Så fick jag det sagt

Jag ringde igår. Hon lät så glad över att jag ringde även om hon först inte kände igen mig. Vi pratade lite och hon lät så klassiskt vår familj. Som om hon pratade om en mjölkförpackning som gått sönder och att det ju var väldigt synd. Innan jag lägger på pressar jag med spänd och darrig röst ur mig att jag tycker väldigt väldigt mycket om henne och hon betyder mycket för mig. Hon blir tyst och sedan mumlar hon att jag pratar så hon blir tårögd. Själv har jag en klump i halsen men lyckas med darrig röst fumla fram att jag tycker att det är viktigt att säga sånt. När jag sedan lägger på kommer tårarna för första gången.