It is locco

Igår var jag äntligen på ett boxpass. Jag hade kunnat gråta av glädje för att jag äntligen fick ett riktigt pass och inte bara löpa utan jobba med hela kroppen, för att jag fick lite inspiration och för att jag fick slå lite. I passet finns en låt som är så himla rolig när man ska försöka slå på sin partners tår, lår eller huvud. Partnern ska göra samma sak och du ska försöka undvika att bli slagen på. Det hela blir en festlig och jobbig dans som leder till mycket skratt och andfåddhet. Och det var så kul att få göra det. Redan efter passet under nedvarvningen insåg jag att jag måste ha dragit på mig mjölksyra i vänsterarmen eftersom jag drabbades av de för mig traditionella drarrningarna. Det var så illa att det såg ut som jag stod och vinkade när vi strechade. Givetvis visste jag då vad jag hade att vänta idag: en galen arm som skakar våldsamt när jag försöker hålla den stilla i luften. Till exempel när jag håller handen ovanför tangentbordet. Det ser helt galet ut.