Ingen ljusstake mer

Idag var min ljusstake nedplockad på kontoret. Andra jag pratar med känner sig lättade och rena av att få plocka undan julgrejerna. Jag känner tomhet och får postjulstress. Jag vet inte riktigt varför. Det verkar vara en av mina grejer att få tomhetskänslor och ångest när något jag tycker mycket om är slut (OS, VM, jul, semester). Det känns inte som andra människor får det i samma utsträckning som jag. Det är bara jag som är ångestladdad och inte kan se framåt. Precis så är det.

Längtar så sjukt mycket till helgen när vi ska kolla bilen igen. Jag vill att det ska hända nu!

Ni som blev stressade över att vi tänker säga upp telefonen (det är nog ofattbart många som blev det!) kan lugna ner er. Det visade sig, så klart, att vi har 3 månaders uppsägningstid hos Felia Telia så till början på april kan ni ringa hem till oss.

Jag och pojkvän har jämfört anteckningar. Alltid när jag pratar om honom och berätta saker vi gör säger alla: stackars pojkvän! Och utgår ifrån att jag tvingar honom till diverse hemskheter. Nu har han till exempel anmält sig till Göteborgsvarvet. Då antar alla att det är jag som piskar honom till det. Stackars lilla offer.

Han å andra sidan får tydligen ofta höra att han är dåligt inflytande över människor. Inte mig så vitt jag vet utan andra.