Slut på det hårda

Dagen innan en helgdag och det vimlar av militärer på tåget. De tittar ut och ooh:ar över att snön är borta. De suckar och pekar på träden som fylls av löv på väg att slå ut. Jag har trängt ihop mig med mitt resekit för att få plats i stället för att kunna bre ut mig som vanligt, men ler ändå ner i boken när jag hör deras glädje över den annalkande sommaren.

Igår var sista avsnitt av klass 9a. Jag började grina när det visade sig att de var bäst i Sverige på matte. Jag kommer att sakna dem, eleverna och lärarna. Förhoppningsvis kommer i alla fall Boston tea party tillbaka snart så har jag något bra på tv att följa. Det är ju knapert med serier också nu, vi har sett ikapp det mesta. Vi håller på att spara på oss lite battlestar-avsnitt så vi kan ha marathon. Är det ingen som har någon bra serie att tipsa om?

Jag längtar tills jag slutar. Då ska jag åka hem och träffa vänner och gå ut och äta. Jag ska nog banne mig beställa en Frozen margarita också. Hårdmånaden är över!

Lägg ägg

Ute på jobbaltanen har en duva lagt ägg i stupröret. Där ligger den nu och vinklar oroligt på huvudet när vi klampar förbi. Altanen har legat bortglömd hela vintern men nu när solen, värmen och grönskan kommer längar alla ut. Det verkade kanske som en bra idé från början att bygga sitt bo där men jag antar att hon (han?) ångrar sig nu. Själv blir jag varm i magen när jag tänker på det. Jag smyger dit ibland och tittar på henne.

Om känslor

Det är strax maj. För ett år sedan gick jag i skolan och jobbade med vårt avslutningsarbete. Sedan jobbade jag som industrisanerare. Tänk om jag hade vetat då vad jag gör nu. Att jag har jobb, att jag köpt bil, att jag köpt ny säng (jag blir fortfarande lite förvånad när jag ser den) och bokhylla.

För 3 månader sedan var det mörkt när jag gick till och från jobbet. Nu blinkar jag förvånat mot ljuset och ler när jag hör fåglarna kvittra. Det kommer att bli sommar snart.

Jag kan inte annat än säga att jag är väldigt lycklig just nu. Även om jag ibland får så mycket känslor i kroppen att jag tror att jag ska sprängas. För bland all lycka finns det vemod och sorg. Saknad över sådant man haft och upplevt och som inte kan komma tillbaka eller bli på samma sätt igen. Jag försöker att glädjas över det jag har för jag vet aldrig hur länge jag kommer att ha det. Jag försöker att leva i nuet. Jag försöker hitta en balans mellan att vårda minnen och lämna plats för nya.

Hur kan det rymmas så mycket känslor en sådan liten Kattis?

Hårslampa

Igår, mina vänner, var det hårt med hårdmånad. Eftersom jag chokladprovade i måndags och åt götta på lördag kväll (en Sarah Bernard, en kaka och lite phishfood. Rätt ok facit) fick jag inte äta götta igår. Hårt med tanke på att jag sprang två mil och i vanliga fall brukar trycka i mig en kaka direkt efter ett långpass. Ingen kaka igår alltså. Jag fick nöja mig med russin och jordnötter. Dessutom var jag grymt sugen på en lakritspuck när vi senare handlade apelsiner. Men när kvällen kom och jag hade överlevt var jag så stolt när jag åt fruktsallad till efterrätt. Fruktsallad, turkisk youghurt och honung. Det överlever man gott på!

Jag tror jag har hittat en frisör. Hon pratade mer än jag har hört någon annan frisör, kanske till och med människa, göra förut. Och hon var rolig. Stort plus hos Kattis.
Jag har alltid slampat runt med olika frisörer och aldrig gått till samma mer än två gånger i rad. Det som är jobbigt då är de som ska småprata och fråga vad man håller på med. Klipp mig bara. Känns konversationen naturlig så ok. Men annars låt mig bara vara ifred. Jag är fullt nöjd med att inte prata. Med den här frisören kändes det som att vara på en förfest. Jag skrattade, hon skrattade och killarna bredvid försökte hoppa in i konversationen. Så ska det vara.
hit kan jag nog gå tillbaka.

I love them runners high's

Solen lyser idag också. Jag ska bara baka bröd och äta lyxfrukost innan jag ska ut och springa bort lite energi för att få ny fräsch. Herre gud hur ska det här gå. Jag har en runners high redan nu. Jag kommer springa på som en galning och sedan svimma. Jag har dessutom lagt vantarna på en cd som jag har längtat efter lähääänge. (Den som gissar rätt får ingenting för kan ni inte lista ut vad det är för något förtjänar ni snarare en knäpp på näsan). Lätt att jag kommer lyssna på den när jag springer.
Den stora frågan är: ska vi springa asfalt eller i motionsspåret?
Här har ni chansen att få bestämma över någon annan bara ni gör det inom några timmar.

Gost! Ghostfacers!
We face the ghost when others will not,
We're ghost! Ghost! Ghostfacers!
Stay in the kitchen when the kitchen gets hot!
Gost! Ghostfacers!
We face the nightmare, we face the dread
Gost! Ghostfacers!
We face the faceless WE FACE THE DEAD!

Me so happy

Lycka är att kunna ta sin bil en vacker vårdag, åka ut till havet och sitta där och grilla till fågelkvitter och bada fötterna och länga efter årets första dopp.

"Det är bara dyrt och problem med bil. Den kostar bara massa pengar" my ass.
Jag älskar vår bil.
Och jag älskar våren. Hela kroppen är full av bubbellycka!

Dessutom har jag hunnit susa in på bibblan och låna lite böcker. Ibland är livet bra jävla bra!

Hur går det med hårdmånaden?

Åh min blogg är så munter. Döden, döden, döden. Nej nu ska vi gå till ytligheter.
Hur går hårdmånaden för er? För mig går den ypperligt. Inget fusk från min sida. Fast det blev ju lite illa med träningen förra veckan och allt som jag goffade i mig under helgen. Men det är ju faktiskt tillåtet. Den här veckan hade vi chokladprovning med jobbet i måndags och därför får jag äta götta bara en dag i helgen och även försöka hålla den rätt spartansk. Jag har även tänkt mig en låååång löptur i helgen. Och utflykt så klart!
Inte en droppe alkohol ska intas. Jag känner mig kanske lite fräschare än vanligt. Pojkvän, som ju också hoppade på hårdmånaden och kanske såg den som en större grej än jag, har dessutom gått ner i vikt.

Expressen hade idag ett test med ”enkla men avslöjande frågor” på om man rör sig för lite.

1. Kan du gå uppför en lätt uppförsbacke utan problem?
2. Kan du resa dig från en stol utan att ta spjärn med händerna?
3. Kan du gå fyra trappor upp i ett hus utan att stanna och vila på vägen?
4. Kan du leka med barnen – utan att känna att du blir helt slut?

Det var nog ett rätt bra test. Det är svårt att komma undan de frågorna. Det är ju ett faktum att många människor har för dålig kondition för att klara av jobbet på ett bra sätt. Man kan hitta något sätt att träna som passar alla. Man måste inte springa eller träna på gym. Promenader är ju dessutom extra härliga just nu. Jag känner lite för det här som med litteratur. Det finns böcker för alla precis som det finns träningsformer för alla. Kom ihåg att det viktigaste är att ha kul.
Hej jag är en moraltant, som har (den av pojkvän döpta) piratblus på mig.

Ja, det där var en disclaimer.

När jag dör

Jag började tänka lite på det här med begravning iom min dödsångest. Jag är ju mest rädd för att känna att jag inte är färdig när jag dör. Att man inte hunnit säga det man vill säga, göra det som bör göras och se det man vill se. Sen att jag inte tror att det finns något efteråt gör mig inte så mycket. Det gör dessutom att jag är ganska okänslig för de mer praktiska delarna runt döden. Ta alla organ ni vill och gör med dem vad ni vill. Transplantera, jonglera eller elektrifiera, det är mig egalt (woho flashighetspoäng för ordet egalt). Egentligen bryr jag mig inte så himla mycket om vad som händer med det som finns kvar sen men visst, en kremering skulle kännas helt ok. Kom ihåg att plocka ur lagningar i tänderna bara för annars blir det tungmetaller i luften. Fast ni kan lika gott slänga ut mig i skogen också.
Om man skulle tänka sig en gravsättning av urnan så spelar det inte heller så stor roll. Sprid askan eller begrav urnan. Spendera bara inte så mycket pengar på det. Ta hellre pengarna och använd det till något som skulle ha glatt mig (katthem, fattiga, miljön).
Jag bryr mig som sagt inte så mycket hur det går till men jag vill att det ska vara enkelt, billigt (pengar kan användas till något bättre) och musik jag skulle ha gillat. Den enda pottfrisyrsartisten jag kan acceptera är the Soundtrack of our lives. Firmament vacation är ju en favorit som skulle kunna vara passande, eller kanske Cherry blommom girl?
Men bestäm ni. Det är separationsångesten som är det som bekymrar mig. Inte behandlandet av kroppen.

Blek

Det känns som att jag är extra blek idag.

Breee gjort

Det känns skönt att onsdagen är avklarad. Jag har sett fram emot den med fasa och drömde lite mardrömmar om den natten mot tisdag. Jag skulle för första gången ta en bil och åka iväg. Jag skulle redovisa en grej och dessutom vara med vid ett jobbigt samtal. Det visade sig tom att jag fick hålla i det jobbiga samtalet! Det kändes som jag inte kom någon vart med det men jag lirkade och lirkade och efter ett tag blev det i alla fall något bättre. Psykiskt utpumpande men jag kände mig ändå nöjd och fick tom lite beröm. Duktig Kattis!

Åh det är så härligt väder ute nu. Hoppas att det håller i sig i helgen. Då tänker jag styra upp en utflykt.

Sån är jag nu

Två timmars träning en vecka och jag känner mig som ett slappo. Tänk förr när jag aldrig tränade. Då jag åt godis varje dag. Nu tycker jag att jag ätit sjukt mycket götta när jag har ätit tre (gigantiska) kakor och en bit chokladtårta. Det ÄR mycket men jämfört med det jag åt förr hade det nog varit en normal dag. Vilken skillnad det är ändå? Jag har svårt att identifiera mig med det. Men vad och hur jag åt. Träning och mat är en så stor del i mitt liv nu och jag lägger ner tid på det.

Idag ska jag till sjukhuset. Jag ska hoppa upp i en stol och bresa med benen. Precis hur kul som helst sjunger alla tjejer i kör.

Obalans

Så lite som jag tränade (mindre än två timmar) förra veckan har jag inte tränat på länge. Frågan är om det är därför eller om det bara är annat som jag går och känner mig som en liten klump vemod. Det finns så mycket känslor i denna lilla kropp och det finns så mycket att vara glad och tacksam över och som får mig att vara tacksam på det där sättet som är så typiskt mig.

Farmor ska börja behandlas nu och farfar blir inlagd på ett hem. Hon vägrade åka med och lämna av honom. Tänk att ha levt ett helt liv med någon och sedan behöva åka åt olika håll som de måste nu. Om man inte blir lite snyftig när man tänker på det, ja då vet inte jag.

Mycket energi nu

Det går bra för Basshunter. Han ligger nu etta i både USA och England. Vem hade kunna trott det?

Själv är jag rastlös för jag har bara tränat tisdag denna vecka. Måndag fick bli vilodag efter mastodontlöpningen på söndag, i onsdags sov jag borta och igår åt vi ute och städade. Hela kvällen höll jag på och boxade på pojkvän för att jag hade överskottsenergi. Tur att vi ska springa idag. Intervaller och förhoppningevis lite till. Jag är som sagt träningssugen.

Gud vad kul med helg, och fest!

Fast kanske en till grådvärg?

Jag läste tips till föräldrar om hur de skulle agera gentemot sina barn för att hålla dem nyttiga. Man skulle bland annat se till att det alltid fanns frukt hemma, inte låta dem sitta mycket framför tv:n och vara en bra förebild (inte sitta framför tv:n och äta chips). Jag tänkte lite på hur det var hemma när jag var liten. Det fanns sällan frukt för den åts upp så fort. Jag tittade fantastiskt mycket på tv och när jag inte gjorde det läste jag. Pappa satt framför tv:n och åt chips (på helgerna). Jag drack aldrig vatten för det tyckte jag var äckligt. Hur är det idag? Betydligt bättre. Jag överlevde trots min olidliga barndom.

Jag tycker synd om föräldrar. Det verkar vara ett ångestfyllt jobb och det är därför jag inte känner någon önskan på att skaffa mig ett sådant.

Deja vu

När jag packade upp nya sängen kände jag plötsligt en mycket välbekant lukt. Jag lade huvudet på sned och stirrade upp i taket för att fokusera och försöka placera lukten. Då plötsligt slog det mig. Det lukade hajdräkt. Hajdräkten som jag kunde ha på mig max 60 minuter i tager och svettades mängder i. Den hetaste kostym jag någonsin haft. Så luktade sängen. Hajdräkt.

Return of the dödsångest

Klockan är 6.30 och jag sitter på tåget och kämpar med att inte gråta. Det är en dålig idé att läsa en bok där en sorgeprocess beskrivs ganska ingående när man är jag tydligen. Även om det i detta fall råkar vara chicklitt som jämförs med Marian Keyes. Jag hatar Marian Keyes. Huvudkaraktärens man har precis dött i cancer. Min dödsångest blommar ut till fullo. Jag spärrar upp ögonen och håller andan för att tårarna inte ska börja rulla. Jag duckar mellan sätena för att försöka gömma mig för en kollega som typiskt sitter några säten bort. Det kliar i fingrarna efter att börja skicka desperata sms. Men vad ska jag skriva. ”Jag älskar dig. Lova att du aldrig dör!” Vem kan göra det?
Jag mår lite illa och vill bara kasta mig på ett tåg som åker hem igen. Jag känner mig ensam, eländig och usch.
För att trösta mig bestämmer jag mig för att sitta hela dagen. Vardagslyxa lite men ställer ändå noga in mig på att inte äta tårtan som det bjuds på. Det blir inte så svårt ändå för det är prinsesstårta och jag känner på samma sätt för prinsesstårta som för semlor. När jag kommer till jobbet känns det lite bättre. Även om jag har svårt att komma över känslan att bara vilja ligga i någons knä och bli strykt över håret.

Det går upp och det går ner. Precis som ett motionsspår.

Jag vill inte jobba mer nu.

Det fanns ingen hejd på mig i helgen. På söndagen kom vi äntligen iväg till ett möbelvaruhus nära dig (ja IKEA så klart) och köpte säng! Rykten säger att leveransen skedde imorse så nu vill jag bara åka hem och montera tills fingrarna blöder. Utöver detta hann jag även med att handla blommor på plantagen, storhandla mat på ica och springa 2.2 mil. Sista kilometrarna på löpturen kändes det som jag kröp fram. Men tävlingsinstinkten kickade in när jag med ca 500 meter kvar såg ett par jogga framför oss ännu långsammare. Visst tog vi dem. Sen sprang vi direkt till bilen och åt den godaste kaka jag har ätit i hela mitt liv!
Hem och så bada medan bästa pojkvännen lagade ett nytt recept från Sopranoskokboken.

Jag är nöjd och belåten med min helg. Mest nöjd är jag över sängköpet, däckbytet och tiden jag lyckades springa de 6 km på. Ca 27, 5 minuter och då hade jag redan sprungit en mil.
Nu får jobbdagen ta slut!

De älskade skorna

Jag älskar mina nya skor. Jag tror att de är de bekvämaste skor jag någonsin har ägt, inklusive alla tofflor! Fast jag är inte helt säker på det, men att jag ens funderar på det är mer än stort. Det är gigantiskt! Jag tog på mig en gammal löpsko och en ny. Sen stod jag i hallen och skrattade för mig själv för att det var sådan skillnad. Kanske har jag varit orättvis när jag klagat på mina fötter när jag sagt att de är kinkiga. De kanske har blickat bort i fjärran och vetat att det finns bättre saker där ute för dem när jag har pinat ner dem i skor som klämmer här och trycker där. Men jag visste ju faktiskt inte att det kunde vara så bra! Löplabbetkillen borde få nobelpriset. Vilken kategori skiter jag i, men det här måste ju bara belönas!

I går gav jag mig ut på långtur med mina nya skor. I början sprang jag försiktigt runt vattenpölar och tittade beundrande på skornas vita lyster. När löpspåret efter en bit förvandlades till träsket i den oändliga historien och jag sjönk ner till början på vaden insåg jag att det var kört.
Jag röjde på i stället. Mina skor är nu inte längre vita. Men de är fortfarande precis lika sköna. Och för första gången har jag sprungit över 2 mil utan ha minsta tillstymmelse till skavsår. Ge killen nobelpriset för guds skull!

Fart på Kattis

Oj vilken fart det har varit på mig idag. Började med att sova 12 timmar. Underbart. Jag älskar helgerna när jag kan sova igen lite tid. Sen åt jag jättegod frukost bestående av hårdbrödmackor med ägg och en blåbärssmoothie.
Så småningom traskade vi ner på stan och jag köpte två nya sportbh:ar. Välbehövligt! Jag hittade även en cardigan och en top på MQ. MQ är min nya favoritaffär. Dyrare än HM och Gina och därmed slipper man slåss för att prova. Men ändå bra utbud. Efteråt gick vi hem och bytte däck på Dexter. Machopoäng! Jag blev görsmutsig och hade till och med smuts i ansiktet (eftersom jag var tvungen att blåsa ut snor genom att bara hålla för ett finger. Ännu mer machopoäng). Sen var det tvätt och samtidigt passade jag även på att städa sopskåpet och handtvätta lite kläder som inte får maskintvättas. Nu ska jag läsa medan pojkvän lagar mat, själv ska jag göra efterrätten. Tänkte mig en liten hallon/björnbär smulpaj (bestående av grahamsmjöl och fullkornshavregryn bla) och en ännu mindre äpple och kanelsmulpaj.
Sen, sen ska jag bara lata mig. Och jag hoppas kunna sova 12 timmar i natt också och givetvis äta en lyxfrukost på söndag med.

Egen glass

Snart är det helg, jiiihaaa! Jag funderar på att göra glass själv. Någon som har tips eller mumsiga recept?

Man kan tycka bra om sin deklaration

Min chef småretas ofta med mig eftersom jag träna och äter nyttigt (nåja). Men jag tackar nej till semlor och äter apelsin i stället. Tycker att vi ska ha med frukt på möten och inte bara kladdiga muffins. Hon tar hissen, jag tar trapporna till vår våning 5 trappor upp. I alla fall… igår på ett möte började några killar prata om att de skulle genomföra en triathlon. Då börjar chefen skryta om mig.
-Ja Kattis (ja hon använde givetvis mitt hela namn) hänger nog på. Fråga vad hon ska göra den 17 maj.
Killen vänder sig till mig och jag mumlar fram att jag ska springa Göteborgsvarvet. Han fnyser och säger att det har han gjort flera gånger. Chefens svar på det är att jag nog skulle kunna häng med på deras triathlon i alla fall. Killen lutar sig bakåt med armarna korsade över bröstet och säger att jag kanske skulle kunna det rent konditionsmässigt, men låter skeptisk.

Själv sitter jag förvånad, och inte så lite road, och tittar på denna pissing contest i bästa ”min pappa är mycket starkare än din pappa”-stil.
Samtidigt noterar jag mentalt att jag måste slå den där killen i någonting någon gång. En Kattis har svårt att ignorera en utmaning.

nu till något ännu roligare!
Igår kom min deklarationen.
-Är det deklarationen. Skrek jag när jag såg den vid Smilla där pojkvän hade ställt den.
Han tittade avundsjukt på när jag slet upp den och ivrigt började trampa med fötterna.
-Gissa hur mycket jag får tillbaka?
-4500! skrek jag innan han hann med att gissa.

Åh vad kul, nu ska jag tänka ut vad jag ska göra med pengarna!

Var är Gordon?

Vilken sorg. Jag har ingen kock Ramsey att titta på ikväll. Jag älskar ju honom. Häromdagen gick jag djupt försjunken i tankar om hur jag skulle imitera honom så jag höll på att ramla i trappan. Vad kan man säga? Inte alla indianer i kanoten alla gånger.

Jag är inte duktig

Jag har fått i uppdrag att hålla i en utbildning. Min chef är dock skeptisk och mumlar om att jag har ombetts hålla utbildningen för att personen som gav mig uppdraget ska kunna skylla på mig om personerna som får gå den inte lär sig tillräckligt. Jag blev stirrig när jag hörde det. Är det hon som bara tycker att det är fånigt och kör lite ”surt sa räven”? Eller bör jag lära mig att tänka och se mer strategiskt? Utveckla lite mer paranoia? Uppdragspersonen verkar inte vara så. Fast det kanske bara är jag som är för naiv?

Det snöar ute. Flingor som yr åt alla möjliga håll. Uppåt, åt sidan men så klart mest nedåt. Jag lägger hakan i handen och tittar ut. Mina händer luktar lätt av handsprit.
Igår när jag sprang snöade det också. Flingor som yrde och kylde ner ett rödfammigt ansikte. Varv på varv på en allt mer vit löparbana där fotavtryck bildade en stig. Det är fint att man kan tycka att något som är så jobbigt att magen blir i uppror ändå är meditativt och härligt. Att veta att många andra sitter inne och tittar på tv men ändå tycka att det här är mycket bättre. Det är ju bara 40 minuter och sen en hel kväll i mys. Många säger att de inte orkar träna. Jag undrar hur orkar de med när de inte tränar? Jag är inte duktig som tränar, jag är egoistisk. Det får mig att må så mycket bättre. När man har insett det, då är det kul att träna. Då är det underbart att komma iväg och springa i snöovädet.

Ännu mer

Nyss när jag ute i snöovädret körde intervaller, rödflammig och svettig, med mascara rinnandes. Ständigt spottande för att bli av med slemklumpen i halsen och funderandes på om jag kanske skulle komma att bajsa på mig, då kände jag speciellt att jag var lik Uma!

Hur går det?

Första veckan på hårdmånaden. Götta bara på söndagen (blåbärssmulpaj och B&J Phishfood) men så drack jag ju alkohol på lördagen. En sak som förvånar mig är att vitt bröd är det jag får tänka mest på. Måste tänka noga när jag fikar, både på jobbet och stan. Jag som knappt äter mjukt bröd.
Men första veckan gick som en dans. Och i helgen ska jag inte konsumera alkohol. Förhoppningsvis kan hårdmånaden rensa kroppen lite och göra att jag går ner lite.
Hur funkade första veckan för er som hoppade på hårdmånaden?

Hybris?

Bäst med helgen var ändå att J sa att jag var lik Uma Thurman. Jag vägrar att inse att det kan ha att göra med alkoholen och en vilja att vara artig. Uma och jag är ju lika som bär. Jag ska genast satsa på att bli modell!

Har du en mage?

I veckan kommenterade min chef att jag visade magen. Oj sa jag, det är inte meningen. Och så drog jag ner min tröja, egentligen ganska oberörd. Men i fredags då kom det igen:

Chef: Du får då inte ha sånna där byxor på dig.
Jag: Va? vaddå "sånna byxor"?
Anita: Ja X (en person som jag jobbar emot) kommer att bli alldeles till sig. Du visar ju halva magen.
Jag: Äh.
Annan kollega: Men det kanske är bra. Då kanske x gör som hon säger.
Jag: Ja annars tar jag på mig byxor som går upp till revbenen.

Vad var det då för tröja jag hade på mig? En långärmad tight som oftast går ända ner till mina ganska lågt skurna jeans. Det är kläder som jag ofta har. Enkla, men ganska cleana. Jag var tvungen att fråga kollegan vsom skrattade och sa att tanterna är avundsjuka.
Glipan som ibland blir är max 5 cm, oftast bara någon cm. För vissa är det halva magen.
Själv tänker jag att det inte spelar så stor roll. För jag kan erkänna: Ja, jag har en mage!

Kattis älskar Löplabbet

Jag älskar Löplabbet. Jag åkte dit fick stå på spegelboxen, han kollade. Fick springa på löpbandet, han kollade. Han hämtade skor och jag sprang på löpbandet och han kollade. Så småning om har jag hittat ett par skor, köper lite löpstrumpor och får en funktionst-shirt. Pojkvän får en han med. Imorn är det jag som springer med nya skor. Och så glad kan man faktiskt bli av att spendera 1700 kr.

Kattis duktig.

Vet ni hur duktig jag var igår. Jag hann diska! Jag flängde runt som en Tetting, multitaskade och hade inte en lugn stund och kom därmed i säng efter 23 (alldeles för sent så trött som jag var). Så jag hann med det mesta. Dessutom fick jag jobb gjort på tåget så jag kan sluta tidigare idag och kommer därmed hem ”redan” 16.50. Woho!
För att förgylla dagen ytterligare har jag discobollshalsbandet som jag fick i födelsedagspresent på mig. Ah discobollar vilka skönheter de är!

Snart: massage.

Kattis tänker

Som ny i ett yrke tänker jag en hel del på min yrkesroll. Väldigt mycket faktiskt. Det är lite ovant att vara så osäker. Personligt har jag inte speciellt svårt att ta plats. Varför skulle jag det? Jag tycker ju skitbra om mig själv (oftast). Jag vågar stå för sånt jag tycker och vågar hoppa in i sociala sammanhang.
Mina tidigare yrken har varit enkla att lära sig. En vecka så kan du det mesta.
Det här yrket är bra mycket mer komplicerat och jag tassar omkring och trampar nervöst och känner att jag inte kan allt.
Det irriterar mig väldigt att jag är typiskt tjejig i mitt beteende att dra mig tillbaka, bli tyst och vilja lyssna. Morska upp dig kvinna! Ändå börjar jag känna mig säkrare. Med små trippande steg går jag framåt och bygger en grund att jobba ifrån, ivrigt peppad av kollegan och i viss mån chefen. Men nog är det irriterande att jag inte kan tänka att jag är bra förrän någon säger att jag är det. Så typiskt kvinnligt och fånigt.
Kom igen nu Kattis!

Nu till något helt annat nämligen det här med skinka. Finns det ens en skinka utan smakförstärkare? Jag är så frustrerad för jag vägrar ju att äta smakförstärkare, vilket innebär att jag också vägrar äta skinka. Men i helgen upptäckte jag vad jag kan äta. Lufttorkad lyx skinka. Det är helt galet för jag har tyckt att sån är jätteläskigt. Den känns ju liksom rå och rå mat är läskig. Nu har jag omvärderat och får knapra i mig.
Visste ni förresten att de inte röker rökt skinka? De tillsätter bara rökaromer. Och detta skabb som ska kallas rökt skinka, det får jag klara mig utan. Jag misstänker att det är som med färdigsåser. Jag saknar det i början men sen kan jag inte ens förstå att jag åt det. Herregud att jag åt påssåser och påssoppor.

Jag har ingen fritid

Jag har ingen fritid på veckorna. Har någon missat att jag inte har fritid på veckorna? Du där, har du missat min brist på fritid på veckorna? Bra då är det etablerat. Kan någon då svara på hur jag ska hinna diska (det är min tur att diska) inför besöket på fredag som kommer vid kanske 16?
Själv kommer jag hem 18. Fredagen går alltså inte diska på.
Idag sover jag inte hemma. Detta lämnar torsdag. Då kommer jag hem 18. Går till träningen 19 och innan dess ska jag förbereda fredagen och kvällsmaten. Kommer hem 21.15 duschar, äter och lägger mig ca 22.15. När när när ska jag hinna diska?
Nej det går ju inte. För jag har ingen fritid.

Och att strunta i träningen är ju bara uteslutet. Besöket (och jag) får stå ut med hur det ser ut.

Hårt

Idag börjar hårdmånaden. Hårdmånaden gäller fram till 1 maj. Det här är reglerna för hårdmånaden:

Inget götta i veckorna (med götta menas godis, glass, kakor, dricka osv).
Alkohol max en gång i veckan och då mycket måttlig konsumtion.
Inget vitt bröd.
Ingen pizza, hamburgare eller annan snabbmat.
Inge chips eller liknande.
Götta på helgerna (fre+lör eller lör+ sön. Helgen har INTE tre dagar) konsumeras med måtta och hålles med fördel till fruktsallad, smoothie osv.

Var det inget mer? Jag som tyckte att jag hade fler regler. Det där ser ju inte speciellt svårt ut. Nåväl, jag ska hålla det också.

Prioritera mera

Trots att jag tycker att jag har bra med pengar kan jag inte köpa allt jag vill. I stället måste jag prioritera. Fast just nu känns det ganska roligt. Jag har ändå så pass mycket att jag kan välja ut en dyrare grej ibland och köpa. Jag måste inte spara i ett år för att ha råd med det. Det är lyx. En forskare kom fram till att lycka är vad vi strävar efter. Det är alltså inte något vi befinner oss i utan vad vi söker. När jag sorterar upp vad jag vill ha mest just nu får jag denna lista (utan inbördes ordning):

Diskmaskin
Tvättmaskin
Ny (bredare än 120) säng
Möbler (soffa, förvaring osv)
Resor
Cykel
Vandringsgrejer (trangiakök osv)
Ny lägenhet (var?)
Kläder, både friskus- och fräscha jobbkläder.
Slalomutrustning
Långfärdsskridskor
Ny mobil (en i-phone så klart. Börja sälj i Sverige nu tack)

Så då återstår för mig att bestämma vad jag vill mest. Maskinerna skulle underlätta mitt dagliga liv som ju just nu inte har så mycket fritid. En lyxigare säng känns mer och mer som något jag vill ha. Efter att ha sovit i 120 säng i 6 år med pojkvän börjar jag bli sugen på att kunna fläka ut mig. Resor ja, jag har knappt rest i mitt liv och vill få se lite mer av världen. Tyvärr han jag ju inte hur många semesterdagar som helst. Sen kommer vi in på friskusalternativen. Jag vill ju vara en aktiv människa som vandrar på semestern och håller på med coola grejer som triathlon. För att kunna pröva på det behöver jag köpa en cykel. Hur mycket ska jag i sånna fall lägga på den och vad vill jag ha/behöver för cykel?
Min mobil är dessutom schleten som fan. Till skillnad mot för alla andra köper ju jag inte en ny varje år. Faktum är att den enda nya jag har köpt är den första som jag köpte 2001. Sedan dess ha jag bara haft andras avlagda. Så nu vill jag ha en i-phone!