När jag satt och tittade på GBs hemsida kom jag in på nostalgisidan. Jag har så starka minnen av glassen Lollipop, en rosa glass med pinne som man kunde äta, och letade bland glasslistorna för att hitta den. Det visade sig att den bara fanns ett år, 1984, då jag alltså var 5 år. Ändå minns jag den så väl, som den var en stor del av min barndom. Varje gång jag köpte glass ville jag ha Lollopop och jag minns en episod när jag hjälpte till att städa hemma och fick pengar att köpa glass för. Så klart gick jag till kiosken och köpte med andakt min äskade favorit. Jag kan se vägen som jag gick framför mig. (konstigt nog i utanför perspektiv, som en objektiv kameravinkel i stället för en subjektiv).
Lollipop, en kärlekshistoria mellan en människa och hennes glass. Men säg den kärlek som vara för evigt. GB splittrade oss och nu får jag leva med minnet.
I’ll never let go Lollipop, I’ll never let go!