka så, fine! Han är precis den gruppen som skulle tjäna på det.

Det slår mig att folk söker enkla lösningar. Förut var det fett som skulle uteslutas. Då skulle man bli perfekt och få ett bra liv. I efterhand finns det vissa forskare som menar att det minimala fettintaget gjorde människor extra känsliga för demens.
Nu är det kolhydrater som är onda. Utesluter du bara dem (så långt du kan) så kommer kilona att rinna av. Vissa varnar redan nu för att en strikt LCHF diek kan leda till vitaminbrister.

Jag blir galen! Alla måste hitta något som håller för dem. Ett sätt som du kan tänka dig att leva med! Om du bara kör det i 2 månader så är det ingen lösning.
LCHF funkar jättebra för vissa. Speciellt diabetiket eller gravt överviktiga. Men snälla, låt bli att trakassera mig. Jag tänker fortsätta att äta pasta, bröd och frukt. Jag vet att det finns viktiga fibrer och vitaminer i dem som jag behöver. Jag är inte diabetiker och ser alltså inget behov av att skära ner mina kolhydrater till under 20 g. Dessutom tycker jag att Annika är läskig. Om man säger att folk som inte äter som hon säger kommer att dö tidigare, då ligger man inte högt upp på listan hos mig. Det är för kategoriskt.

De dagarna är (förhoppningsvis) förbi!

Jag städade ju förut. Bland annat på IKEA. Jag kallade det jobbet för helvetet. Om ni vill ha eländiga berättelser så har jag hoper av dem. Ni anar inte hur folk beter sig på IKEA. I alla fall...idag gick jag förbi ett kontor på jobbet där de höll på med golvvård. Jag fick flashbacks till mina gamla städjobb och sedan insåg jag: jag kommer (förhoppningsvis) aldrig att behöva göra det där igen. Jag kommer aldrig behöva slita mitt hår för att folk går där de inte får. För att folk river toapappret i små små bitar som de strör över hela toan. För att folk stjäl som korpar och kissar över hela golvet.

Jag kommer att tänka på de där sakerna och jag kommer att lida med dem som städar. Jag kommer också att underlätta för städpersonal så mycket jag kan.
Men jag behöver inte städa själv! Och det känns så jäkla skönt!

Referat

Jag kollar på träninsschema för veckan och bokar in pass och grejer när följande konversation utspelar sig.

Jag: Det är typ inga pass på torsdag och fredag.
Pojkvän: Det är väl bra.
Jag: Va?! Det är väl inge bra!
Pojkvän: Men du fyller ju år då. Det är väl bra att göra nåt annat än att träna.
Jag: Va! Det var det dummaste jag har hört!

yaikes!

Jag tror att vi visst la ett bud på en lägenhet. Är jag egentligen redo för sånna här vuxenheter? Är någon någonsin det?

För övrigt har jag varit ett under av effektivitet på jobbet hela veckan. High five Kattis!

Lägenhetsvisningar förstör mitt liv...

Vilken dramatisk rubrik! Riktigt så illa är det inte, men nästan. De tar ju en himla tid de där lägenhetsvisningarna. Man ska titta och man ska älta så ska man titta igen och så hänger man på Hemnet (helt plötsligt förstår jag när folk pratar om Hemnetporr) och så ska man prata med pojkvän och så börjar vi och älta och ja...ältningen är lite av ett tema. Ett tidskrävande tema.
Vad brukar jag göra med min tid annars?
Slappa, ja.

Träna, ja.
Slappning finns det på nåt vill alltid tid för, men träningen!
Dessa lägenhetsvisningar gör mig förslappad! Och nöjd med det! Det börjar kännas jobbigt att träna nu.
Förra veckan tränade jag bara 3 gånger. Den här veckan blev det så illa att jag fick en lucka på 3 dagar utan träning. Hur ska jag kunna fortsätta så här?!

Allvarligt skulle jag inte bry mig så mycket. Det är ganska härligt att kolla lägenheter och fantisera om den perfekta lägenheten som skulle ge mitt liv mer glans och lycka. Men då smyger den sig på: marathonpaniken.
Det är för sjutton bara 72 dagar kvar och jag springer just nu bara 18 km på mina långlöp. Det duger inte Kattis! Gah!

Eller så försöker jag bli bästa kompis med smärtan. Pannben, pannben, pannben! Jag väljer själv hur jag tolkar impulserna min kropp sänder. Det gör inget att det gör ont, det är coolt att springa ändå. Typ.

Åh hur ska det gå?!