Jag läste tips till föräldrar om hur de skulle agera gentemot sina barn för att hålla dem nyttiga. Man skulle bland annat se till att det alltid fanns frukt hemma, inte låta dem sitta mycket framför tv:n och vara en bra förebild (inte sitta framför tv:n och äta chips). Jag tänkte lite på hur det var hemma när jag var liten. Det fanns sällan frukt för den åts upp så fort. Jag tittade fantastiskt mycket på tv och när jag inte gjorde det läste jag. Pappa satt framför tv:n och åt chips (på helgerna). Jag drack aldrig vatten för det tyckte jag var äckligt. Hur är det idag? Betydligt bättre. Jag överlevde trots min olidliga barndom.
Jag tycker synd om föräldrar. Det verkar vara ett ångestfyllt jobb och det är därför jag inte känner någon önskan på att skaffa mig ett sådant.
240430 – Aprilböckerna
15 hours ago
5 comments:
Fick jag mer föräldraledighet så skulle jag skaffa barn, tror jag. Men det låter bara jobbigt att behöva behålla så gott som en heltidstjänst och mest bara skuffa dem fram och tillbaka från dagis. Det roliga försvinner ju om man inte får vara med dem...
Jo, jag hatar också tanken på att man måste göra om hela personligheten bara för att man skaffar ungar. Inte räcker det med att man fokuserar sin tid på barnen, man ska leva hela jäkla livet som en uppstramad förebild som gör precis allting perfekt, annars blir barnen misslyckade måndagsexemplar, typ.
Aldrig ett glas öl, aldrig nånsin nånsin nånsin en smygcigarett... Bara struttande i motionsspåret med en morot i högsta hugg? Nej, fy, vilket tomt liv det vore.
Jag tror du skulle bli en underbar mamma!
Malin, du förstör en unge snabbare om du försöker vara en uppstramad förebild än om du petar naveln i soffan. Tro mig. Barn kommer sig mycket långt av att bara veta att de är omtyckta och bara de får uppmuntran att utveckla sig själva. Nu pratar jag utifrån min profession.
Åh, härligt!
Post a Comment