Friday, June 29, 2007

Bra humör

P3 spelar Creeps med Camille Jones i Fredde Le Grands remix, en av mina favoritlåtar för tillfället, och jag har lite smådisco vid datorn och dansar lite smått i stolen. Tur att jag sitter längst nere i korridoren och hör när folk är på väg till mitt rum. Men hey, det är ju fredag!

Oh nu spelar de Flawless med George Michel också. Bring out the disco balls så hoppar jag upp på skrivbordet for sure. På riktigt! Jag skulle kunna göra något sånt!

Och sedan hamna på sjukhus för att skrivbordet inte vill ha en nästan 60 kg klump skuttandes på sig. Men hey, jag är positiv just nu, jag har aldrig legat på sjukhus så jag ser det som en spännande erfarenhet!

9 comments:

Anonymous said...

Jag har heller inte legat på sjukhus, bara på en brits, när det skulle gipsa min arm. Jag var 7 år och grät. Det var jätteläskigt med gips. I skolan gjorde jag en igelkott i lera. Eller jag och jag, pappa hjälpte till. Det blev en fin rosa igenkott.

Anonymous said...

Låter som ett soft jobb du har kattis, dansar disco och bloggar järnet. Hur blir man som dig? Personalchef eller vad var det?
Hehe sara, en rosa igelkott alltså :) Som din far gjorde. Och benbrott på det! Låter traumatiskt det där, det är nog bäst att du talar ut för kattis som säkert läst psykologi i flera veckor :)

Kattis said...

sassi: jag fattade inte riktigt kopplingen med igelkotten men men...
mats: jag är assistent till personalchefen. Och jag har alltid varit ruskigt seriös blandat med ruskigt oseriös. Kort sagt. När jag jobbar jobbar jag jäkligt effektiv. Och hey, jag har läst 60 veckor psykologi. Alltså mer än ett år effektiv tid :P

Katarina Bildström said...

Aha. Det är läskigt med personalassistenter. Jag har en som assisterar mig. Det värsta är att min assistent har jobbat i branchen i en hiskelig massa år så hon kan mitt jobb bättre än vad jag gör. Typ. Så ibland blir det jag som assisterar henne... :P

Anonymous said...

60-52=.. ja men titta :)

Katarina Bildström said...

Kattis: Det var ingen koppling mellan sassis gipsarm och igelkotten. Sassi levde sig in i sitt liv som 7-åring och återberättade historien på samma halvt osammanhängande sätt som 7-åringar gör. HAR DU ALDRIG PRATAT MED EN 7-ÅRING, MÄNNISKA?!?!?

Sassi said...

Katarina: Tack för att du förklarade för Kattis. Tur att nån förstår en, eller förstår en 7-åring. Jag tyckte det var solklart. Även om jag är lite äldre än 7 nu.

Mats: Jag ska fundera på om jag ska ta och prata ut med Kattis. Än är jag nog inte riktigt mogen för det.

Katarina Bildström said...
This comment has been removed by the author.
Kattis said...

Hey I resent that! Jag och sjuåringar kommer jättebra överens!