Wednesday, January 31, 2007

Tjejer & killar igen

Appropå det jag tidigare skrev om tjejer och killar. Tomas Wetterberg skriver i sin bok Vill man ha jämställdhet:
Tittar vi närmare på den forskning som finns om män framträder en bild av hur män ofta dras till varandra, att vi härmar varandra och skapar vår identitet genom andra män. Kvinnor kan vara intressanta för män, men inte på samma sätt som andra män. Kvinnor finns där som mödrar, fruar, sambos, vänner, stödpersoner och som objekt. Män söker sin like och hittar den oftast hos andra män.
Jaha, det är alltså inte bara jag som ser det. Men gud så deprimerande.
Det är ju verkligen så. Jag går an att prata med, men finns det en annan kille är jag inte alls lik intressant. Föga upplyftande tanke.

Nu ska jag ladda inför imorn.

7 comments:

Katarina Bildström said...

Jag ser inget deprimerande med att min pojkvän på något sätt skulle se mig som sin flickvän, och andra män som sina likar. Så länge det är mig han skämmer bort med uppmärksamhet och så länge han respekterar våra olikheter och tillvaratar att vi har olika egenskaper, så får han jämföra sig med vilken annan kille som helst.

Om jag ska låta riktigt drastisk så skulle jag kunna säga:

Jag behöver inte känna att han ska identifiera sig med mig för att känna att jag har en identitet, och jag känner inte att jag behöver att han ska se mig som en like för att känna mig jämlik.

Är du säker på att du inte innerst inne undrar varför farsan inte hade tid att prata med dig? Jag såg just om Mahatma Gandhi på TV och hans kyskhetslöfte som vuxen har vissa kopplingar med att hans farsa råkade avlida när Gandhi vid 16 års ålder olovandes råkade vara upptagen med att sätta på sin fru.

Kramen!

Anonymous said...

Jag har nog aldrig tänkt på detta fenomen tidigare. Men de stämmer säkert. Kul att du även hittade lite fakta om detta. Hur är det mellan tjejer? Är vi lika tro?

Kattis said...

katarina: I sånna fall tror jag mer att det hänger på att jag inte hade speciellt mycker vänner när jag var yngre och ofta kände mig utanför. Det som gör mig nedstämd när jag tänker på detta är att killkompisar som känt mig först plötsligt är mer intresserade av att umgås med min pojkvän i stället för mig, eller ens oss båda tillsammans. Jag känner mig alltså utanför.

sassi: tja ingen aning?

Katarina Bildström said...

Hm... Vill du komma över till mig här i Sälgsjön och fortsätta filosofera över det över en Carte Doir med canderade pikannötter? Jag kan hämta dig med bilen om jag får en bra beskrivning!
Du vet mitt nummer! Då kan du ju se lite hemlighetsfullt på dina killkompisar och säga att du minsann har egna, nya vänner som är mycket bättre. Eller nåt... :S

Kattis said...

Åh det hade ju varit jättetrevligt (förutom att jag inte heller får äta socker!) men just nu vill jag vara hemma och vila. Raincheck?

Anonymous said...

Lycka till på intervjun i morgon!

Sassi said...

Jag håller med Linda, Lycka till idag!!!