Efter ledighet =>postledighetsångest

Jahapp, det var den ledigheten. Jag som klarat mig jättebra på jobbet ser nu, igen, en ändlös radda arbetsdagar framför mig. Ett grått hav av meningslöshet att tröska igenom. Känner vi igen det? Näää. Var det så jag var när jag kom tillbaka efter jul? Näää. Är det den berömda postledighetsångesten som kommer som ett brev på posten? Jo vi får nog säga det va.

Vi körde hem från pojkvänsland i söndags. Det kändes en aning tudelat. Det var grymt skönt att få lämna ett hus där det röks inomhus. Sista natten kunde jag inte sova och blev tvungen att kasta mig upp och gå ut i kylan för att försöka rena mina stackars lungor. All rök hade ansamlats i halsen och jag mådde illa av det. Samtidigt som jag var glad att slippa det fick jag lite panik och ville inte åka hem. Det är så mysigt att vara i en familj och dessutom vara ledig. Nu känner jag mig mest eländig. Jag saknar min syster, känner mig lite gråtfärdig och har dåligt samvete för att jag inte hinner träffa folk som mycket som jag vill och tycker att jag borde.
Postledighetsångest, din vän i vardagen.

Jag måste boka in nåt kul.