Jag hittade ett busskort på stan igår. Det visade sig ägas av en 18-årig kille i gymnasiet och var värt massa pengar. När jag ringde honom och berättade att jag hade hittat hans busskort lät han förvånad och visste inte ens att det var borta. Allt eftersom samtalet gick fick han mer panik och berättade att han inte hittade plånboken heller. När han kom och hämtade busskortet såg han i alla fall glad ut och tackade.
Själv bättrade jag alltså på min karma.
Dock tänkte jag på den stackars killen hela kvällen och ojjade mig över den eventuellt borttappade plånboken. Jag vet ju hur jobbigt det är, allt fixande med kort som måste låsas och skaffas nya. Jag blev dessutom tvungen att googla honom.
Jag kommer ju aldrig få veta om han tappat bort plånboken eller ej. Men jag vet i alla fall att han fick tillbaka busskortet, och att han blev glad över det. Det blir jag glad när jag tänker på.
Nya jackan och lugn på ridbanan
1 day ago
No comments:
Post a Comment