Jag funderar ibland på hur ofta andra tänker på mig. Ni vet, folk som man inte träffar så ofta. Just nu tänker jag till exempel på exets familj. Jag tyckte jättebra om dem och nu när vi inte träffas mer än typ en gång vart fjärde år saknar jag dem. Det händer även att jag pratar om dem. Det är alltså vid sådana här tillfällen jag funderar på om de gör samma sak. Tänker de på mig? Pratar de om mig? Eller var jag bara en tillfällig person i deras liv som de nu har gått förbi och aldrig mer tänker på?
Tro nu inte att jag ligger hemma och lider för att jag saknar dem för så är det inte. Men jag kan komma att tänka på dem nån gång ibland. Nu är då en sådan.
Men gör andra än jag det? Eller är jag en supernostalgisk person jämfört med andra?
241115 – Hemmalivet
6 hours ago
1 comment:
Jag tycker du är jättekonstig. ;) Nej, skojar bara. Det är tungt att separera från föräldrar till ex. De försvinner ju liksom i samma veva, utan att man kan hjälpa det. Ring dem en pling och fråga vad de gör nu för tiden, så blir de glada.
Post a Comment