Kattis tänker

Som ny i ett yrke tänker jag en hel del på min yrkesroll. Väldigt mycket faktiskt. Det är lite ovant att vara så osäker. Personligt har jag inte speciellt svårt att ta plats. Varför skulle jag det? Jag tycker ju skitbra om mig själv (oftast). Jag vågar stå för sånt jag tycker och vågar hoppa in i sociala sammanhang.
Mina tidigare yrken har varit enkla att lära sig. En vecka så kan du det mesta.
Det här yrket är bra mycket mer komplicerat och jag tassar omkring och trampar nervöst och känner att jag inte kan allt.
Det irriterar mig väldigt att jag är typiskt tjejig i mitt beteende att dra mig tillbaka, bli tyst och vilja lyssna. Morska upp dig kvinna! Ändå börjar jag känna mig säkrare. Med små trippande steg går jag framåt och bygger en grund att jobba ifrån, ivrigt peppad av kollegan och i viss mån chefen. Men nog är det irriterande att jag inte kan tänka att jag är bra förrän någon säger att jag är det. Så typiskt kvinnligt och fånigt.
Kom igen nu Kattis!

Nu till något helt annat nämligen det här med skinka. Finns det ens en skinka utan smakförstärkare? Jag är så frustrerad för jag vägrar ju att äta smakförstärkare, vilket innebär att jag också vägrar äta skinka. Men i helgen upptäckte jag vad jag kan äta. Lufttorkad lyx skinka. Det är helt galet för jag har tyckt att sån är jätteläskigt. Den känns ju liksom rå och rå mat är läskig. Nu har jag omvärderat och får knapra i mig.
Visste ni förresten att de inte röker rökt skinka? De tillsätter bara rökaromer. Och detta skabb som ska kallas rökt skinka, det får jag klara mig utan. Jag misstänker att det är som med färdigsåser. Jag saknar det i början men sen kan jag inte ens förstå att jag åt det. Herregud att jag åt påssåser och påssoppor.