It's my life

Jag tänker ganska mycket på mitt liv just nu. Det är väl därför jag får panik. Det är så lätt att bli överväldigad. Tricket är att inte tänka på alla dagar som ligger framför och att du aldrig mer kommer att vara ledig. Det är ganska basalt att veta att man bör dela upp saker i delmål. Det blir mer greppbart och lättare att nå dem. Sen måste jag inse att det är en omställning att plugga, då du kan lägga upp dagarna helt själv, jämfört med att jobba heltid och måsta inrätta livet därefter. Det finns fördelar med båda men det är så väldigt lätt att plötsligt ta ett gigantiskt tankeskutt och bli hysterisk över hur lite lediga dagar man får. Det är väl det jag måste inse. Lighten up på katastroftänket så att säga.

Oj nu blev jag jättetrött. Typ ”nu lägger jag mig och sover en stund på golvet”-trött.

Det känns som min kropp är förgiftad. Förgiftad av socker och alkohol. Det pyser verkligen över. På så sätt är det rätt skönt att börja jobba igen och komma in i rutiner. Jag äter alltid bättre när jag har fasta rutiner och dagar. Dessutom sover jag bättre. Jag hörde förresten att sömnsvårigheter ökar risken för fetma mycket mer än man tidigare har trott. Bara tre dagar med lite sömn började rajraja med insulinkänsligheten. Jag kan ju bara tänka mig hur det såg ut för mig den månaden då jag inte kunde somna.

Och varför slutade jag med smoothies? Smoothies är ju superbra.