Grådvärg och kusinerna

Det blev ett spänt möte med kusinerna. Jörgen Jönsson skulle i sedvanlig ordning åla sig upp för trappan och blev mycket förskräckt när det satt en rysk liten björn där. Grådvärg, som inte stött på många andra katter i sitt liv, blev så förvånad att han inte ens hann oroa sig. Nu har det gått ungefär ett dygn och grådvärg har gått ifrån att morra på ett högst asocialt sätt åt kusinerna till att sova belåtet i sin garderob. Faktiskt är det inte längre någon kusin som morrar åt en annan. Som det är nu lever de och står ut med varandra men jag tror att om de fick ett tag på sig skulle de till och med kunna gilla varandra. Lilla grådvärg, han är så fin.

Bäbisen han gillar minsann inte mig. Så fort jag fick honom i famnen började han illskrika tätt följt av det berömda movet "sprättbågen". Det är när de spänner hela kroppen i en båge för att försöka sprätta sig ur famnen. Kanske kände han att jag var rädd att förstöra honom eller ännu hellre att jag tycker att barn under 3 år är ganska ointressanta. Den gränsen kan jag möjligtvis tänja på till 1.5 år. Fast visst var han söt. Men gillade tant Kattis gjorde han bestämt inte. Tacka vet jag kusinerna. De och jag har en bra relation.
Och så finaste grådvärgen så klart. Han kommer när jag ropar och klappar på benet. han följer till och med med mig ned och uppför trappor. Och kör inte sprättbågen.